Varför komplicera?

Av Johanna Andersson

Synen på Bibeln är komplex, inte bara när det gäller hur man ska tolka dess innehåll eller anspråk på överensstämmelse med historiska händelser. Vi kan nu läsa att många i Sverige idag önskar hjälp med att få gamla biblar nedgrävda i jorden, i kyrklig regi. De som vill ha hjälp för att på detta ”värdiga” sätt bli av med sina biblar är personer som inte vill slänga dem i soporna eller skänka dem till närmsta loppmarknad (som ofta drivs i kristen regi). Uppenbarligen handlar det om bibelexemplar som inte längre används.

En församling är nu behjälplig med att genom en insamling  tillhandahålla denna tjänst och pastor Henrik Lindén lovar enligt Kyrkans tidning: ”att inga biblar kommer att skänkas vidare.”

Anledning till detta löfte är följande: ”När nyheten spreds om insamlingen hörde många av sig både från Sverige och utlandet med en önskan om att få ta över biblarna.”

Och här kunde man ju tänkt sig att församlingen tagit på sig uppgiften att förmedla biblarna till personer och församlingar i Sverige och utlandet som önskade få dem.

Men icke så, och motiveringen är följande: ” -Men vi har förstått av de som skickat in biblar att de under inga omständigheter vill att någon annan ska få dem, de vill att vi ska ta hand om dem, säger Henrik Lindén.”

En församling som lovar att inte ge kasserade biblar vidare till människor som önskar få dem inger onekligen betänkligheter. Borde inte uppgiften vara att uppmana människor att läsa sin bibel, dela den med andra, ge bort den om de egna behoven inte kräver eget ägande och/eller – när den är uttjänt eller trasig  – frimodigt lägga den i pappersåtervinningen och köpa en ny? Var går skiljelinjen mellan vördnad och vidskepelse i detta fall? Och varför uppmana människor till att komplicera något som kunde vara enkelt? De synkretistiska influenserna i denna nya rit får avhandlas i senare inlägg.

Annonser