Tolkning, bildning och nördar

Av Johanna Andersson

Göteborgsposten publicerar idag en längre intervju med blivande ärkebiskop Antje Jackélen.

Med anledning av de kritiska frågor som ställts i samband med utnämningen säger Jackélen:

”De röster som hördes högst representerade med stor säkerhet inte majoriteten, varken av kyrkans medlemmar eller av dem som regelbundet besöker kyrkans gudstjänster. Så är debattens villkor, man förhåller sig till dem som hörs mest.”

Här ger Jackélen intrycket av att inte riktigt ta sina kritiker på allvar, utan hon avfärdar dem istället som en högljudd och krävande minoritet. Inte heller verkar hon anse att de hör till kyrkfolket, om man ska tolka vad hon säger.

Och tolkningsfrågor är något som Jackélen har stort intresse för:

”Hon vill gärna diskutera de bokstavstrogna tolkningarna. En verksamhet som inte alls är särskilt ursprunglig, tvärtom pekade redan kyrkofäderna på tolkningsmöjligheterna. Den sekularisering hon själv påstås stå för skickar hon snabbt tillbaka i riktning mot dem som hon menar inte riktigt vill kännas vid den kunskap och ”teologiska reflektion” som århundraden av bibeltolkning gett. Allt var inte konstant fram till ankomsten av liberalteologin, konstaterar Jackelén, och säger samtidigt att det ordagranna läsandet och tolkandet ”är ett modernt påfund”.”

Här vore intressant att veta vilka det är hon avser. Är det särskilda grupper eller enskilda individer som läser och tolkar ordagrannt samtidigt som de verkar vara omedvetna om både kyrkofäder, århundraden av bibeltolkning och teologisk kunskapsbildning? Finns de inom Svenska kyrkan är omfattande utbildningsinsatser på sin plats, vilka hon naturligtvis kan initiera som ärkebiskop.

Jackelén konstaterar vidare:

”I grunden finns ett antal kriterier ”som hjälper oss att skilja mellan goda och mindre goda tolkningar”. För att kunna göra det krävs emellertid kunskap. Vilket leder in till diskussionen om förakt för kunskap och bildning som hon menar genomsyrar samhället.”

Om detta kan man göra reflektionen att föraktet för kunskap också finns i kyrkan. För någon vecka sedan fanns exempelvis en livlig diskussion i ett social medium där en präst kallade kollegor som kunde grekiska glosor för ”nördar”. Det handlade om synnerligen elementära och för en teolog grundläggande uttryck. Hur man ska kunna bidra till ”goda tolkningar” utan att själv kunna läsa en rad av grundtexten är svårt att förstå. Att avfärda dem som innehar kunskap i grekiska som nördar tangerar väl kunskapsförakt, eller i alla fall en tydlig kunskapsväxling där tidigare nödvändiga basfärdigheter börjat uppfattas som exotiska och onödiga. Här kan Jackélen som ärkebiskop göra en viktig insats genom att värna den teologiska kunskapen och bildningen och förhindra fortsatt nedmontering av prästutbildningens språkkrav.

Att judar, kristna och muslimer ber till samma gud omtalas också i artikeln. Detta är att betrakta som: ”Ren logik ”eftersom vi alla kallar gud för skaparen”.”

Vilket naturligtvis reser en rad intressanta frågor eftersom de flesta religioner håller sig med en skapare. Och huruvida Jesus är en tankekonstruktion eller något annat framgår inte av intervjun, där han – så vitt jag kan se – inte nämns överhuvudtaget.

Annonser

11 reaktioner på ”Tolkning, bildning och nördar

  1. Inte för att jag kan så många glosor på nytestamentlig grekiska, men det står halvannan bokhyllemeter med svenska översättningar av kristna författare fårn apostolisk tid till 500-talet.
    Redan under den allegoriska bibeltolkningens högtidsperiod var bibelordets betydeles oerhört viktig, dock utan att på något sätt förringa den historiska tolkningen. Ingen av de kyrkofäder jag har läst har gjort tillnärmelsevis samma tolkningar av bibelordets bokstavliga betydelse som AJ.

    Det är intressant i sammanhanget att Luther och Melanchton anförde kyrkofödernas bibeltolkning som ett argument för den protestantiska teologin. AJ lyckas inte peka på någon histporisk bibelforskning äldre än 100 år som stödjer hennes teser, vilket föranleder mig att tro att hon inte är en ”pais” i Jesus ”oikos”.

  2. Artikeln i GP visar än en gång att Antje inte vill diskutera sakligt. Vi får ännu vänta på att Antje ska ta en enda av frågorna som ställts, eller en enda av hennes kritiker på allvar. Hon spelar ett politikerspel och hoppas att hon är gjord av teflon?
    Kan det verkligen fungera att avfärda meningsmotståndare med negativa epitet som bokstavstroende och okunniga av en som fått ett så stort ansvar? Tydligen!

  3. […] PS 6. Söndagen den 10 november så har Göteborgsposten en lång intervju med Antje Jackelén med rubriken ”Antje Jackelén sig som ”upplysningens och reformationens dotter””. Den är gjord av GP:s kulturchef Gabriel Byström. På bloggen Kristen Opinion kommenteras intervjun av Johanna Andersson under rubriken ”Tolkning, bildning och nördar”.  DS. […]

  4. Intressanta iakttagelser kring Antje Jackeléns sätt att uttrycka sig. Kanske så här lång lite obetänksammare och mindre diplomatisk än KG Hammar. Men dom står såvitt jag kan bedömma väldigt nära varandra i den teologiska grundsynen. Samtidigt tycker det skulle vara intressant att mer tydligt få veta var du själv står. T.ex. i frågan om synen på de bibliska berättelserna om Jesu jungfrufödsel – och kanske även din tolkning av berättelserna om Jesu uppståndelse. Jag skrev redan för ett par veckor sedan en egen blogg om den laddade och svåra teologiska problematik som på nytt kommit upp till ytan genom ärkebiskopsvalet. Rubrik: ”Två trosparadigm?! Apropå debatten kring Antje Jackelén” (kan googlas).
    Länk: http://gustafsvideoblogg.wordpress.com/2013/10/19/nr-52-tva-trosparadigm-apropa-debatten-kring-antje-jackelen/
    Hälsningar
    Carl Gustaf Olofsson

  5. Jag är inte bokstavstroende eller fundamentalist, jag är bekännande kristen. Jag tror med hela den världsvida kyrkan, det som trosbekännelsen uttrycker. Jag tror att Jesus är Guds son avlad av den helige Ande, född av jungfru Maria och att han är enda vägen till Fadern.
    Min blivande ärkebiskop, anser då att jag tror fel, att jag har missat hela poängen, det upprör mig.

  6. AJ uppträder, som Rubeckius noterar, som en politiker. Då gäller det att misstänkliggöra motståndarna/oppositionen. Deras frågor skall behandlas som uttryck för särintressen, de anses bara vara ute efter makt. Att svara dem, skulle vara att ge plats för sina argument.

    En biskop har en annan uppgift – att i görligaste mån vara till för alla. Biskopen skall vara ‘enhetens tecken’. Då skall minoriteter vårdas och beredas plats. Man kan notera att Matteus placerar liknelsen om det förlorade fåret i kap. 18, som handlar om hur en församling skall ledas och hur det skall gå till i den.

    Det kan dock komma tillfällen, då den andlige ledaren måste ingripa mot förkunnelse och lära, som uppenbart för fel. Skall man tolka AJ på så sätt, så utslungar hon sitt anatema mot dem menar att Jesus är den ende som kan rädda oss (som Apg. 4:12), eller som hävdar att han var född av en jungfru (som trosbekännelsen), verkligen och inte bara som en metafor. Människor som håller sig till sådana villoläror vill hon inte ha med i den kyrka, vars främsta företrädare hon skall vara.

  7. Göran Beijer: Det är precis som du säger att de som tror i enlighet med trosbekännelsen är ett särintresse inom SvK och en solklar minoritet bland medlemmarna.

    Denna minoritets frågor och behov av evangelisk förkunnelse försummas aktivt för att hålla majoriteten av medlemarna lugna och fortsatt betalandes. Att Eva Hamberg lämnat lärokommittén
    är nog en lättnad för somliga.

    Det mest skrämmande tanken rent akadeiskt är att en forskarutbildad person på allvar tror att de som skrev trosbekännelserna inte aktivt skulle tro på dem bokstavligen.
    Det är ju en synnerligen enkel akademisk uppgift att bevisa att reformationens fronfigurer trodde bokstavligen, något som går att utläsa i t.ex. Martin Luthers lilla katekes,

    Att hävda att Luther i denna skrift gör felaktiga tolkningar skulle bäl innebära att man inte längre företräder en evangeliskt-luthersk tolkniningstradition?
    Då skulle lagläget för SvK bli bekymmersamt.

  8. Sådana enkla frågor är inte intressanta. Det viktiga med Luther är inte vad han sa, utan att han kom med något nytt. Så ska vi vara trogna Luther ska vi hitta på nya saker, så låter den svenskkyrkliga normalteologin nuförtiden. Din fråga är helt enkelt fel ställd, du ställer en anakronistisk fråga för att tvinga debatten i en riktning som inte är rättfärdig i vårt samhälle eftersom den riskerar att skapa ojämlika tolkningar som förtrycker människor i stället för atyt befria.
    Fattar du väl! eller?

  9. @Rudbeckius: Jo jag förstår ironi.
    Det är därför jag tror att den akademiskt vetenskapliga aspekten av trosbekännelserna är intressant.

    Uttalanden från biskopar inom SvK har jag de senaste årtiondet funnit om än teologiskt intressanta med tveksam evangelisk katolicitet, så definitivt pastoralt värdelösa.

  10. Peter T och Göran Beijer, jag kan rekommendera en gammal understreckare som tar upp den nicenska trosbekännelsens tillkomsthistoria. Rubrik: ”När Jesus och Gud blev ett. En rafflande skildring av striden kring arianismen” (kan googlas). Den väcker frågan om gränserna mellan högst mänskliga maktpolitiska ambitioner och högre ledning.

Kommentarer inaktiverade.