Makt, dunbolster och postmodernism

 

KRISTEN OPINION tipsar:

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/annika-borg-nedrustad-teologi-bakom-debattens-haveri/

Annonser

5 reaktioner på ”Makt, dunbolster och postmodernism

  1. Jag tror att du har rätt till en del i din analys. Men bara till en del! Om jag har rätt i min ”tes” om två oförenliga trosparadigm så är problemen både djupare, smärtsammare och svårare. Se min blogg ”Nr 52. Två trosparadigm?! Om debatten kring Antje Jackelén”. För att få lite perspektiv på den ofta stora självsäkerheten på den traditionalistiska sidan kan jag rekommendera en understreckare i Svenska Dagbladet från år 2000. Den har rubriken ”När Jesus och Gud blev ett. Rafflande skildring av striden kring arianismen” (googla). Om inte annat så visar den ganska så övertygande den nicenska trosbekännelsens högst mänskliga tillkomsthistoria.
    Länk: http://gustafsvideoblogg.wordpress.com/2013/10/19/nr-52-tva-trosparadigm-apropa-debatten-kring-antje-jackelen/

  2. Per Molander (matematiker) avslutade sin understreckare:

    ”För kyrkan av i dag bör det rimligen vara en smula besvärande att centrala dogmatiska spörsmål avgjordes på det som skedde under denna epok.”

    Besvärande? Hur skall en strid mellan olika övertygelser kunna avgöras annat än genom att vardera sidan kämpar för sin sak, på det sätt och med de medel som visar sig möjliga?

    Andliga och ideologiska sanningar kan man ju inte fastställa med bevis, som inom matematiken. Man får kämpa för sin sak. Dessvärre är det inte alltid sanningen som segrar.

    Därmed kan man inte automatiskt jämställa det som makten proklamerar med sanning. För att finna den måste man använda andra kriterier. Det gällde vid kyrkomötet i Nicea, och det gäller när en av dagens kyrkopolitiker nyvald ärkebiskop uttalar sig.

  3. Menar du att all teologi är enbart mänsklig eller menar du att dagens majoritetsteologi har segrat på ett moraliskt sett bättre vis än den klassiska tron? Jag förstår inte riktigt vad du vill åt genom att peka på en sida av striderna i fornkyrkan. Intensiteten i stridandet beror ju på att det är en fråga om sanning på liv och död.

  4. Bäste Rudbeckius, som jag skriver i bloggen (Nr 52) så borde jag inte yttra mig med hänsyn till min ateism, men som jag också skriver där är jag ohjälpligt engagerade i mitt kristna arv. Till din fråga. Ja, jag menar att all teologi och alla bekännelser är mänskliga skapelser. Samtidigt är jag övertygad om att det är nödvändigt med bekännelser eller/och tydliga trosdokument för att en kyrka, en trosgemenskap, ska fungera. Apostoliska, nicenska, athanasianska och augsburgska bekännelserna ingår i Svenska kyrkans bekännelsegrund. Det är vanligt i de kyrkliga debatterna att man lyfter fram den apostoliska och den nicenska bekännelsen och betonar betydelsen av trohet mot dom. Men läs gärna den athanasianska bekännelsen och fundera på hur mycket den uttrycker din tro. Och om du tycker som de flesta att den inte är viktig eller kan lämnas åt sidan eller bör betraktas som ett historiskt dokument så bör du också kunna motivera det. Och sedan motivera varför du eventuellt ser på de apostolsiska och nicenska bekännelserna på ett annat sätt när det gäller relationen mänskligt-gudomligt. Min syn är att samtliga är fullt ut mänskliga skapelser. Några lite bättre, andra lite sämre, men samtliga ålderdomliga och idag utan förmåga att fånga den existentiella sida som jag menar varit helt avgörande för kristendomens livskraft. Min syn är att det skulle behöva tas fram en helt ny trosbekännelse. När Svenska kyrkan satte igång det stora bekännelsearbetet på 1980-talet fanns det sådana ambitioner från vissa håll. Spänningarna var för stora. Resultatet blev ”Stora boken om kristen tro”. På många sätt vackert och bivis poetiskt men den lyckades undvika alla brännande och svåra trosfrågor. Den gör nog sig förtjänt av beteckningen ”dunbolsterteologi”. Att det målmedvetna, gedigna mångåriga arbetet gav detta ytterligt magra resultat visar hur laddad och någon mening tabu dessa frågor är. Och situationen har inte förbättrats.
    Athanasianska trosbekännelsen – länk: http://www.existentiell-tro.net/ekt-98/append03.htm

  5. @Carl Gustaf Olsson.
    Athanasianum är jag väl bekant med, jag har t.o.m. kunnat de utantill en gång i tiden ;-). Den är väl en bra beskrivning av treenigheten!
    Sedan tror jag att du har en poäng i att vår tid ställer nya frågor som måste besvaras. Men det kan inte ske genom att man upphäver kyrkans tro! Det handlar om att fånga in dagens existentiella frågor och ge dem svar utifrån det som är kyrkans tro, inte att formulera en ny kyrkans tro utifrån dagens existentiella frågor som blivit modernt inom kyrkan på senare tid.
    Trosinnehållet, fides qua, är inte föränderligt så som somliga tycks mena, det är kyrkans övertygelse och likaså min.

Kommentarer inaktiverade.