En förrymd och rebellisk grodas trosbekännelse om dopet och samtidsträsket

Kristen Opinion presenterar med start idag en fabel i fem delar av TD Peter Södergård, kyrkoherde i Delsbo. (En tidigare version av texten var publicerad i ‘Dopet i vår tid. Bidrag till nutida dopteologi.’ Red. Hans Hartman 2008.)

1, En förrymd och rebellisk grodas trosbekännelse om dopet och samtidsträsket

Nu i söndags rymde den uråldriga grodan från barnens akvarium i prästgården i Delsbo. Vår katt fångade grodan och tuggade på den men jag räddade den. Nu får grodan, från en balja fylld med färskt sjövatten och som tack för hjälpen, berätta om nutidsläget för teologin i Sverige; det inklusiva gudspratet där din och min tolkning är lika god som depositum fidei, Kyrkans överlämnade trosarv och tradition. Ty den kristna Uppenbarelsen kan ju inte vara aktuell i den senmoderna samtiden där sanningen alltid är relativ, det vill säga relaterad till makten och kan Gud verkligen ha sagt…. För relativismens devis står fast: Tänka fritt är stort men tänka relativt rätt som makten tänker är större! Ty makt är kunskap, makt är rätt i det postmoderna uttorkade träsket – här finns inga levande grodor som sjunger aftonsång om vårarna. Och om man tittar närmare, skrivet i små bokstäver under devisen så står det: Allt är tolkning och det finns ingen mening utanför samtidskontexten och makt är kunskap. Detta står bergfast.

Men här kommer alltså en berättelse ur grodperspektiv. Kanske ska det också komma grodor uttrillande från min mun. Men det är en Kristusbekännande grodas berättelse om den postmoderna samtiden, en groda som till och med, hör och häpna över vad evolutionen kan ställa till med, tror att Jesus Kristus är född av jungfrun Maria:”Stressamhälle”, kväker grodan. ”Ingen tid för att under vårkvällar sjunga Skaparens lov och att plaskande och kväkande leva i sitt dop och med aftonsång bekänna den apostoliska tron. Från fönstren kan man se det flimrande ljuset från skärmarna. Marknadssamhället! Den torra ytans falska rike! Inga djup att dyka ner i, ingen härlig gyttja, ingen äkta inkarnatorisk kroppslighet. Sånt finns inte tid för. Tvåbeningarna lever livet vid skärmarna och fattar inte att livet pågår där ute i kärret. Inte har de tid att följa kyrkofaderns Tertullianus råd om dopet ’Men vi som följer fisken (ichtys), vår Jesus Kristus, är små fiskar; vi föds i vatten, och vår enda trygghet är att stanna i vattnet.’ (skriften Om dopet, från år 203)

Numera är de inte kloka”, säger grodan. ”De vet inte ens vad de tror på, vilket vatten de simmar i. Anything goes” kväker grodan. ”Inget är sant och äkta. Inget djup och inget varande! Nu gäller att du väljer din tolkning och de kyrkliga företrädarna bejakar den tolkning du väljer för du är älskad som du är och ingen kan göra anspråk på sanningen. Utom möjligen marknaden, den evigt surrande nya guden. Allt tolereras utom någon som tror sig sitta inne med sanningen om dopets vatten och trons uttolkning.”

I en mikrosekund, blixtsnabbt och fullständigt här och nu, far tungan ut på grodan och hon tar en fluga. ”Tvåbeningarna däremot är aldrig här och nu”, säger grodan förnöjt efter att ha svalt flugan. ”Människorna är ständigt någon annanstans. Aldrig riktigt nöjda. Tomma och utbrända. Inga evighetsvarelser med himmelriket vid horisonten, utan som en dagssländas puppskal är tvåbeningarna nu för tiden.

Hur blev det så?”, frågar sig grodan. ”Jag minns folkhemmets vattenpöl, Hylands hörna. Och Tage Erlanders, ’nu ladder han ömm’. Då var det inte så. Och inte var det så när jag var grodyngel heller, när prosten Landgren i Delsbo predikade myndigt och körde förbi Avasjön i sin kalesch.”

Tre vattenpölar, tre baljor för grodan: Den första, den förmoderna, hemgjord i Delsbo, en vattentunna av trä och försedd Luthers Katekes; en god spabehandling för kropp och själ inför evigheten. Den andra, modernismens andefattiga plastbalja, gjord på fabrik vid löpande band och utan något teologiskt badsalt. Och så postmodernismens virtuella tråg: en groda på skärmen, tryck och den kväker. Och du kan köpa en större pöl till den på nätet. Tre tidsepoker i kyrkans historia, med sina positiva och negativa sidor. Tre miljöer som genom det heliga dopet format och formar Kristi kropp, Kyrkan: de som hör till Herren, Kyriakoi och som bekänner honom. ”Glöm inte”, kväker grodan, ”att Kyrkan är Kristi kropp och därför större än samtiden. För kristus är A och O, begynnelsen och änden och innefattar allt som är sant, skönt, och gott och som finns för evigt. Något mer än virtuellt liv på skärm”:Det senpostmoderna skärm- och stressamhället – Jag är vad jag köper och väljer.

Grodan, som nu ser alla sina våtmarker hotas av den globala uppvärmningen av den teologiska dumheten och av relativismens miljögifter, blir nu en aning ensidig när han brer på för fullt:
”I stressamhället måste vi unna oss att konsumera för det är ju så syndigt gott. Shoppingarkaden är det nya templet. Söndagen ägnar vi åt stormarknaden för nu ska du ju visa vem du vill vara. Du är vad du köper, vår trosbekännelse är de nya prylarna. Du är vad du presterar på jobbet. Du är den silikonyta du vill visa upp. Är livet tråkigt, se en såpa och var som folk. Är du nere finns tabletthjälp. Hinn med allt, gör karriär, var snygg, skaffa barn! Och om det inte funkar på jobbet, dumpa relationen, gå vidare. Ha alltid en utväg ifall något annat bättre skulle dyka upp! Du är 30-40 år men har samma idoler som dina tonåringar. Allt är yta, allt går med en quick fix, se bara på dr. Phil. Din utbrändhet går faktiskt att bota på fem minuter! Vi ska ha allt genast. Maxa! Tänk om du missar något. Flippa mellan kanalerna. Ha tv:n på när du äter gorbypizzan. Alla äter ju ändå på olika tider. Skärmen är ditt hem. Nuet är du inte i. Och mormor och kyrkan kan glömma besöket. För du pallar inte med att vänta. Förnöjsamhet, frid, nåd och tacksamhet vad är det? Vem skulle tackas? Du har ju själv gjort allt och i ett hmhm tempo och mer ska du ju ha.

Att allt är relativt är den enda uppenbarade dogmen

Men inte kan du avgöra dig för något speciellt. Allt är relativt, allt är tolkning. Du är tolerant mot alla, det vill säga inte mot de knäppskallar till fundamentalister, som tror sig äga sanningen, för den finns ju inte. Allt är ju yta, sant är ju vad du känner för. Man är ju inklusiv.” ”Och” säger någon med mörkare röst, inte grodan hon kväker skapelsens lov, utan en besynnerlig varelse med horn och bockskägg, som inte verkar höra till den goda skapelsen. ”Har jag inte lärt dig att du är ingenting? Du är vad Mammon lärt dig köpa. Du är disciplinerad att köpa din yta. För du är ingenting, det finns ingen sanning, allt är relativt.”

Annonser