En förrymd och rebellisk grodas trosbekännelse om dopet och samtidsträsket, del 2

I dag följer del två av TD Peter Södergårds fabel om grodan och vi får möta tre av fyra franska filosofer:

Fyra franska filosofer

In på scenen störtar nu fyra fransmän (de har länge gått och väntat i kulisserna). De bryter alldeles förskräckligt när de talar svenska och är, som filosofer brukar vara, helt obegripliga. Grodan tänker på sina grodlår och hoppar ner i Avasjön. Hoppas den överlever, sjön är ju tämligen övergödd.

Jean-François Lyotard talar först, han har förresten orerat hela tiden: ”Postmodernismen är misstron mot de stora berättelserna. Först havererade kyrkans berättelser när den moderna tiden satte in. Sedan havererade modernismens berättelser om vetenskapernas ständiga framgång och lyckorike. De stora mästrande berättelsernas tid är över. Vad vi nu kan göra är att berätta små berättelser om livet utan sanningsanspråk, lappa ihop tillvaron med vad vi finner. För det finns varken någon gud eller någon vetenskap, som kan lova att berättelsen om våra liv får ett lyckligt slut. Det finns ingen kärna, inget mål eller slutgiltig mening.”

Allt är yta

Då utbrister Jean Baudrillard argt och grodan sjunker ned under ytan: ”Sno inte mina idéer ditt postmoderna spektakel, att allt är yta, simulacra skenbilder av verkligheten. Det var jag som kom på det! Det som finns är ytan, en simulerad och medialiserad yta. Livet levs vid data- och TV-skärmen och vad som sker där uppfattas som den verkliga världen. Krigen visas som kirurgiska insatser, precisionbombningar med drönare; allt ser ut som actionfilm. Nya identiteter köper vi oss i ett samhälle, som dyrkar produktion och konsumtion av ting.”Mammon har segrat.

Grodan, som försiktigt smugit upp sitt huvud ur vattnet öppnar sin breda mun och kväker: ”Du menar alltså att vi också själva blir som ting, reifieras, eftersom vi underkastar oss mediernas likriktning, ser på reklamen och utformar våra liv efter vad såporna och vad soffprogramstyckarna inbillar oss att verkligheten består av. Vi zappar oss bort från den verkliga dyiga verkligheten och låter simulacra ersätta den skrämmande friheten och det ansvarsfulla självbestämmandet.” ”Äh, var inte en skolfux, groda, jag hör att du läst mina verk”, svarar Baudrillard och fortsätter: ”Tillvaron är ett ihoppysslande, bricolage, av ytfragment, det finns ingen kärna, ingen kärnmening. Allt är yta. Alla har vi att lägga livspussel, ingenting är givet. Makten ligger i produktion av kommoditeter, varumärkesprodukter, som låter oss pyssla ihop en identitet. Vad som är ett jag, ett subjekt, är i verkligheten en absorberande yta, en identitet som inte har något djup, en produkt av det sena kapitalistiska mediesamhällets produktionsapparat.”

Makt är kunskap

”Er diskurs är intressant” säger näste filosof, Michel Foucault, med ett tvetydigt leende: ”Makt är nämligen kunskap. Det förmoderna samhället använde tortyr för att få människorna att tro och agera enligt detta samhälles stora berättelse. Modernismen satte i fängelse och straffade till lydnad. I postmodernismen sker disciplinering genom medierna.” ”Disciplinering till konsument och relativist”, säger grodan, som nu blir besviken eftersom han hoppats att filosoferna äntligen skulle sluta prata så att han kunde ta sig en fluga.

I morgon presenteras den fjärde och för grodan mest obegriplige filosofen av dem alla. Läs vidare på Kristen Opinion då!

Annonser