Förvandlingar

Av Johanna Andersson
För några år sedan deltog ett av barnen i junior-vm i schack. Istanbul stod som arrangör för tävlingarna. Timmarna vid schackborden avlöstes av olika utflykter och studiebesök. Till dessa hörde en eftermiddag i Hagia Sophia-kyrkan. Guiden var helt oförstående när jag frågade var högaltaret hade varit placerat under kyrkans första århundraden. När jag insisterade blev han irriterad och påminde mig om att vi var i ett museum, inte i en kyrka. Där fanns fantastiska bysantinska mosaiker föreställande Jesus som ”Pantokrator” och jungfru Maria med barnet i famnen. Men också stora, runda, blå skinnskärmar med korancitat i guld. Ibland skymde skärmarna mosaikerna. Det var helt förbjudet att be i kyrkan, som alltså officiellt kallades museum. Några av oss i gruppen bad ändå, som uttryck för lika delar fromhet och civil olydnad, en bön mot det håll där altaret funnits. Guiden blängde på oss.
Att jag erinrar mig detta idag beror på nyheten om att Hagia Sophia nu ska bli en moske. Kyrkan har omvandlats från kyrka till museum till moske. Vad som händer med mosaikerna är oklart. Kan Jesus Kristus framställd som Guds Son finnas kvar på väggarna? Hur den kristna minoriteten i Turkiet har det är också oklart.

 

 

Annonser

En reaktion på ”Förvandlingar

  1. Det är ganska klart hur den kristna minoriteten har det i Turkiet.
    Marginaliserat är väl det vänligaste ordet man kan använda efter 1914.
    Historielöshet i religionens eller sekulariseringens namn är inget annat än revisionism, men i Turkiets fall kanske man inte blir förvånad.

Kommentarer inaktiverade.