Vad är en julhälsning?

Av Johanna Andersson
Min – och andras – kritik av den bok som skickades till det tillträdande kyrkomötet för någon vecka sedan har lett till en något oväntad debatt om vad som avses med en ”julhälsning”. Låt mig därför klargöra min uppfattning i frågan. Min enkla utgångspunkt är att om jag tillönskas God Jul av någon – muntligen eller skriftligen – betraktar jag detta som en julhälsning. Följer en gåva med julhälsningen är jag benägen att betrakta denna gåva som en liten julklapp eller julgåva.

Följebrevet till boken ”Möten med islam” avslutades med följande hälsningsfras: ”Med tillönskan om en god jul och ett gott nytt år!” Men tydligen ska detta inte alls tolkas som att kyrkokansliet skickat en julhälsning och julklapp. En initierad blogg i ämnet vet att berätta: ”Att boken skulle vara en julhälsning eller ”julklapp” till det nya kyrkomötet dementeras av kyrkomöteskansliet. Det handlade bara om ett utskick som kom i december.”

Senare klargörs på samma blogg att man inte ska tolka en ”önskan om en god jul som något annat än att det är så man oftast avslutar brevet med i dessa tider.”

Att kyrkokansliet i sin hälsning önskar mig en god jul betyder tydligen inte att de önskar mig en god jul. De skriver bara så för att det gör man i december. En julhälsning är alltså inte en julhälsning utan ett sätt att avsluta brev?

Kanske kunde man annars väntat sig att kyrkliga julhälsningar verkligen innebär att vi önskar varandra en God Jul. Och menar det. Är kyrkliga påskhälsningar också bara att betrakta som ”att det är så man oftast avslutar brevet med i dessa tider”? Och hur ska man veta när det betyder något och när det inte betyder något?

På ett språkfilosofiskt plan är det hela naturligtvis intressant. En hälsning är att betrakta som en performativ talakt, dvs man utför handlingen att hälsa/önska i och med att man framför orden ”jag hälsar, jag önskar” osv. Vad som händer rent filosofiskt om jag önskar någon en God Jul samtidigt som jag inte avser att önska en God Jul utan enbart säger att jag önskar en God Jul förmår jag inte här att reda ut. Men något kring intentionaliteten blir rörigt.

Att språkets performativitet är situationsbunden framgår klart i ovanstående bloggcitats hänvisning till ”dessa tider”. En julhälsning är inte nödvändigtvis en julhälsning om den framförs i december? Kanske är en julhälsning en verkligt menad julhälsning enbart under sommarhalvåret? Onekligen öppnar sig nu nya perspektiv på frågan om lämplig tidpunkt för avsändande av julkort och annat.

Nåväl. Ceci n’est pas une pipe, skrev Magritte på sin berömda målning. Eller annorlunda uttryckt: Det här är inte en julhälsning, men God Jul!

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/varfor-en-bok-om-islam-som-julhalsning

https://kristenopinion.wordpress.com/2013/12/11/ovantad-julhalsning/

https://kristenopinion.wordpress.com/2013/12/12/julhalsning-och-konsblindhet-del-2/

 

Annonser

4 reaktioner på ”Vad är en julhälsning?

  1. På kyrkiska är en ”julhälsning” något annat än en önskan om God jul, uppenbart, liksom att fraserna ”Gud är kärlek” eller ”Gud är större” inte betyder något annat än att teologin kan definieras utifrån subjektiva åsikter hos prominenta ”kyrkliga personer” typ biskopar o.d.
    Sedan hör det till ”kyrkiskan” att det är viktigare vem spm säger något än vad som sägs. Om det är en av ”innegänget” som säger något så är det fint och bra, men om det är någon utanför ”innegänget” som säger samma sak så är det förtäckt rasism, kvinnofientlighet, härskarteknik osv.
    Det tar en stund att lära sig kyrkiskan, men att avslöja den är lika med att bli kättarförklarad. De som lär sig kyrkiskan och väntar med att använda den tills man fått sin maktbas genom att bli accepterad av ”innegånget” gör rätt och belönas med domprost- och biskopstjänster utan att frågan om kompetens i övrigt än ”kyrkiska” efterfrågas. Kristen opinion har härvid intagit en för makten i SvKy omöjlig position och får finna sig i att bli jagad. Hade någon i ”innegänget” prisat utskicket som den bästa av julhälsningar innan ni skrev hade det förstås varit en julhälsning…

  2. I en tid där allt svenskkyrkligt tycks befinna sig i en relativiserande metamorfos, är det måhända fullt logiskt att en hälsning inte längre bör betraktas som en hälsning på samma sätt som ”Vägen, Sanningen och Livet” inte bör betraktas som singularis..?

  3. Ja, det blev ju mycket detta om utskicket. I dessa kretsar betonar man det viktiga att man pratar sinsemellan, men ibland då man följt med en lång debattsession med diverse repliker hit och dit så undrar man om det inte vore bättre om man, istället för att argumentera från två positioner i det oändliga, gav sig hän i ett rejält handgemäng bakom logen och sedan klappar man om varandra och tar en pilsner tillsammans.
    Fast jag erkänner att det är en väldigt radikal lösning…..

  4. Det var ju radikalt, att lösa teologiska frågor med slagsmål, fast det är ju bara en lite mer vulgär variant av det mer sofistikerade metoder av härskarteknik, ekonomisk styrning och annat som kyrkoledningen ägnar sig åt i stället för att tala teologi.

Kommentarer inaktiverade.