En dos Israelhat i brevlådan

Av Annika Borg

Under många år har jag fått Svenska Jerusalemföreningens tidskrift i brevlådan. Föreningen bildades i början av 1900-talet och har till syfte att stärka kvinnors ställning genom undervisning för flickor, bidra till fred och försoning samt stärka den kristna minoriteten – i det Heliga Landet. Goda syften alltså. Föreningen driver Den Gode Herdens skola i Betlehem, för flickor.

Men, genom det senaste numret av tidskriften kan jag konstatera att de fredliga och goda syftena upphävts alternativt kidnappats av hårdföra politiska intressen som inte talar försoningens språk, utan ger en helt ensidig och demoniserande bild av Israel och därmed våra judiska trossyskon.

Redan i den inledande texten väljer ordförande och biskop Jan-Olof Johansson att citera en kvinna som kallar muren i Betlehem för ”apartheidmur”. Det julevangelium biskopen vill förmedla handlar enbart om checkpoints och dagens ockupation. Här sätts genomgående likhetstecken mellan den romerska ockupationen på Jesu tid och dagens israeliska politik. Dock tycks avsändaren glömma det faktum att Jesus var jude. Förutom att dessa paralleller är ohistoriska är de också att göra våld på julevangeliet. Att Jesus föddes (av judiska föräldrar) i Bethlehem ska nu mjölkas ur varenda möjlighet till parallell med dagens politiska situation. Hur Västbankens och Gazas administrationer sköter respekten för mänskliga rättigheter nämns inte. Menar biskop Johansson att skälet till att muren byggdes var uppfattningar om ras? Jag bejakar självklart inte muren, jag har varit där, men vi ska väl tala sanning om orsaker, misslyckanden och lidande? Och hur ser biskopen på att det kan uppfattas som mycket tveksamt och även nyantisemistiskt att dra paralleller mellan Israel och apartheid? (Som också görs i det Kairos-dokumentet som lyfts fram senare i samma nummer.)

Lite längre fram i numret väljer man att citera uppfattningar om att Hamas´våld faktiskt ändå ger resultat. Så här skriver Ulla-Stina och Göran Rask i sin rapport från Betlehem:

”Efter ”sexdagarskriget” i november 2012 mellan Israel och Hamas i Gaza upplevde de flesta palestinier som vi då i december 2012 talade med, att Hamas gick segrande ur kampen: att de vann en ”bättre seger” tack vare sina raketer mot Tel Aviv och Jerusalem än Abu Mazen (Mahmoud Abbas) vann i FN med sina ord. Abbas fick ett erkännande av Palestinas observatörstatus i FN, liknande vad Vatikanstaten har. Men bland palestinierna talades det om att Hamas fick sjögränsen flyttad från tre till elva sjömil och att jordägarna skulle få bruka sin mark ända fram till avspärrningen i Gaza. Detta, säger man, har det först (förts, min anm) förhandlingar i FN om i många år, men Hamas fick igenom det på sex dagar genom att lova att inte skjuta fler raketer. Därför uttryckte flera av de moderata palestinier vi talade med att även om de fortsatt tror på icke-våld har vapen visat sig ge resultat.”

Alltså: moderata palestinier som anser att terrororganisationen Hamas raketskjutning ändå fungerade är några vars åsikter man väljer att lyfta fram i en tidskrift som säger att den ska verka för fred och försoning i regionen. Hur tror man en läsare uppfattar detta?

Soldaterna vid checkpoints framställs genomgående som att de förnedrar människor och att de själva förlorat sin mänsklighet. De blir den mörka fond mot vilken en entydigt ljus bild av palestinierna målas upp. Min uppfattning är att detta är en av världens mest infekterade konflikter, med onda och goda på båda sidor, med olika skikt av makt och maktutövning, även bland palestinier. Jag har rest i regionen och också tidigare studerat där. Svenska kyrkans ensidighet, utspel, bojkotter och svart-vita hållning gagnar inte fred och försoning. Det är detta nummer av Jerusalemföreningens tidskrift ett tydligt exempel på.

Bläddrar man vidare finner man en predikan av den lutherske kyrkoherden i Betlehem Mitri Raheb. I denna är identifikationen mellan julevangeliet och dagens politiska situation helt genomförd. ”Jesus skulle ha fötts vid vägspärren om han fötts idag.” Här levereras berättelser om kränkande behandlingar vid Ben Gurion flygplatsen. Vad skulle då Raheb själv säga till israelerna som utför kontroller på flygplatsen? Jo: ”Jag önskar jag kunde berätta vad ängeln sade till de tre vise männen, efter att ha besökt Jesus, att visa er en annan väg ut ur landet som inte kontrolleras av imperiet. Tyvärr är alla vägar, flygplatser och gränser kontrollerade av Israel.” De israeliska kontrollanterna är som Herodes, enligt Mitri Raheb. Alltså den som lät döda gossebarnen i Betlehem vid tiden för Jesu födelse. Detta är ett skolexempel på hur kristna använder evangeliet mot sina judiska trossyskon. Det är alarmerande att denna aggressiva teologi publiceras och sprids i Svenska kyrkans sammanhang. Mitri Raheb: ”Vi läser sällan in ockupationsmakten när vi hör berättelsen om de vise männen som förhörs av Herodes. Men så var det.”

Hur biskop Jan-Olof Johansson tänker kring den kristna ersättningsteologin och allt den ställt till med vad gäller fientlighet mot judar genom historien vore viktigt att få reda på. Likaså hur det är möjligt att man oreflekterat publicerar denna propaganda. Eller är det kanske reflekterat?

Journalisten och prästen Kerstin Vinterheds reportage i numret från de kyrkligt organiserade resor som görs i regionen förstärker min bild av att dessa resor är mycket ensidiga vad gäller politisk inriktning och att intrycken blir därefter. Vinterhed är en duktig journalist, och jag skulle gärna läsa texter av henne där även andra röster fick komma till tals, alltså andra än bosättare som representanter för Israel. I den kontext som hennes reportage nu publiceras förstärker de tyvärr den ensidiga och svart-vita bilden av Israel.

I numret kan man också finna ”Tryggare kan ingen vara” med en ny text, av Anna Karin Hammar. Hammar är en av de inom Svenska kyrkan som hårdast driver Kairos-linjen, det tveksamma dokument som tyvärr fått status som i det närmaste officiellt dokument för Svenska kyrkans syn på konflikten. I numret skriver hon om en pilgrimsplats på Östbanken, vid platsen för Jesu dop. Den ska invigas den 6 januari med palestinska kyrkoledare och ärkebiskop Anders Wejryd på plats. I Uppsala stift och på andra håll pågår en satsning på dopet, skriver Hammar. Genom den nya pilgrimsplatsen får man möjlighet att stärka dopets ställning och samtidigt besöka kristna palestinier. Inresa sker via Amman i Jordanien och sedan reser man över Allenby Bridge till Betlehem och Jerusalem, påpekar Hammar. Hur man sedan tar sig ut, skriver dock inte Hammar något om. Biskop Munib Younan, kritiserad bl a för att dra paralleller mellan Israels politik och Sydafrikas tidigare apartheidsystem, är involverad i projektet. I tidskriften fotograferad på plats av Hammar.

Numret avslutas med ett brev till Jerusalemföreningen från nätverket Kairos Palestine, där man understryker att Svenska kyrkans kyrkomöte står bakom Kairos Palestine. Ett dokument som alltså har formuleringar som kan uppfattas som ersättningsteologiska och anti-judiska, och som fått kritik för detta.

Sammanfattningsvis: detta är inte något julevangelium i försoningens tecken utan politisk propaganda. Vad sysslar Svenska kyrkan med i kontakterna med palestinska representanter?  Hur nära står Svenska kyrkans ledning Raheb och Younan i trostolkningen? Hur ser man på den judisk-kristna dialogen? Och vart tog de trettio miljoner vägen som kyrkomötet satsade på bostäder på Olivberget för palestinier (läs här: http://www.kyrkanstidning.se/nyhet/kyrkomotet-30-miljoner-till-palestinier)? Frågorna är många.

Tidigare texter där jag/och/eller K O lyft dessa frågor:

http://www.dagen.se/opinion/debatt/ta-ansvar-for-israel-bilden/

http://www.kyrkanstidning.se/kronika/sti-kidnappat-av-politiska-intressen

http://www.dagen.se/opinion/debatt/aningsloshet-underblaser-konflikten/

http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/kyrkliga_nätverk_och_utrikespolitik

http://blogg.passagen.se/kristenopinion/entry/ersättningsteologi

Annonser

13 reaktioner på ”En dos Israelhat i brevlådan

  1. Man häpnar, och skäms över vår kyrkas företrädares syn. Tack Annika för att Du tar upp detta viktiga ämne!
    Gott Nytt År!
    Gert Nilsson

  2. Det blir allt mer uppenbart att Svenska kyrkan bara ägnar sig åt politisk ideologi, ibland förklätt i teologiskt språk…

  3. Annika! Du är berättigat bekymrad, när evangeliet används mot våra judiska trossyskon. Låt dock inte din upprördhet bli så stark, att resultatet till slut blir att evangeliet används mot våra palestinska kristna trossyskon.

  4. Göran, tack för din kommentar. Det är det förstnämnda jag återkommande fått anledning att kritisera, ersättningsteologin och israelkritik som tippar över. Jag kritiserar den ensidiga politiska synen på konflikten som tyvärr blivit mainstream inom Svenska kyrkan, det är inte att vända evangeliet mot någon annan. Jag är engagerad för den kristna minoriteten i Mellanöstern, var den än finns. Men alltid kritisk mot ersättningsteologi och ensidighet i synen på Israel-Palestina konflikten. Med upprördhet kommer man ingenstans, däremot tror jag på kritik.
    Anders, Gert och ni andra som sänt jul- och nyårshälsningar, tack och tack detsamma önskar jag och Johanna. // Mvh, Annika

  5. Lite olustigt när man bara genom att läsa rubriken förstår att detta är en text som handlar om antingen ett nazistparti eller svenska kyrkan….

  6. ”att de fredliga och goda syftena upphävts alternativt kidnappats” — men Gode Herdens skola är väl fortfarande värd att stödja? Turebergs distrikt i Sollentuna, där jag arbetar, har det som ett återkommande stödändamål, borde det ifrågasättas?

  7. Anders, jag tycker du ska ställa frågor och inte nöja dig med svar som viftar bort frågorna. Det här numret rimmar illa med föreningens syften. Politisk aktivism är inte Svenska Jerusalem Föreningens syfte. Mvh, Annika

Kommentarer inaktiverade.