Ljuständaren Mats

Av Johanna Andersson

Domprosten Mats Hermansson är orolig för debattklimatet i Svenska kyrkan. Denna oro, som han framför på Facebook, beror på att det sprids i ”Kyrkans Tidning och på diverse sociala medier att Kyrkokansliet skickat ut en bok om islam som julhälsning till Kyrkomötets ledamöter.”

En sådan bok har, som vi tidigare skrivit om på Kristen Opinion (Här och Här), skickats ut som en julhälsning till ledamöter i det tillträdande kyrkomötet. Detta får nu inte sägas. Hermansson ger istället anvisningar om hur de som bidragit till spridandet bör bete sig:

”De som oreflekterat, eller i medvetet syfte att skada kyrkan, sprider dylika osanningar borde stilla sig något.”

En rimlig tolkning av hur en hälsning med medföljande gåva i juletid ska tolkas har hos Hermansson övergått till att bli en osanning. Av Facebook-aktiviterna att döma har Hermansson själv varit allt annat än stilla i frågan. Däremot tycker han att de som har fel åsikt borde ”stilla sig något”. Det är svårt att se hur den inställningen bidrar till ett gott debattklimat. Vem ska avgöra vilka som bör föra fram sina åsikter och vilka som bör ”stilla sig”?

Hermansson avslutar sitt inlägg, som i skrivande stund 85 personer tryckt ”gilla” på:

”Ps ledamöterna i kyrkomötet har också fått sig tillsända ärkebiskop Anders nya andaktsbok. Men det passade inte att nämna när kyrkan och kyrkans ledning ska smutskastas och ifrågasättas med frågor i stil med: Är de kristna egentligen?”

Hermansson har här fel i sak. Ledamöterna har inte fått sig tillsända ärkebiskopens nya andaktsbok. Nu hade detta faktafel inte varit något att ta upp, om inte Hermansson gjort en poäng av det. Det ”passade inte att nämna” att vi fått denna bok oss tillsänd eftersom vi hade lömska avsikter att ”smutskasta” och ”ifrågasätta” kyrkans ledning. Här misstänkliggör Hermansson alltså människor på falska grunder och försöker få det att framstå som vi selektivt håller fram och kritiserar en bok om islam samtidigt som ärkebiskopens andaktsbok låg i samma julpaket. Så var det inte. Kanske kan en lite noggrannare faktakontroll vara på sin plats innan Hermansson nästa gång ger sig ut och anklagar andra människor för avsiktlig smutskastning och osanning.

Direkt roande, efter denna dystra inledning, är att ta del av den tacksamhet som möter Hermansson i de olika kommentarerna på Facebook efter hans klargöranden. Och stor är upprördheten är över oss som tycker annorlunda. Ord som ”illvilliga rykten”, ”mörkrets furste” och ”dold agenda” förekommer. Samt de obligatoriska referenserna till SD och ifrågasättande av att vi är kristna. Det hela utgör inte någon stor uppvisning i tolerans för människor med annorlunda uppfattningar än de egna.

Hermansson beskriver också i all ödmjukhet hur han ser på sina egna insatser i frågan:

”Ägnar mig därför mest åt ljuständning. Och ett sätt att tända ljus kan ju vara att lysa upp lite så att inte direkt desinformation sprids och får fäste hos fler.”

Och roligast av allt är den lilla felstavning som smugit sig in när Hermansson ännu en gång dementerar att någon fått någon julhälsning:

”För att göra det tydligt säger jag det igen: Kyrkokansliet har inte som julhälsning slickat ut en bok om islam.”

I en av kommentarerna kritiseras att det finns tankegångar inom kyrkan ”som driver på för enkla svar och svartvita beskrivningar”.

Om det kan man göra följande reflektion: I en kyrka där man inte ens får uppfatta en julhälsning i juletid som en julhälsning utan att beskyllas för att vara osann, illvillig och smutskastande kanske vi har större problem än så. Att det är personer som själva menar sig företräda just det öppna och inkluderande förhållningssättet som misstänkliggör meningsmotståndare för dolda agendor och försök att skada kyrkan inger betänkligheter. Jag har svårt att se Hermanssons insats som ett bidrag till ett förbättrat debattklimat i kyrkan. Jag ser bara en härva av insinuationer, faktafel och personpåhopp.

Men en sak är säker: Det finns inga svart-vita enkla svar eller tvärsäkra tolkningar med sanningsanspråk. Vi måste lyssna på varandra, lära och respektera varandras uppfattningar och försöka förstå varandra. (Utom när det gäller julhälsningar. Där finns enbart en enda sann och riktig tolkning och den som inte omfattar den är en ond och lögnaktig människa som försöker skada kyrkans ledning.)

Annonser

5 reaktioner på ”Ljuständaren Mats

  1. Ni missförstår hela tiden, domprosten står alltid på det godas sida och om man får honom emot sig är man på fel sida. Så enkelt är det!

  2. I vanlig ordning handlar det inte om VAD som sägs, utan om VEM som säger det… Nu har dock det hela nått närmast pinsamma nivåer, eftersom det är så tydligt och uppenbart. Tack för att ni fortsätter att låta ljuset skina där starka intressen vill agera i dunklet.

Kommentarer inaktiverade.