Begreppsreda

Av Annika Borg

Religionsteologi är det viktiga forskningsområde som belyser, beskriver och analyserar förhållandet mellan religioner. Det är inget nytt område, men har blivit på modet ordentligt inom Svenska kyrkan. Ibland skapar denna religionsteologiska trend en begreppsoreda i debatten. Några reflektioner kring detta:

För det första kan jag konstatera att i stort sett alla teologiska frågor kyrkan har att resonera om idag tycks förses med ett religionsteologiskt raster. Så blir frågan om inkarnation t ex automatiskt en fråga om relationen mellan religionerna. Men utifrån ett sådant perspektiv behöver man ju inte alls behandla den kristna inkarnationsteologi eller läran.

Ett belysande exempel på begreppsoredan är turerna kring den fråga ärkebiskopskandidaterna fick under hearingen tidigare i år: ”Ger Jesus en sannare bild av Gud än Muhammed?”. Frågan är hämtad ur Eskil Francks (mycket läsvärda) bok Giv mig, min son, ditt hjärta (Fri Tanke Förlag). Den ställdes av Kyrkans tidning i en intervju av kandidaterna och den ställdes alltså också under hearingen. Är nu detta i första hand en religionsteologisk fråga? Nej, i Francks bok är det en fråga om de kristna sanningsanspråken, alltså tonvikten ligger på Jesus och sanning utifrån en kristen horisont. Istället kom debatten i stor utsträckning att handla om kristendomens relation till just religionen islam. Men frågans Muhammed hade alltså kunnat bytas ut mot vilken religionsstiftare som helst. Man gjorde i efterdebatten frågan till en i huvudsak religionsteologisk fråga à la mode.

Men den för ärkebiskopskandidaterna viktigare frågan att besvara, för det ämbete man ställt sig till förfogande för, var ju faktiskt frågans ursprungstanke, den om Jesus. ” /…/ vem säger ni att jag är?” (Matt 16:15). Och svaret på den frågan ges av Petrus i Matt 16:16 , ”Du är Messias, den levande Gudens son” och av Marta i Joh 11:27, ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.” Den som tvivlar på om Nya testamentet har en inkarnationsteologi kan man fördel läsa dessa texters kontexter. I själva verket är det ju så att inkarnationsteologi både ÄR Nya testamentet och utvecklas i detsamma: det som anas, det som antyds, det som uppenbaras. Här sker en utveckling i texterna. Det är mot denna fond frågan ska förstås. Debatten blev dock vilsen, då den i första hand för flera av kandidaterna omedelbart tycktes relateras till frågan om religionsteologi. Att bekänna sin kristna tro blev att trampa någon annan på tårna. Att reda ut begreppen kan avhjälpa sådana lapsus. I rättvisans namn ska tilläggas att en av ärkebiskopskandidaterna svarade på frågan utan att lägga ett religionsteologiskt raster över den.

För det andra sker en sammanblandning mellan det vi kan kalla det faktiska och det normativa: Det är ett faktum att människor finner olika vägar till Gud, inom olika religioner eller trossystem. Det är den faktiska nivån. Men innebär detta att den kristna kyrkans förkunnelse bör driva att det finns olika vägar till Gud? Det senare kallar jag alltså den normativa nivån, som har med uppdrag och förkunnelse att göra. Den första nivån bejakar väl alla, nåväl de flesta (en och annan filosofisk hållning kan väl ifrågasätta mitt anspråk på att något existerar överhuvudtaget), men vad gäller det normativa är inte alla överens. Sammanblandas dessa olika nivåer oreflekterat kan det bli svårt att klara ut vad vi egentligen talar om. Det är alltså nivå två, den normativa, som vi har olika uppfattningar om inom Svenska kyrkan.

Annonser

2 reaktioner på ”Begreppsreda

Kommentarer inaktiverade.