Begreppsreda, del 2

Av Annika Borg

(Läs del 1 HÄR)

I julnumret av Kyrkans tidning finns en stort uppslagen intervju med biskop Antje Jackelén om Guds människoblivande. Det är en intressant och viktig intervju, initierat gjord av journalisten Martin Larsson. Några reflektioner:

En av punkterna för analys av teologiska positioner kan formuleras så här: Hur ser synen på uppenbarelsen ut? Ses uppenbarelsen som avslutad eller pågående? (Detta ska inte sammanblandas med att skapelsen är något pågående.) Ett svar är att genom Jesus Kristus och hans verk, som inkluderar Jesu återkomst, är uppenbarelsen avslutad. Det är Uppenbarelsen med stort U, utöver Jesus Kristus behöver inte Gud tillägga något. Martin Luthers eleganta och fruktbara distinktion mellan den fördolde och uppenbarande Guden kan här vara till hjälp. Inte minst för att den också öppnar för mysteriet, för att vi inte kan veta allt: Gud är fördold för oss, men Gud har uppenbarat sig för oss i Jesus Kristus. Det är i och genom Kristus vi får veta något om Gud – och alls kan veta något. En annan uppfattning – ett annat svar på frågan om uppenbarelsen – är att uppenbarelsen inte är avslutad, att den är pågående. Alltså: det kommer mera. (Teologen Cristina Grenholm är en av dem som i sin tidigare forskning om bibelvetenskapliga kommentarer lyft de olika synsätten på uppenbarelsen.)

Jackelén tycks luta åt den senare uppfattningen, uppenbarelsen som pågående: ”… ingen kan säga vad som är slutgiltigt för Gud utan att själv göra sig till Gud.” svarar Jackelén på Larssons resonemang om att Jesus inte behöver ses ”som Guds fulla och slutgiltiga uppenbarelse.” Jackelén öppnar för att samma logos (här förstått som Guds närvarande i Kristus) kan finnas i den övriga skapelsen. Genom att undersöka synen på uppenbarelsen kan alltså en teologisk uppfattning bli tydlig.

För biskop Antje Jackelén tycks treenighetsläran vara central. Här finns dock en glidning i förhållande till synen på inkarnatsionsläran/teologin, jag ska återkomma till den glidningen. För min egen del kan jag kanske ha svårt att förstå att man inte kan svara ett rakt JA på frågan om man kan rikta sig till Jesus när man ber. Men svaret är ändå tydligt:

Larsson: ”När du ber – kan du rikta dig till Jesus då?” Jackelén: ”Tyngdpunkten kan se lite olika ut i olika traditioner och personligen kan jag rikta mig till alla personer i treenligheten. I Svenska kyrkan finns en mångfald kring detta.”

Treenighetsläran och den relationella tolkningen av densamma – här även uttryckt med modeordet mångfald – är således fokus för Jackelén. Denna relationella tolkning har många teologer lyft fram, t ex Jürgen Moltmann. Glidningen jag nämnde ovan sker genom att Jackelén tidigare i intervjun menat att det inte finns någon direkt inkarnationslära i Nya testamentet. Det är intressant att treenighetsläran verkar uppfattas som självklar medan inkarnationslärans förankring i Nya testamentet problematiseras. För i själva verket är det tvärtom: Inkarnationsläran/teologin finns direkt i Nya testamentet. Men vad gäller treenighetsläran är det dock lite annorlunda. Det finns incitament till och absolut fog för att göra tolkningar av en syn på Gud som treenig utifrån Nya testamentet, men denna lära utvecklas under århundradena som kom därefter.

Några av de ställen man lyfter fram när man vill förankra treenighetsläran i Nya testamentet är texterna om Parakleten/Hjälparen/ den heliga anden i Johannesevangeliet, kapitel 14 (för den som vill fördjupa sig i Parakleten kan jag rekommendera Eskil Francks doktorsavhandling Revelation Taught). Parakleten/den heliga anden ses i Joh som Jesu fortsatta närvaro i världen. Parakleten/den heliga anden är den som ska undervisa och påminna om Jesus.

Avslutningsvis: det finns anledning att följa vad som händer med treenighetsläran och inkarnationsläran i Svenska kyrkan i framtiden. Att Jesus blir mer och mer mänsklig och mer och mer av en förebild snarare än omgärdas med ord som Frälsare och Gud son har jag kunnat uppfatta ganska länge nu. Tur då att det är kul med teologi och att vända och vrida på frågorna. Inga trista fyrkantiga boxar här inte.

Annonser

7 reaktioner på ”Begreppsreda, del 2

  1. Jag har svårt att förstå hur man läser, om man menar att inkarnationen inte tydligt uttrycks i Nya testamentet – Joh. 1 och Hebr. 1 är inte de enda ställena.

    Naturligtvis kan man be till alla personerna i Treenigheten. Men man kan konstatera att i liturgin är det vanligast med bön till Fadern, ”genom din Son …”.

    Ett välsignat nytt år i Jesu namn tillönskas Kristen opinion!

  2. Håller med Leo, du är duktig på att skapa reda i ”teorierna” och uppskattar särskilt ditt förtydligande om inkarnationslärans plats i Nya Testamentet!

  3. Intressant ! Det finns förstås ingen inkarnationslära eller teologi i NT, det skapar vi utifrån våra läsningar. För mig som katolik är det angeläget att före Kristi uppståndelse kunde människor endast förstå heligheten som folk, plats, tempel eller skrift, som kult och religion. Men efter uppståndelsen finns inga gränser för tillgängligheten av denna Guds härlighet. Allting är heligt och därför hemligt, som Dionysios Aeropagiten säger. Religionerna med dess teologier som specificerar helighet tog slut när Messias anlände och sedan dess är det avgörande för att komma in i Guds rike att du finner kärleken i Gud. Att vi så att säga finner vår himmelska identitet. Inte att vi gör mer människa av Kristus.

Kommentarer inaktiverade.