Fädernas beskydd?

Av Annika Borg

Vi som varit med ett tag kan minnas hur biskopar utsatts för stormande kritik för sina uppfattningar, uttalanden och beteenden. Krister Stendahl, KG Hammar, Bertil Gärtner, listan kan göras hur lång som helst. Det hör till jobbet och någonstans är väl en kyrka där man inte är överens sundare än en där man bevakar varandra och kräver hegemoni.

Jag är inte ensam om att reflektera över de försvarstonlägen som utlöses när biskop Antje Jackelén kritiseras. För i dem sägs ytterst sällan något i sakfrågan, utan det hyllas. Som om det gick en signal till utvalda som sedan stämde in i kören (och det är väl precis det det gör). I sociala medier kan man nästa tycka att det blir komiskt ibland. För oss som inte ser saker i svart eller vitt – dvs uppskattar det kritiska samtalet om viktiga ting – blir det märkligt att det tycks uppfattas som så alarmerande att granska, analysera och vilja diskutera just Jackeléns teologi (gärna i skrift, men också gärna med henne själv). Vi får hoppas att framtiden ändå bjuder på sådana möjligheter. En sådan Eriksgata borde Jackelén faktiskt göra. Åka från stift till stift och ordna samtalskvällar om det hon brinner för och gå i verbal närkamp med sina kritiker. (Ett gratis tips till medierådgivaren.) Det här reaktionerna, när kritik andas och anas, gör alltså att man blir förundrad. Och hyllningskörerna som tar i för drottning och fosterland hjälper nog i själva verket mindre än de stjälper. Det blir ju inte bättre av att det många gånger är biskopskollegor som ilar ut. Tidigare och nuvarande makthavare ( ja även emeritus vill ha sitt ord med i laget). Jag får lite problem med det där. Får de inte själva det? Makten som bekräftar makten? Ser man inte hur man skapar glapp, hur man ställer sig som en biskoplig mur runt äb electa, som dörrvakter? Det är inte bra, oavsett vad man tycker i de teologiska sakfrågorna.

Jag anser att Jackeléns teologiska positioner är intressanta, bitvis svårbedömda, och jag vill diskutera dem. Även om den diskussionen kan bli kritisk ser jag det som konstruktivt, detta ska ju inte ens behöva påpekas. Men nu är det sagt. (Och jag talar inte här om vad som landar i hennes mejlbox eller på ljusskygga sajter på nätet eller i hennes brevlåda. Och jag ska inte heller här fördjupa mig i vad som hamnat hos mig efter att jag sagt saker om t ex kvinnors utsatthet eller hbt-frågor genom åren. Hot och hat är hemskt.)

Låt mig pröva några tankar om vad det är som händer här, eftersom detta enligt min erfarenhet skiljer sig från tidigare situationer då stickor och strån kunde ryka när en ärkebiskop eller biskop sa något andra fann värt att ställa frågor kring. Det kunde säkert vara jobbigt då också. Så, handlar det i själva verket om kön? Har vi här att göra med en liten könsaspekt? Jag noterar att biskop Bonnier återanvänder Jackeléns valspråk i sin nyårspredikan. Och biskop Hagberg återanvänder biskop Brunnes i sin. (Utlagda på respektive blogg.) Det här är bara två aktuella exempel. Inom akademin talar man om två sätt som gör att kvinnor slår i glastaket eller betongväggen. Det ena är att kvinnor måste vara bättre för att anses lika bra som männen. Men, det andra, minst lika verksamt och mycket intressant, är att kvinnor inte får lika mycket kritik som sina manliga kollegor. Alltså förkovras de inte lika mycket, får inte lika mycket intellektuellt motstånd. De beskyddas lite grand helt enkelt. Och under detta ligger givetvis en kvinnosyn: kvinnor är små sköra varelser, åtminstone skörare än the boys. Och också en annan syn: kvinnor behöver man inte ta på lika stort allvar. Det kvinnor anser, deras positioneringar eller frågor, är inte lika viktiga. Det tål att fundera på vad som ligger under dessa hyllningskörer och de andra biskoparnas beskyddande hand.

På den här bloggen tar vi vår blivande ärkebiskop Antje Jackelén på allvar.

Annonser

En reaktion på ”Fädernas beskydd?

  1. Jag tror du har alldeles rätt i detta att man inte ser ÄB Antje som vilken ÄB som helst utan bara reagerar på hennes förment spröda kön. Trist. Naturligtvis ska varken man elelr kvinna behöva höra om sin etniska bakgrund elelr sitt kön i nedsättande ordalag men nu finns det en pöbel som gör så på nätet. Man får hacka i isg. Trist att detta att diskutera Antje Jackeléns teologi dessutom blandas samman med tyskhat och kvinnohat. Hennes teologi måste få dikuteras för den är inte helt och hålley självklar hos en biskop eller ärkebiskop tycker jag. Kristendomen är helt enkelt unik och den enda religion som leder till det eviga livet, det är liksom vårt enda berättigande. Annars kan vi lägga ner. Det måste vi få diskutera med vår ärkebiskop.

Kommentarer inaktiverade.