Näsknäpp?

Av Johanna Andersson

I tidningen Världen idag har Siewert Öholm kritiserat meditationshäftet ”En vandring till Betlehem”, som ingått i Svenska kyrkans julkampanj. Nu kan man ta del av redaktörerna Kjell Jonassons och Pelle Söderbäcks svar på Öholms kritik.

Liksom andra tjänstemän som trätt ut till julkampanjens försvar åberopar Jonasson och Söderbäck samsyn mellan Svenska kyrkan och Sveriges regering, EU och USA i denna fråga. Möjligen avviker Jonasson och Söderbäck från andra svarande tjänstemän genom att använda en del nedvärderande uttryck om Öholm. Det hade varit intressant att få ta del av de interna regler för uppträdande i debatter och bemötande av meningsmotståndare som finns hos Svenska kyrkans internationella arbete.

Det finns ett särskilt tankeväckande avsnitt hos Jonasson och Söderbäck. De skriver:

”Öholm slutar med att citera vår kommande ärkebiskop Antje Jackelen i Sveriges Radios lördagsintervju nyligen, där han tycker att ”hon var tydlig i att staten Israel ska få finnas och kritiseras”.”

Genom att skriva ”vår” ärkebiskop signalerar Jonasson och Söderbäck närhet och samhörighet. Men ”vår” kan också vara ett possessivt pronomen som markerar ägande. Angående vad hon sagt om Israel är detta något Öholm ”tycker” att hon varit tydlig med, skriver de. Det är alltså inte alls säkert att hon har varit tydlig, det kan vara så att detta bara är något Öholm tycker. Här skapas med enkla medel osäkerhet kring både Öholm och Jackelén. Var hon tydlig eller otydlig eller tyckte han bara det?

Jonasson och Söderbäck är dock tydliga när de fortsätter:

”Där representerar hon Svenska kyrkans hållning.”

Här upplyser de om att Jackelén i denna fråga representerar Svenska kyrkans hållning. Det finns alltså sammanhang när hon inte gör det. Jonasson och Söderbäck kan avgöra och lämna besked om huruvida Jackelén företräder Svenska kyrkans hållning eller inte. Genom att de som tjänstemän i en episkopal kyrka kan uttala sig om en blivande ärkebiskops representativitet i en viss fråga positionerar de sig själva som personer med en hög legitimitet.

Men sedan vill Jonasson och Söderbäck påminna sina läsare om något:

”Det är värt att påminna om att kyrkomötet och dess demokratiskt förtroendevalda är de ytterst ansvariga för Svenska kyrkans ställningstaganden, inte den nuvarande eller kommande ärkebiskopen.”

Denna påminnelse kan förstås på olika sätt. En förståelse är att Jonasson och Söderbäck här ridderligt försöker rädda Jackelén från kritik. Det är inte hon som är ytterst ansvarig, det är kyrkomötet. Den kommande ärkebiskopen ska inte behöva klä skott för kritik mot Svenska kyrkans utrikespolitiska ställningstaganden.

En annan förståelse är att Jonasson och Söderbäck här knäpper Jackelén på näsan. Det är i själva verket henne de vill påminna om vem det är som bestämmer. Påminnelsen gäller då inte främst Världen idags läsare eller Siewert Öholm. Så även om Öholm ”tycker” att Jackelén verkar ha en viss hållning till Israel så spelar hennes uppfattning inte så stor roll. Det är inte hon som är ytterst ansvarig. Och om detta maktförhållande är det ”värt att påminna” och Jonasson och Söderbäck är i en position när de kan bedöma vad, när och vem det är värt att påminna om detta.

http://www.varldenidag.se/kommentar/2014/01/08/En-julkampanj-med-dolt-judehat/

http://www.varldenidag.se/debatt/2014/01/17/Lyssna-till-palestinska-kristnas-rop/

http://www.varldenidag.se/debatt/2014/01/17/Svar-direkt-Erkann-att-ert-fokus-i-Mellanostern-ar-snett/

 

Annonser

En reaktion på ”Näsknäpp?

Kommentarer inaktiverade.