Tyst efter debatten

Av Johanna Andersson

 ”Det blir ett enskilt samtal om svensk kristenhet i Debatt i Svt ikväll. Glad för att det ges utrymme för ett samtal där.”

Så skrev Marcus Birro på twitter den 23 januari. Man kan undra om han var så glad efteråt. Det handlade om ett samtal mellan honom och Ann Heberlein utifrån frågeställningen ”Har Svenska kyrkan blivit för flummig?”.  Nu är det nog få som skulle kalla den konversation som utspelade sig för ett ”samtal”.  Det handlade snarare om pajkastning med inslag av personangrepp och rena elakheter. Vissa inlägg skulle kunna användas i undervisningssammanhang som åskådliga exempel på aggressiv debatteknik och försök att misstänkliggöra och förlöjliga en annan människa. Den som förväntar sig de traditionella könsstereotyperna med en angripande man och en allt mer nedtryckt kvinna i försvarsposition kommer bli besviken.

Inledningsvis tyckte Heberlein att Birro borde lämna Svenska kyrkan och att det inte vore någon förlust för kyrkan om han gjorde så. Det är oklart utifrån vilken position Heberlein framför detta önskemål. Som privatperson kan hon naturligtvis göra upp långa listor på människor hon menar borde lämna kyrkan eller inträda i den. Men vem företrädde hon här? Om man hävdar att någon bör lämna kyrkan utan att detta medför någon förlust säger man att den personen inte tillför något, inte betyder något och rätten att få tillhöra ifrågasätts. Det rimmar illa med den öppna folkkyrklighet med ekumeniska och mångreligiösa inkluderande anspråk som Svenska kyrkan ofta anför.

Debatten antog sedan en rättegångsliknande karaktär där Heberlein gick tillrätta med Birro genom att läsa upp olika saker han tidigare skrivit. Hon använde i sammanhanget ordet exeges för att ge sitt användande av lösryckta meningar en teologisk och vetenskaplig legitimitet. Hon angav att hans kunskaper låg på högstadienivå. Hon gav också bidrag till Birros fortsatta karaktärsdaning genom att ge honom olika instruktioner, bland annat fick vi allt mer häpna åhörare veta att han borde lära ödmjukhet av henne. Birro hölls ansvarig för rasistiska hatdrev mot Antje Jackelén på nätet och debatten var efter en stund så urspårad att den inte vore värd att nämna om det inte var för en märklig kommentar på slutet. Då sa nämligen programledaren:

 ”Jag vet att Antje Jackelén tycker att det var roligt att vi hade den [debatten] och att teologi engagerar.”

Hur visste programledaren vad Jackelén tyckte om detta? Och tyckte verkligen Jackelén att det som utspelades i denna debatt var något ”roligt”? Hade Heberlein ett uppdrag från Jackelén att företräda henne?

Jackelén kommenterar inte debatten på twitter. Det gör nästan ingen annan heller, vilket är märkligt eftersom en rad personer brukar twittra och retwittra ut alla mediala händelser där Jackelén är med eller omtalas.

 http://www.youtube.com/watch?v=uMD3Ra7KL1g

Annonser

17 reaktioner på ”Tyst efter debatten

  1. Tack för att du skriver om detta, det blev verkligen märkligt tyst efteråt, på de medier som brukar kommentera liknande program. Debatten (om man nu kan kalla den det) urspårade ju direkt. Ann H `s anklagelser mot Birro var under all kritik, som en ångvält för att krossa motståndaren, ytterst obehagligt. Det börjar bli alltmer vanligt att den som kommer med kritik mot Svenska kyrkan får höra att då bör man lämna den. Birro lyckades bevara lugnet vilket hedrade honom.

  2. Jag som tidigare uppfattat Heberlein som en rakryggad och självständig debattör. Nu får man intrycket att hon bara går i Antjes ledband… Skrämmande!

  3. Under valproceduren och efter denna har det ställts olika frågor kring Antje Jackelén och om det budskap hon vill ge. Vad är det som gör att så många, i stället för att svara på frågorna, intar en försvarsposition – och då gärna enligt den gamla insikten att anfall är bästa försvar?

  4. Jag missade den debatten men har nu sett. Noterar att hon i början uppmanar MB att lämna Svenska kyrkan på grund av de åsikter och den tro han har – men att hon avslutningsvis refererar till det råd hon fick när hon var på väg ut – att stanna kvar och kämpa för sina åsikter och sin tro. Det sista rådet gäller då endast de som har ‘rätt’ tro, eller? Skrämmande människosyn hon visar upp där.

    Jag kan inte tro att Ante Jackelen tyckte att debatten var ‘rolig’ – det kan väl knappast ha fällts som en recension över inslaget? Det var nog mer så att hon inte hade möjlighet att medverka – men att hon tyckte det var roligt att de skulle ta upp detta ämne. Om hon föreslog AH som ersättare tror jag snarast att hon ångrar det med tanke på resultatet. Eller?

  5. Tittade just på debatten. Det var hemskt att se Heberlein, inte bara för att hon var så aggressiv utan framför allt hur respektlös hon var. Hon verkade redan från början väldigt nervös och hon gjorde verkligen bort sej. Birro blev säkert väldigt överraskad men hanterade det bra. Göran Beijer gör här ovan en intressant reflexion angående försvarsposition. För att citera Refaat el-Sayed: ”Här ligger en gravad hund.”

  6. Debatten var under all kritik. Tycker nog inte ens att man kan kalla det en debatt. Att uppföra sig så respektlöst som Heberlein gjorde var inte i närheten av ödmjukhet! Vet Heberlein vad ödmjukhet betyder? Jag tvivlar på det. Heberlein! Sopa rent framför din egen dörr innan du går på andra. Du har mycket att lära!

  7. Detta sker för att ingen enda skall kunna påstå att de inte visste vilken ande som behärskade Svenska Kyrkan. Ännu har vi bara sett början.

    F.ö. trodde jag att Birro var romersk-katolik.

  8. Hörde om debatten. Letade just efter uppföljande kommentarer, först i Kyrkans Tidning på nätet. Ingenting. Tack för dessa rader. Verkligen oväntat. Har föreställt mig Ann Heberlein har kunnat gett uttryck för respekt och integritet. Inte bara de förväntade svaren. Kände hon sig nu så hotad? Hade andra krävt hennes anfall? Trodde hon att Marcus Birro skulle gå igång och driva? Det är en sak att skriva polemiskt men att även driva det i debattrum kan ge minuspoäng, särskilt i vår lilla del av världen. Alla maningar till att lämna SvK idag blir nästan komiskt löjliga. Vad är det man lämnar? Poäng om man har ekonomiska argument. Föreningskyrkotanken är pinsam i sig. Hade hon manat till omvändelse och bot kanske det haft lite större effekt.

  9. Efter att nu sett det hela slår det mig att Ann Heberlein kanske trots allt inte är så bra på att ta en inomkyrklig debatt. Hon kan röra sig i gränslandet men i kärnfrågorna verkade de ju nästan vara samstämmiga. Dåligt att inte veta att ”protestantisk” till sitt väsen (enl Augsburgska) är katolsk. Hon kunde ju plockat flera poänger med romersk-katolsk. Marcus Birro tvekar ju inte vilken världstad som gäller….Var hon tvungen att fingera en konfrontation för att det inte skulle avslöjas att hon tänkt och sagt som Birro (vilket hon ändå var ärlig nog att berätta mot slutet av ”debatten”…)?

  10. Hon sa bara det som gruppledaren för s Olle Burell sa under valrörelsen den som inte tycker som oss kan lämna …

  11. Har sett debatten nu, vilken verkligen inte var en debatt utan mest ilskna påhopp från Heberlein. Jag är besviken, hon har känts balanserad tidigare men detta var under all kritik. Att tydligheten är så ”farlig” för somliga representanter i min Svenska Kyrka visar på att läget är allvarligare än jag trodde. Att be någon lämna kyrkan för att denne vill ifrågasätta vad som händer med våra grundläggande trossatser etc, är barockt. Vi i kyrkan välkomnar ju människor på alla nivåer av tro och med alla slags åsikter och skulle aldrig be någon lämna om den var lagd åt ”andra hållet” dvs för liberal etc.
    Var är ödmjukheten, Heberlein?
    Och en sak som kom fram alldeles för lite var alla de människor som oroats, sörjt och skrivit (balanserade) inlägg på olika fora sedan Antjes ärkebiskopshearing kom i fokus. Marcus är inte ensam i sina funderingar kring vart kyrkan är på väg, vilket denna sk debatt fick det att framstå som.

    Marcus, om du läser detta – bra jobbat, frid åt ditt sinne och tack för att du finns!
    Tack för att bloggen tog upp detta!

  12. Beklagar en tredje kommentar men den tar sin utgångspunkt i bloggens slut. Antje Jackelens förhoppning kanske syntes i något twitter? Eftersom det nästan är en offentlig hemlighet att sossarna och centern gick ihop i valet kan man ju tänka att ÄB har/får/hade ett public service/politiskt mandat, kanske att ha en uppfattning om vilka som medverkar i TV? Hon kan knappast (hoppas för hennes egen skull) vara nöjd.
    Jag tror att antingen Ann Heberlein själv eller de som lagt upp hennes upptakt glömde att detta faktiskt var lite nytt. En möjlighet att dryfta teologiska frågor i ett offentligt media. De gamla vanliga klyschorna som använts i prästutbildningen i snart trettio år och i kyrkomötet nästan lika länge – det gör sig inte riktigt i dagens tänkt sekulära rum. Alla vet numera att kyrkan är något mer än en vanlig förening eller ivarjefall att hon skulle kunna vara det. Det är en huvudpoäng i Svenska kyrkans bekännelseskrifter att hon är katolsk. Sådan eftetanke/debatt tror jag offentligheten efterfrågar mer. Men då undrar jag om Ann Heberlein blir tillfrågad. Om inte hon är den bästa att tillgå – därav ÄBs förhoppning?

  13. Egentligen så var det ju programledaren som var för svag. Ibland lyckades hon styra upp, men alltför många gånger, speciellt i början, fick Heberlein spotta ut sin aggressivitet.

    Samtidigt kan jag förvånas över att nu rycks hennes ord lösa och bevisar saker. Precis som hon anklagade Birro för.

    Heberlein talar om ödmjukhet. Hon utstrålar inte precis det själv. Men den teologiska debatten i Svenska kyrkan behöver besinna sig och handskas med i ödmjukhet. Det blir allt tydligare att kan man inte samtala om viktiga frågor i normal samtalston så spricker kyrkan och går under.

    Kristen tro kommer att finnas kvar, men Svenska kyrkan är illa ute.

Kommentarer inaktiverade.