Kyrklig forskning

Av Annika Borg

I dagens Svenska Dagbladet kan man Under strecket ta del av en artikel om att kyrkan satsade på fel folk, skriven av teol dr Urban Claesson vid Svenska kyrkans forskningsenhet.

Jag kan bara konstatera att somligt i artikeln liknar, för att tala med Ingemar Hedenius, ”kyrkopolitik förtäckt till vetenskap”.

Så här skriver Claesson:

”Svenska kyrkans representanter har ägnat stor teologisk kraft åt att inte göra om misstaget att framstå som överhetskyrka. Under sent 1900-tal inkluderades även genusmedvetenhet i denna maktkritiska självkritik. Kyrkan är i dag ett av världens mest progressiva samfund. Senast blev detta tydligt i beslutet om samkönade äktenskap. Att Svenska kyrkan får sin första kvinnliga ärkebiskop 100 år efter bondetåget är en händelse som ser ut som en tanke.

Trots att 100 år gått finns dock fortfarande spänningar kvar. Att Svenska kyrkans eget folk inte lyckades ta makten innebar länge en känsla av ockupation. När ett demokratiserat kyrkomöte beslutade tillåta kvinnliga präster 1958 uppfattades detta inte av alla som en legitim inomkyrklig opinionsyttring. Svenska kyrkan mötte som demokratisk folkkyrka motmobilisering i en ny högkyrklighet. Även den motsatta sidans kyrkopolitiska grupperingar har länge bevarat sin misstro. I ett socialdemokratiskt kyrkopolitiskt valmanifest 2005 kunde följande formuleras: ”Om partierna skulle försvinna från Svenska kyrkan förstår nog alla vilka som får mer makt över kyrkans verksamhet. Bland kyrkans allra mest aktiva finns det fortfarande många som ogillar dagens öppenhet. Samma grupper är också motståndare till kvinnliga präster, för att inte tala om synen på de homosexuella.”

Ekot från 1914 kan fortfarande höras.”

Detta var explicit den socialdemokratiska kyrkovalsstrategin anno 2013: homofober och kvinnoprästmotståndare tar över om inte S behåller den politiska makten över kyrkan. S är således garanten för en schyst människosyn. Ämbetsfrågan aktiverades i valkampanjen för att måla upp en hotbild. Men vilken analys ligger till grund för detta? Har denna farhåga fog för sig? Är det inte i själva verket så att positioneringar förskjutits och att exempelvis de som av teologiska skäl är kritiska till den blivande ärkebiskopens linje i olika trosfrågor återfinns i många olika ”läger” där frågan om kön är oväsentlig och vigslar av samkönade par en självklarhet? Om vi ska vara sanningsenliga och trogna verkligheten?

Claesson drar en rak linje mellan det tidiga 1900-talets överhetskyrkan och de han benämner ”ny högkyrklighet”, mot det kontrasteras den progressiva kyrkan med kvinnlig ärkebiskop. Detta förenklar till oigenkännlighet Svenska kyrkans situation och interna diskussion idag.

Lite komiskt blir det faktiskt att genusmedvetenheten lyfts fram som en del i Svenska kyrkans ”maktkritiska självkritik”. Att kvinnor har mycket makt i Svenska kyrkan är ett faktum, det är ju bara att räkna befattningar och höga positioner. Men innebär det att de inte utövar patriarkal makt? Knappast. Ägnar sig Svenska kyrkan åt ”maktkritisk självkritik”? Ytterst tveksamt. För den bilden av kyrkan är formad just inom Svenska kyrkans maktsfär.

En annan bild är nämligen att en hegemonisk ”progressiv” åsiktsbildning kräver uppslutning för sin teologiska agenda för att t ex nedrusta Jesus från Kristus till mänsklig förebild och profet av skäl som har med religionsdiapraxis och ren politik att göra. Det kommer forskare i framtiden att kunna frilägga och se resultatet av. Men redan idag ligger mycket i öppen dager för den intresserade. Fast kanske behöver den forskningen bedrivas utanför kyrkans egna led.

Läs min krönika i Axess om den kristna studentrörelsens revolutionsromantik och dagens makthavare inom kyrkan.

Annonser

En reaktion på ”Kyrklig forskning

  1. Mycket intressant. Jag får mer och mer känslan av att Svenska kyrkan behöver en gemensam fiende för att öht kunna existera. Den fienden var länge ”överhetskyrkan” för att sedan blir ”kvinnoprästmotståndarna” och numera är det ”mörkermän” i allmänhet, dvs. ”islamofober”, ”homofober”, ”Israel-vänner”, ”miljöförstörare” och ”kapitalister”.
    Inte konstigt att Svenska kyrkan uppfattas vara en politisk aktör och inte en kyrka av allt fler människor.

Kommentarer inaktiverade.