Representation

Av Annika Borg

Professorn i religionsvetenskap i Göteborg Göran Larsson skriver i SvD en intressant och mediekritisk artikel om vilka som får representera muslimer i svenska medier. En grupp tycks ständigt återkomma som talespersoner och får därmed definiera islam. Representanterna kommer till exempel ofta från Islamiska förbundet, nyligen ånyo uppmärksammade för den människosyn deras inbjudna talar på de s k familjedagarna har (läs mer HÄR, vi har tidigare skrivit om familjedagarna och kvinnosynen då den var aktuell även förra året).

Olika riktningar och mångfalden inom islam speglas inte alls i de svenska medierna, menar Larsson. Inte heller det faktum att tvåtredjedelar av de människor som har muslimsk bakgrund har ett ljumt eller obefintligt intresse för sin bakgrunds religion.

Det är viktigt att dessa frågor väcks. Och debatten tog fart efter Timbros nyligen publicerade rapport ”Vem representerar Sveriges muslimska väljare?” (Ivar Arpi 2014, läs HÄR.)

Frågorna som nu lyfts har bärighet rakt in i Svenska kyrkans verksamhet. Vem får representera islam i de många religionsdialogprojekt (här bör också nämnas diapraxis-projekt, alltså de som bygger på trossamfundens gemensamma handlingar, som kristen-muslimsk ”konfirmation” till exempel) som initierats? Jag kan konstatera att det projekt som anses ”sverigeledande”, Tillsammas för Sverige på Fryshuset, har Islamiska förbundet i sin Advisory board och t ex använder ordförande Omar Mustafa som talare vid ungdomskonferenser. Jag vet inte vad finansiären Arvsfonden säger om den saken, demokratiska värderingar, som hbtq-personer lika rättigheter, är ju centrala i direktiven.

Jag har vid flera tillfällen väckt frågan om representationen i Svenska kyrkans dialog/diapraxis med islam. Den har varit svår att resonera om i Svenska kyrkan, milt uttryckt, men förhoppningsvis bidrar fakta och den pågående samhällsdebatten till att man åtminstone börjar förstå att frågan är brännande och relevant, en trovärdighetsfråga.

För några år sedan föreslog jag att den feministiska, liberala och lesbiska muslimska teologen Irshad Manji skulle bjudas in till en kyrklig konferens. Skälen var, förutom hennes intressanta arbeten, att medverka till att nyansera bilden av islam. Jag fick nobben med motiveringen att det kunde störa Svenska kyrkans religionsdialog. Jag konstaterade då och jag konstaterar nu: Om en liberal feministisk muslimsk teolog, internationellt känd, stör religionsdialogen/diapraxisen, är det Svenska kyrkans utgångspunkter, kompromisser med värderingar eller blindhet i densamma som är problemet.

Läs min krönika om Irshad Manji HÄR. Läs om en av hennes böcker, som finns på svenska, HÄR, läs om boken ”Allah, Liberty and Love” HÄR.

Annonser

5 reaktioner på ”Representation

  1. Finns inte det omvända problemet också. Jag menar Ann Heberlein ”representerar” Svenska kyrkan i TV och ber Birro lämna, t.ex. Helle Klein som kryddade sin journalistkarriär med prästvigning och sedan återvände till journalistiken med än större genomslag i kyrkan. Vilka mandat hade dessa? På vems uppdrag agerade de som ”representanter” för mig?
    Vem representerar egentligen Svenska kyrkan. De som valts via det politiska systemet med 10% röstdeltagande? De som anställts vid kyrkans hus i Uppsala? Nog har valet av ”representation” varit precis lika selektivt inom kyrkan som i fråga om dialogpartners?

Kommentarer inaktiverade.