Kyrkovänstern träder fram

Av Johanna Andersson

Vänstersajten Politism har under sin korta existens föranlett många tillfällen till glada skratt och högläsning hemma i min familj. Därför var det med vemod jag tog del av uppgifterna om att sajten var i ekonomiskt trångmål och skulle tvingas läggas ner. Missmodigt gick jag in och tittade på vad jag trodde var en sajt under avveckling. Istället fann jag att Politism fortsätter leverera, trots ekonomiska bekymmer.

I en osignerad krönika behandlas kyrkliga ting. Inledningsvis prisas den debattartikel i DN, i vilken en häpen allmänhet kunde ta del av hur bland andra Stockholms domprost menar att Svenska kyrkan nu måste öppnas för andra religioner än kristendomen. För att föregå med gott exempel ska Storkyrkan under hösten fira gudstjänster av blandad religiös karaktär, bland de inbjudna finns en imam. Detta har föranlett en intensiv diskussion inom och utom Svenska kyrkan om de undertecknande prästerna därmed gör sig skyldiga till synkretism, det vill säga religionssammanblandning. Tanken på att alla religioner är lika goda vägar till Gud och frälsning är naturligtvis något man kan omfatta. Men innehar man ett läroämbete i en kyrka med sanningsanspråk blir den synkretistiska hållningen komplicerad. Många av oss minns också hur samme domprost för några år sedan stolt tillkännagav i en annan debattartikel att hans dåvarande församling anställt Svenska kyrkans första imam. Efter kritik ändrades påståendet till att en stiftelse med anknytning till församlingen anställt imamen, inte församlingen. Ungefär så i alla fall, det var en del tekniskt finlir förknippat med den senkomna förklaringen av imamens anställningsform.

Nåväl, krönikören i Politism är nöjd med domprostens initiativ till religionsöverskridande gudstjänster, men ser något annat som ännu viktigare och bättre:

”Vad som är än viktigare, och än bättre, är att debattartikeln i fråga är ännu ett exempel på hur kyrkovänstern vinner mark. Det pågår en tyst reformation i kyrkan – en reformation som vi ännu bara sett början på.”

Detta är ju en ovanligt frispråkig benämning av en kyrkans utveckling, även om inte alla delar den anonyme krönikörens uppfattning att denna utveckling är till det bättre. Kyrkovänstern vinner mark och kyrkovänstern är tydligen mån om att ha religionsöverskridande gudstjänster, inte bara samtal i den form som kallas religionsdialog. Skribenten fortsätter måla upp en ljus bild av kyrkovänsterns framtid:

”Nya kullar liberalteologiska präster utexamineras varje år, ivriga att ta kampen för social rättvisa. Även internationellt går den kyrkliga vänstern framåt, om än sakta och fortfarande med stora brister på HBTQ-området…”

Påståendet om brister inom HBTQ-området är intressant och jag kan bara beklaga att krönikören inte exemplifierar sitt resonemang här. Det vore särskilt spännande att höra mer om Q och vilka brister kyrkovänstern visar avseende denna bokstav.

Sedan får vi en inblick i hur utvecklingen ter sig i Norska kyrkan:

”Jag har själv under de senaste åren haft den fantastiska förmånen att vara engagerad i Norges Kristelige Studentforbund, en sammanslutning av i första hand teologistudenter som lever ut sin tro i en gemenskap med väldigt högt i tak. Aldrig i mitt liv har jag sett sådant brinnande engagemang inom områdena feminism, HBTQ-rättigheter, marxism och klimatfrågor som här, och få saker skänker mig så mycket hopp som vetskapen om att det inom ett par decennium är denna generation som är kyrkoherdar, domprostar och biskopar i Norge.”

Läs särskilt passagen som inleds: Aldrig i mitt liv…. Även här är skribenten föredömligt tydlig med att blottlägga den politiska kyrkliga vänsteragendan. Det kyrkliga engagemanget handlar om marxism i förening med feminism, HBTQ och klimatfrågor. Detta är naturligtvis viktiga politiska frågor, men är dessa de viktigaste kyrkliga frågorna? Marxistiska präster som predikar klimathot? Präster har ju utbildning i ämnen som bibeltolkning och kyrkohistoria. Vi vet inte nödvändigtvis mer om klimatfrågor och marxism än vilken av våra församlingsbor som helst.

Slutklämmen i krönikan är direkt visionär:

”Kampen för det nya, himmelska och röda Jerusalem har pågått sedan urkyrkans dagar, men samtidigt bara börjat. Kanske det är dags att synliggöra den lite mer?”

Och nog pågår det en kamp för ett rött Jerusalem, också i Svenska kyrkan. Men frågan blir till sist om vi inte har ett dilemma här, ett dilemma som kan riskera att bli ekonomiskt: få av de klimatengagerade marxister som gillar kyrkans allt mera uttalade vänsterpolitik är medlemmar i kyrkan. Och vi liberaler som är medlemmar i Svenska kyrkan kanske inte omedelbart gillar marxistiska ställningstaganden för ett rött Jerusalem. Och hur blir det då? En kyrka med sympatisörer som inte är med och medlemmar som lämnar?

De nya generationer marxistiska präster som är på väg ut i tjänst kan komma att finna att kyrkorna där de ska predika står tomma och att ekonomin inte tillåter att ha avlönade präster. Eller så iscensätter vi en rockad: prästerna driver marxistiska klimatfrågor och vänsterorienterade klimatforskare blir lutherska frommisar som talar om Jesus Kristus? Palestinagrupperna finner att medlemmarna lämnar dem för att gå med i Svenska kyrkan, då kyrkan driver palestinafrågor betydligt mer kraftfullt? Eller för att citera den anonyma krönikören i Politism en sista gång:

”Det pågår en tyst reformation i kyrkan – en reformation som vi ännu bara sett början på.” Att krönikören har rätt förefaller svårt att säga emot, utom på en punkt. Särskilt tyst är reformationen inte längre.

http://www.politism.se/pitch/det-nya-jerusalem-ar-rott/#post-29960

http://www.dn.se/debatt/var-kyrka-maste-vara-oppen-for-andra-religioner/

http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article12742739.ab

Frågor till Stockholms domkyrkoförsamling

Av Annika Borg

Frågorna är många efter Stockholms domkyrkoförsamlings utspel i DN den 19 augusti om att församlingen nu ska ta steget fullt ut från religionsdialog till så kallad religionsdiapraxis. Religionsdiapraxis är ett yxigt begrepp, som bland andra ärkebiskop Antje Jackelén introducerat i Svenska kyrkan. Kortfattat går det ut på att religionerna börjar mixa sig teologiskt, trosmässigt och i handling, som att förkunna i varandras gudstjänster eller ha muslimsk fredagsbön i en kristen församling. Det är just detta prästerna i Storkyrkan i Stockholm föreslår. För att kunna göra det behöver de dock bli av med stötestenen; den kristna kyrkans hörnsten Jesus Kristus och sanningsanspråken kring hans gudomlighet och mänsklighet.Det är också detta prästerna försöker göra i sin artikel, även om det inte är särskilt teologiskt elegant eller djuplodande. Den de tar till för att legitimera sin synkretistiska ståndpunkt är Nathan Söderblom, ärkebiskop och religionshistoriker under förra seklet. Det är bara det att de vantolkar och förvrider hans tankar till oigenkännlighet. Söderblom var en kristen ärkebiskop för vilken Kristus var alltings centrum. Ekumenik handlade för honom om de kristna kyrkornas samarbete. Detta har påtalats i debattens efterdyningar, en sammanställning av kritik och reaktioner finns HÄR.

En annan viktig aspekt är också pengarna. För de 65 miljoner Stockholms stift fick när de sålde stiftsgården Graninge skulle det uträttas stordåd och pengarna bränner tydligen i fickan. Stordådet skulle bestå i något med fokus på det man kallar religiosndialog, men som egentligen är denna religionsdiapraxis. Storkyrkans aktiviteter nu bör ses mot denna bakgrund.

Hans Ulfvebrand, nuvarande domprost, anställde som kyrkoherde i Sofia församling Svenska kyrkans förste imam med hjälp av pengar inlämnade som en donation till församlingens diakoni och musikliv. I hans församling fanns även då vänstertankesmedjan Seglora, också den finansierad av hans dåvarande församling, Sofia. Nu är det uppenbarligen Domkyrkoförsamlingens tur att få vara experimentlåda. Viktigt också att understryka att alla dessa nämnda experiment har såväl biskop Brunnes som ärkebiskopens välsignelse. Svenska kyrkans ledning tycks vara djupt fokuserade just på islam. Det är i sig intressant och det finns anledning att återkomma till detta för en analys av företeelsen, som har internationella paralleller i kyrkliga kretsar och vänsterkretsar.

Själv är jag församlingsbo i Domkyrkoförsamlingen och har därför mejlat ett antal frågor till kollegorna där. Här är mejlet:

”Från: Annika Borg <annika.borg@telia.com> Datum: Fri, 28 Aug 2015 11:39:30 +0300 Till: Hans Ulfvebrand <hans.ulfvebrand@svenskakyrkan.se>, Konversation: Hej och några frågor Ämne: Hej och några frågor

Hej!

Med anledning av debattartikeln i DN nyligen så har jag som betalande kyrkotillhörig i Domkyrkoförsamlingen några frågor till er:

Har ni fått pengar från stiftet för er religionsdiapraxis?

Har initiativet kommit från stiftet och/eller finns där ett samarbete?

Är det fortfarande din tjänst Hans och Ulfs som finansieras av stiftet, eller är det fler?

Fyller ni inte lokalerna med egen verksamhet, utan står de tomma? Om ni inte har verksamhet som utnyttjar lokalerna, varför har ni inte det?

Ni tänker låna ut lokaler till fredagsbön, men församlingen har ju dålig ekonomi, varför hyr ni inte ut dem och får intäkter?

Hur kommer det sig att ni valt Mohammad Muslim Eneborg som förkunnare? Hur ställer ni er till Al Ghazali-institutets familjesyn och syn på homosexualitet t ex?

Kommer vi som församlingsbor informeras om era planer och de teologiska synsätt som ska prägla församlingen i framtiden och ta ställning till detta?

Ni är fem präster i en församling med få församlingsbor, hur kommer det sig att det finns så många tjänster? Vad motiverar det?

Den församlingsbo som nu känner sig mycket osäker på om ni företräder tron på Jesus Kristus, till vilken själasörjare ska han eller hon vända sig, då ni ju alla skrivit under artikeln? Hur tänker ni hantera den rent pastorala aspekten?

Mvh, Annika”

Kristen Opinion goes Kyrkomötet 2015

Kristen Opinion kommer att bevaka, analysera och diskutera årets kyrkomöte här på bloggen, även andra inlägg kommer att dyka upp. Det behövs många sajter för granskning av Svenska kyrkan. Den uppgiften blir bara mer och mer angelägen.

Redan nu kan ni läsare ta del av Johanna Anderssons och Annika Borgs motioner till årets kyrkomöte.

Motion 90 tar upp det propagandistiska politiska Kairos-Palestina dokumentet och yrkar bifall till en redovisning av hur mycket medlemspengar som gått till att satsa på, sprida och implementera dokumentet. Bland annat har Svenska kyrkan haft en anställd för att sprida dokumentet.

Motion 91 tar upp det mycket allvarliga faktum att Svenska kyrkan på sin hemsida sprider antisemitisk propaganda. Det är dokumentet Christmas alert som innehåller sådana skrivningar och motionen yrkar bifall till att dokumentet ska tas bort. (Sedan kan man ju undra hur det överhuvudtaget kunde hamna på Svenska kyrkans officiella hemsida, vem som bestämde det och varför ingen reagerade.) (För turerna kring denna motion läs här: https://kristenopinion.wordpress.com/2015/09/22/pa-gang-pa-kyrkomotet-just-nu-jakten-pa-det-forsvunna-dokumentet/)

Motion 92 tar upp den julhälsning som sändes ut 2014, en bok om islam där dåvarande ärkebiskop Anders Wejryd påstår att det sannolikt finns större likheter mellan en svensk muslim och en svensk kristen än mellan en svensk kristen och en kristen i andra länder. Motionen yrkar bifall till att Svenska kyrkan ska ta fram ett informationshäfte om kristna i Mellanöstern och sända det som julhälsning 2015.

Motion 105 tar upp att en förändring av Svenska Teologiska Institutet i Jerusalems målbeskrivning är i vardande. En förändring där målet att ha fokus på judisk-kristna relationer, som har varit och är STI:s huvuduppgift, tas bort. Motionen yrkar bifall till att STI:s huvudmål med fokus på judisk-kristna relationer ska kvarstå och inte förändras.

Motion 106 tar upp att det behövs tillsättas en utredning om Svenska kyrkans samarbeten med islamistiska grupper, som Islamiska förbundet. Svenska kyrkans religionsdialogprojekt med islam behöver genomlysas och utvärderas. Det finns uppgifter om att kyrkliga medarbetare kommit i kontakt med grupper som står i opposition till svensk lagstiftning.

LÄS MOTIONERNA I SIN HELHET: http://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/motioner-2015