Kyrkomötesreflektioner

KRISTEN OPINION kommenterar kyrkomötet, andra sessionen.

En iakttagelse under dagens debatt är att många ledamöter talade om andras åsikter som baserade på rädsla och oro: Andra människor, vilket i sammanhanget sammanföll med dem som inte hade samma åsikt som ledamoten ifråga, resonerar inte logiskt, de är inte kritiska på sakliga grunder. De är rädda. Det är rädslan som gör att inte de delar ledamotens åsikter. Tankefiguren återkommer också i de många resonemangen om att vi – och framför allt andra – måste ”våga” olika saker. Istället för att väga för-och nackdelar mot varandra och besluta oss efter våra ringa förståndsgåvor ska vi alltså ”våga”. Jag vet inte vad det gör med möjligheten att föra konstruktiva samtal om jag tror att andra drivs av rädsla och behöver mina glada tillrop för att våga olika saker (som jag vågar). Själv känner jag mig i detta sammanhang synnerligen kritisk mot rädslodiskursen och tänker, för att travestera en av kvinnokampens sångklassiker: våga inte, räkna på saken istället. Alternativt: var rädd om du har goda grunder för det. Och låt aldrig någon dribbla bort saklig kritik som känslor och neuroser.

En andra reflektion handlar om Svenska kyrkans tydligen oändliga och synnerligen vittförgrenade ansvar. Ett belysande citat: ”Svenska kyrkan har inte bara ansvar för samerna, vi har ansvar för alla ursprungsbefolkningar i välden”, sa en miljöpartist. Jag kan tänka mig att en del av världens ursprungsbefolkningar betackar sig för detta självpåtagna ansvar. Svenska kyrkan har också ansvar för att människor inte börjar röka och en motion föreslår därför kyrkans engagemang i ett anti-tobaksprojekt. Listan på kommande uppgifter för kyrkan kan komma att bli lång. Det är också ohälsosamt att dricka läsk (diabetes ökar), äta chips och godis (allt fler överviktiga), äta kött (klimat, etik), köra bil istället för att cykla (klimatet, motion), se på tv istället för att motionera osv i en allt längre och mer lagisk evighet. För att inte tala om alkohol! Kanske ska kyrkan reflektera över var gränserna går för sitt uppdrag och var gränserna för den kristna människans frihet och ansvar för sitt eget liv börjar.

En tredje reflektion handlar om motionen om att införa vigselkrav för blivande präster när det gäller samkönade par. Detta trots att löfte gavs 2009 om att Svenska kyrkan rymmer två äktenskapssyner. Och trots att det inte handlar om pastoral omsorg om par som vill gifta sig (det finns många fler präster som gärna viger dessa par än det finns par som vill gifta sig.) Det blev en lång debatt i kyrkomötet. Risken är uppenbar att motionen går igenom. Då fogas ännu en att-sats till villkoren för att bli prästvigd. Undrar vilken nästa blir? Kanske något om rökning? Och den mångfald motionärerna säger sig förespråka i andra sammanhang inskränks ännu mer i Svenska kyrkan.

Johanna Andersson

Johanna KO

 

 

Annonser

2 reaktioner på ”Kyrkomötesreflektioner

  1. Så kloka tankar.
    Jag har också mött rädslebeskyllningarna och gjort samma reflektioner som du, men inte satt ord på dem.
    Har en känsla av att fokus flyttar långt från evangeliets kärna ibland…
    Den sista frågan ser jag inte heller som enkel även om jag har en egen åsikt. Att det finns två sätt att se det på kommer vi aldrig ifrån och att utesluta en åsikt vore att utesluta många goda präster. OBS oberoende av vilken åsikt som skulle uteslutas.
    Kloka tankar alltså 😉

Kommentarer inaktiverade.