Om antisemitiska stereotyper

Jag har redan skrivit om det besvärande faktum att Svenska kyrkan på sin internationella hemsida spridit en text som påstår att det finns en ”judisk lobby” som på ett negativt sätt styr och manipulerar världen. Min motion i frågan behandlades av årets kyrkomöte, vilket avslutades i onsdags. Känslan av att debattera frågan med ekumenikutskottets företrädare var surrealistisk. Han hävdade att rutinerna för att hindra spridning av antisemitism är bra. Jag hävdade att rutinerna bevisligen inte är bra eftersom antisemitism har spridits. Och längre kom vi inte. Jag kom på mig själv med att längta efter att göra logisk analys. Om A är falskt följer att B är falskt. Att den antisemitiska stereotypen spridits var inte heller något som utskottet beklagade eller var intresserade av att försöka förhindra att så sker i framtiden. Därvid kunde saken ha berott. Ett nederlag är ett nederlag, min motion avslogs.

Men så nåddes jag idag av följande kommentar från ett socialt medium, med anledning av kyrkomötet:

”Men värst är ändå hanteringen av Johanna Anderssons motion om den
antisemitiska texten. Vilket företag som helst hade kontaktat Johanna och tackat för hennes upptäckt. Därefter hade man naturligtvis gjort en avvikelserapport för att bena upp hur det kunde blin [sic!] så fel. Det är enkelt. Vem har gjort vad vid vilket tillfälle. I detta falla [sic!] skulle naturligtvis ansvariga ställas till svars och tas i örat. Eftersom det handlar om ett område där texten kanske till och med skulle kunna vara ett tryckfrihetsbrott (YGL) är det ännu mer angeläget. Generalsekreteraren är ju den som är ansvarig utgivare. Men detta är symptomatiskt. Kyrkostyrelsen har inte koll på sitt eget kansli och detta tar snart en ända med förskräckelse.”

Jag hade inte uppfattat mig vara en kyrklig ”visselblåsare”, men kanske är det så. Att kyrkokansliet skulle tacka mig håller jag för varande bortom det man ens kan föreställa sig. För övrigt hade jag för länge sedan uppmärksammat ekumenikutskottets ordförande om den antisemitiska texten, Israels ambassadör påpekade saken så sent som i mars i en artikel i Sydsvenskan. Svenska kyrkan kände alltså till skrivningen, men valde att inget göra förrän min motion kom in. Och då togs texten snabbt och lätt bort, ingen utredning, ingen ”avvikelserapport”, inga kommentarer, inga beklaganden, inga ytterligare åtgärder behöver vidtas enligt kyrkomötet.

Johanna Andersson

Johanna KO

Annonser