Ett könssegregerat Sverige?

Uppgifterna om att kvinnor – och även småflickor – sextrakasseras av gäng med killar och män med utomeuropeisk bakgrund har skapat en polariserad debatt i Sverige. Diskussionen liknar den om hedersvåld och hederskultur, som pågick i över ett decennium. Oviljan att diskutera skillnader i värderingar och beteenden osynliggjorde förtrycket av kvinnor, flickor och pojkar. Förnekelsen bidrog, och bidrar tyvärr fortfarande, till att könsnormer som kolliderar med vårt samhälles frihetliga värdegrund kunde växa sig starka och skapade lidande för dem som utsattes, och utsätts, för gruppens kollektiva kontroll och våld. Det är olyckligt om sådana låsningar ska komma att prägla även den nu uppkomna och angelägna debatten om kulturellt – och religiöst – formade uppfattningar om sexualitet och kön.

Ett skäl till att debatten polariseras mellan dem som menar att det finns kulturella skillnader och dem som hävdar att kvinnoförtryck är detsamma överallt, är att en genusteoretisk modell tillämpas på ett förenklat sätt. Det är riktigt att man inom forskningen kan se att kontroll av kvinnor och en lägre värdering av kvinnligt kön är en företeelse som skär genom tid och rum, genom klass, religion och kultur. Därför talar genusteoretiker om att kvinnoförtryck handlar om gradskillnader och inte artskillnader. I diskussionen sker dock en missuppfattning av teorin genom att likhetstecken sätts mellan alla uttryck för en underordnad kvinnoroll. Men att man kan känna igen olika fenomen innebär inte överensstämmelse eller att det inte finns stora skillnader.

Den kvinnosyn som sexualiserar även små flickor har sin grund i starkt essentialistiska föreställningar om kön. Könen ses som två olika behållare som inte ska blandas, konkret uttryckt i att könen segregeras i det offentliga rummet. I kulturer där flickor täcks från tidig ålder baseras denna praktik mindre på en tänkt gudsrelation än på uppfattningen om mannens blick. Till och med en flickkropp anses uppväcka mäns begär, och det är flickan och kvinnan som får vidta mått och steg för att inte väcka det begäret. Om hon underlåter att göra det får hon för det första skylla sig själv om hon råkar ut får sexuellt våld, för det andra räkna med att bli utsatt för trakasserier och för det tredje bli betraktad som ett lovligt byte. Att kvinnor inte får gå ut ensamma och inte kan röra sig i det offentliga rummet utan att täcka sig, kan i dessa kulturer uppfattas som omsorg om kvinnan. Trakasserier och sexualiseringen även av flickor är således kulturellt – och även religiöst – sanktionerat. Det genomsyrar hela samhällskroppen.

En återkommande uppfattning som uttryckts i den svenska diskussionen är att alla män är potentiella våldtäktsmän. Denna essentialistiska uppfattning om kön skulle samma debattörer däremot aldrig applicera på kvinnor och i alla andra sammanhang värja sig mot. Liknande stereotypa generaliseringar om kvinnor, som att de är passiva och omhändertagande, skulle väcka ramaskri på många håll. Att förknippa alla män med sexuell aggression är i själva verket en retorik som används för att förminska de särskilda problem med kollektiva och kollektivt sanktionerade övergrepp som vi nu bevittnat. Den som drar paralleller mellan kvinnoförtrycket i exempelvis Afghanistan och i Sverige har inte enbart missuppfattat teorin, utan bidrar aktivt till att relativsera en kvinnosyn det svenska samhället med kraft måste motverka.

Forskning har även visat att föreställningar om kön är oerhört svårruckbara. Hur det svenska samhället på bästa sätt ska ta sig an den stora grupp unga män och män, där många sannolikt är präglade av värderingar där kvinnan betraktas som underordnad, utan sexuellt självbestämmande och med starkt begränsad egenmakt i det privata livet och i det offentliga rummet, blir ingen lätt sak. Men om detta inte tas på allvar och adresseras i klartext kommer kvinnor och flickor i Sverige successivt att ändra sina beteenden, göra sig ansvariga för mannens blick och börja ta konsekvenserna av en eskalerande otrygghet i samhällets alla rum. Resultatet blir ett mer och mer könssegregerat Sverige, som kompromissat med kvinnors frihet och gett mannens blick tolkningsföreträde.

This is Sweden. Fortsättning följer.

Annika Borg

Annika KO

 

 

Annonser