Hur många pizzor kostar en värdig ålderdom?

Min mamma grät i telefonen. Någon dag tidigare hade hon fått sin knäled utbytt. Nu ringde hon från sjukhuset. De tänkte skicka hem henne, trots att hon inte kunde gå. När min mamma förklarat för läkaren att hon inte skulle kunna gå för att köpa mat, hämta sina mediciner eller ens ta sig mellan säng och toalett hemma i radhuset, hade läkaren uppmanat min mamma att ”bjuda till lite”.

Jag skred till verket och ett antal telefonsamtal senare hade läkaren ändrat sig. Mamma fick stanna ytterligare två dagar.

Episoden i vintras fick min mamma att börja fundera på att flytta till den stad där jag och mina barn bor, dryga 40 mil bort. Som pensionär har hon blivit allt mer isolerad och utslitningsskadorna efter mer än 30 år inom barnomsorgen gör sig allt mer påminda. Knän och rygg har tagit stryk av tusentals lyft, påklädningar och blöjbyten.

Sagt och gjort. Mamma bad mig kolla upp möjligheterna. Det finns ju boenden för 55-plussare, även kommunala sådana, och det vore ju en perfekt lösning.

Men.

Ett samtal med Haninge kommun visar att det står 826 personer i kö till lägenheterna. Kommunen förmedlar omkring 20 lägenheter per år, varav en tredjedel reserveras till personer ”med särskilda behov”. Personen i andra änden på telefonen upplyste mig artigt om att det inte var lönt att ställa sig i kön. Det byggs inga nya lägenheter för målgruppen, eftersom byggherrarna hellre bygger lägenheter som ger större vinst och kommunen har fått ”annan verksamhet” som måste prioriteras framför svenska pensionärers boendesituationer.

Jag informerades dock om att min mamma hade rätt till hemtjänst i hemkommunen samt transport till dagverksamhet. Min mamma är en alert kvinna strax över 70 år. Hon vill ha närheten till barn och barnbarn, inte skjuts till en dagverksamhet med pärlplattor. Jag fick även veta att min mamma hade rätt att söka plats på ett äldreboende i Haninge när hennes vårdbehov var så stort att hon inte kunde bo kvar hemma, ens med hemtjänst. ”Men för att få plats på äldreboende måste man, i princip, vara konstaterat döende.”

Valet står alltså mellan att antingen låta mamma flytta hem till mig, eller låta henne bo kvar i isoleringen. Men visst finns det ännu ett alternativ – att köpa henne en värdig ålderdom. Men ska det verkligen behövas? Hon har betalat skatt under ett helt arbetsliv och hur mycket hennes arbetsinsatser har betytt för samhället går inte att värdera i pengar. Hon har gått till jobbet trots att kroppen värkt och barngrupperna växt. Hon har sett till att generationer av barn fått torra blöjor, mat i magen och en famn att krypa upp i. Hon har läst sagor och vyssjat till sömns, burit, tröstat och varit en av dem som möjliggjort för män och kvinnor att kombinera arbete och föräldraskap. Under mer än tre decennier.

Min mamma, jag och min pappa (som för övrigt hade samhällsansvar nog att dö långt innan han belastat statsfinanserna med ett öre i pensionskostnad) har beskattats med åtskilliga miljoner genom åren. Vi har accepterat det eftersom det ingått i samhällskontraktet att vi som tack för hjälpen skulle ha rätt till en värdig ålderdom. Men tydligen har samhället sagt upp kontraktet och när min mamma nu behöver en bostad, tackar samhället för hennes livsgärning genom att vända henne ryggen.

Så hur mycket kostar en värdig ålderdom när samhället sviker?

Innan Henrik Schyffert blev nationalekonom, var han en stundtals rätt så rolig komiker. Även i de ekonomiska diskussionerna lyser stundtals humorn igenom, som när han talar om kostnader i antalet pizzor.

På mitt lokala pizzahak kostar min standardpizza med räkor och champinjoner 70 kronor. Exklusive dryck. En sökning på Hemnet idag visade att det finns en tvårumslägenhet på 63 kvadratmeter till salu en kilometer från min bostad. Prislappen? Blygsamma 3,8 miljoner kronor. Tillkommer månadsavgiften på 3 150 kronor. Tre miljoner åttahundra tusen kronor är 54 286 stycken pizzor. Exklusive dryck. Ska jag spara pengarna genom att inte äta dessa pizzor, får jag avstå en pizza per vecka i 1 043 år.

Ska jag spara pizzor med Henrik Schyffert räknar jag med att kunna köpa en bostad åt min mamma någon gång runt år 3059. Med det perspektivet kanske min mamma ändå borde ställa sig i den där bostadskön. Då får hon ju en lägenhet redan år 2079 – det är ju faktiskt nästan tusen år tidigare.

Helena Edlund (läs mer om Helena HÄR)

Helena

Annonser