En försmak om vad som komma skall. Kyrkohandboksförslaget del 5.

I min förra text skrev jag att de små språkliga glidningarna för att genderneutralisera Gud inom en snar framtid kan innebära att vi ber till Gud, vår Moder. Utan att precisera vad eller vem vi menar med det.

Jag hade fel.

Vi är redan där. Ett utskick om kollekt från kyrkan centralt visar att det kommande beslutet om det kritiserade  kyrkohandboksförslaget i praktiken föregrips.

Idag söndag samlas det in rikskollekt till kyrkans internationella arbete. Gunilla Hallonsten, chef för Svenska kyrkans internationella arbete, har författat kollektcirkuläret som skickats ut till samtliga församlingar. Ett A4-papper med text. Svarta bokstäver mot vit bakgrund. Svenska kyrkans logga garanterar avsändare och seriositet.

Jag kommer inte att gå närmare in på, att det idag i kyrkoåret är Heliga Trefaldighets dag, som också är Missionsdagen, samtidigt som ”mission” i cirkuläret har fått en helt ny innebörd. Det kan ni läsa och reflektera över själva, cirkuläret i dess helhet finns bifogat längre ner i texten.

Jag kommer inte heller att grotta ner mig i hur kollektcirkuläret beskriver Svenska kyrkans uppdrag, men noterar att ordet ”evangelium” inte ens förekommer.

Inte heller kommer jag att försöka bena ut vad cirkuläret menar när det hävdar att ”vi delar tro med varandra”.

Istället kommer jag att berätta för dig att Svenska kyrkan inte längre är kristen. Den Treenige Guden – Fader, Son och Ande – är ersatt av en gud som beskrivs som ”Fader och Moder”, ”Syster och Broder” och ”livgiverska och inspiratör”.

Cirkulärets avslutande bön lyder nämligen:

”Gud, Heliga Treenighet, Fader och Moder, Son – Syster och Broder, och Ande – livgiverska och inspiratör, led oss till dina djup av rikedom, vishet och kunskap, så att vi uppmuntras att utföra kärlekens uppdrag och kan vittna om nådens hemlighet. Du som lever och verkar från evighet till evighet, till dig ber vi om detta. Amen.”

Nu är täckelsen rivet undan skrymteriet. Nu är korten synade och jag konstaterar följande: Min kyrka är kidnappad. Är det här en kristen kyrka, eller en synkretistisk, allmänreligiös organisation med fokus på humanitärt arbete och klimatförändringar? En organisation vars ledning inte tvekar en sekund inför att avsätta Gud och skapa en ny, som bättre passar de egna syftena? En organisation som tillber en gud som är ”Fader och Moder” och som inte betonar vikten av Nåden utan talar om nåden med litet ”n”. Vem är denne ”dig” vi ber till?

Anna Karin Hammar, präst, teologie doktor och ledamot i Svenska kyrkans läronämnd, fällde under EuroPridefestivalen 2008 det numera klassiska uttalandet: ”Man avskaffar inte en religion bara för att man inte gillar den. Man ändrar den.” Så här åtta år senare är det tydligt att Anna Karin Hammar och hennes trosfränder i kyrkoledning menade allvar. För nog har man ändrat religionen, alltid.

Inom Svenska kyrkan har vi olika tolkningar av den kristna tron, det är som det ska vara. Men nu det handlar inte längre om olika tolkningar – den teologi som formuleras i kollektcirkulärets bön går inte, med bästa vilja i världen, att definiera som kristen.

Kanske har jag missat något, men när fattades beslutet att Gud är Moder, Syster, Broder? Vilka har fattat beslutet? Visa oss protokollet från mötet! Dessutom: Förväntas jag som präst stödja denna nya teologi och detta nya kyrkans uppdrag? Om så är fallet vill jag säga att min kallelse som präst i Svenska kyrkan är att verka i en kristen kyrka, att förkunna evangeliet om Jesus Kristus och Treenig Gud – Fader, Son och Ande. Något annat varken kan eller tänker jag göra.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Varje präst har genom prästvigningen accepterat ansvaret att förkunna den kristna tron så att människor bereds möjlighet att komma till tro på Kristus och därigenom bli frälsta. Prästämbetet är ett läroämbete. Det är inget litet ansvar vi tar på oss, och för den som tar detta ansvar på allvar är det helt omöjligt att be den bön Svenska kyrkans kollektcirkulär påbjuder. Vi känner igen bönens struktur och flera av formuleringarna, men det är inte den kristna guden vi ber till. Den präst som förkunnar en gud som är ”Fader och Moder, Syster och Broder” förleder människor.

Det är självfallet i sin ordning för varje individ att tro hur man vill, eller inte tro alls. Men en präst eller biskop som känner själva kristendomens kärna – Treenig Gud – skava så till den milda grad att prästen vill avskaffa den, bör vara sann mot sig själv.

Känner man att man, som Anna Karin Hammar uttryckte det, ”inte gillar” kristendomen, är mitt förslag följande: Gå ihop och starta eget! Var och en är fri att registrera ett trossamfund. Knyt de människor till er som delar era åsikter och visioner! Be Skatteverket om hjälp att samla in medlemsavgiften. Formulera vilken trosbekännelse ni vill och stöp er gudsbild i valfri form.

Idag kommer kyrkvärdar att läsa Gunilla Hallonstens beskrivning av kyrkans uppdrag för landets gudstjänstbesökare. Vissa kommer även att be den avslutande bönen och då är vi faktiskt redan där jag förutspådde härom dagen – men mycket, mycket tidigare än jag någonsin kunde ana. Då ber vi till avgudar i Svenska kyrkan och förutsatt att kollektcirkulärets utformning har godkänts av högre ort, så gör vi det på uppmaning av kyrkans ledning.

Nu måste vi börja prata teologi. Nu går det inte att ducka längre. Nu måste vi börja föra seriösa teologiska samtal inom Svenska kyrkan, både för att reda ut hur Svenska kyrkans tro och lära ska utformas, hur vi har hamnat där vi befinner oss idag och vad som egentligen är vårt uppdrag. Så här kan vi nämligen inte ha det. Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt och vill vi på allvar kyrkans väl så måste vi börja föra diskussionen.

I ljuset av det idag är Heliga Trefaldighets dag, Missionsdagen, vill jag avsluta med att påminna om hur Jesus själv formulerade vårt uppdrag i missionsbefallningen:

”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” (Matt 28:18-20)

Läs kollektcirkuläret: SKM_C224e16052014480

Helena Edlund

Helena

 

 

Annonser