Hyddbygge pågår. Kyrkohandboksförslaget del 6.

”Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem: hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder. Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus. Då sade Petrus till Jesus: ”Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia.” Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna. Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: ”Detta är min älskade son. Lyssna till honom.” Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.” (Mark 9:2-8)

Idag firar Svenska kyrkans församlingar gudstjänst under temat ”Jesus förhärligad”. Evangelietexten handlar om vad som hände när tre av lärjungarna följde med Jesus upp på Förklaringsberget, och av dessa tre fokuserar texten på den driftige Petrus.

Simon Petrus var den allra första lärjungen och han hade följt Jesus under lång tid. Han hade sett Jesus utföra underverk och bara några dagar tidigare hade han identifierat Jesus som Messias. Egentligen behöver söndagens evangelietext kopplas till händelserna tidigare samma vecka för att vi fullt ut ska förstå vad som hände där uppe på berget. Om vi backar några verser så kan vi läsa följande:

”Sedan gick Jesus och hans lärjungar bort till byarna kring Caesarea Filippi. På vägen frågade han dem: ”Vem säger människorna att jag är?” De svarade: ”Johannes döparen, men somliga säger Elia, andra att du är någon av profeterna.” Då frågade han dem: ”Och ni, vem säger ni att jag är?” Petrus svarade: ”Du är Messias.” Men han förbjöd dem strängt att tala med någon om honom. (Mark 8:27-30)

Efter detta fick Petrus, enligt evangelisten Matteus, höra av Jesus att han, den enkla och burduse fiskaren, var den klippa på vilken den kristna kyrkan skulle byggas: ”Salig är du, Simon Barjona, ty ingen av kött och blod har uppenbarat detta för dig, utan min fader i himlen. Och jag säger dig att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den. Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen.” (Matt 16:17-19)

När Petrus följer med Jesus upp på berget kan vi därför anta dels att Petrus självförtroende var stort, dels att han visste vem han följde – han hade ju bekänt Jesus som Messias, Guds Son!

Så när Jesus förvandlas framför hans ögon, borde han ju inte bli så förvånad? Ändå beskriver evangelisten hur Petrus blir skräckslagen när han ser Jesus tala med Mose och Elia, och när Petrus återfår talförmågan är hans första kommentar alltigenom mänsklig: ”Låt oss göra tre hyddor!”

Petrus, den praktiskt lagde fiskaren, ser profeterna Mose och Elia och den man han identifierat som Guds Son – och ryggmärgsreflexen är att han vill bygga hyddor åt dem. Det är faktiskt ganska rörande, i all sin mänskliga omsorg och välvilja. Under någon sekund tycks Petrus ha drabbats av känslan att han måste göra något för de tre, och kommit fram till att han i alla fall kan bygga hyddor för att skydda dem från sol, vind och regn!

Som om de skulle behöva det.

Messias, Mose och Elia behöver självfallet inga hyddor, och det vet Petrus mycket väl. Men åsynen av de tre blir för mycket för honom. Det är liksom en sak att ur ett teoretiskt och intellektuellt perspektiv läsa om profeterna och bekänna Jesus som Messias – att mitt i sin egen vardag se (och inse!) att Jesus är Messias är något helt annat. Då blir det på riktigt. Teori blir verklighet. Sanningen hoppar upp och biter oss i näsan och det kan vara mer än vad vi klarar av. Evangelietexten visar att det i alla fall var mer än Petrus klarade av.

Så Petrus reaktion på Jesu gudomlighet blir en alltigenom mänsklig reaktion – att bygga en hydda. En fysisk hydda byggd efter välbeprövade och pålitliga metoder med välkända material. En hydda där Guds Son kan bo. En trygg hydda. Trygg för Petrus. En hydda som tvättar bort det som gör Petrus skräckslagen, som förvandlar den gudomliga Messias till den mänskliga Jesus.

Det blev inga hyddor byggda där uppe på berget, men idag gör Svenska kyrkan sitt bästa för att driva igenom ett magnifikt hyddbygge i form av det nya kyrkohandboksförslaget.

Förespråkarna till förslaget motiverar de genomgripande förändringarna med känslobaserade argument: texterna ska bli mer inkluderande och lättbegripliga, obekväma formuleringar ska tvättas bort och språket moderniseras. Måhända utan att själva förstå det, murar Kyrkohandbokskommittén väggarna till en mänsklig hydda där man hoppas kunna pressa in Gud. I mötet med Den Treenige Guden står de där, skräckslagna som Petrus, och deras svar på det gudomliga tilltalet blir att förändra och förmänskliga, att förpassa Gud till en hydda av begriplig mänsklighet.

Men mänskliga hyddor kan inte husera det gudomliga. När vi pressar in Gud i våra mänskliga ramar, när vi skapar trygga rum där vi bara behöver möta de aspekter av Gud som vi känner oss bekväma med, begränsar vi Gud och förvränger evangeliet. Det är inte vår uppgift.

Så finns det då ett bättre sätt att möta och bemöta Gud på, än att försöka få honom att passa in i våra trygga rum av mänsklighet? Självklart. Det enda vi behöver göra, är att inte ställa oss i vägen för Gud. Vi kan kliva upp på berget tillsammans med Jesus, låta honom stråla i all sin gudomlighet och sedan göra vårt bästa för att förmedla evangeliet om detta så oförfalskat som det bara är möjligt. Vi kan frimodigt, och utan att skämmas, förkunna Jesus som Messias, Guds Son. Den som gör så, kommer snart att upptäcka att det som först kan verka skrämmande, i själva verket är den stora Sanningen – att det inte finns någon annan än Jesus som visar vägen till Gud, och att denna Sanning inte är teoretisk eller intellektuell utan är alldeles på riktigt.

Låt mig avsluta med ett stycke ur Markusevangeliet som återfinns direkt före söndagens evangelietext. Orden kan tala för sig själva, Sanning med ett tidlöst budskap rakt in i den dag som är idag:

”Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar. Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom. Men han vände sig om, och när han såg lärjungarna tillrättavisade han Petrus: ”Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors.”

Sedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det. Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna.”” (Mark 8:27-38)

Helena Edlund

Helena

De övriga delarna i Helena Edlunds mycket lästa och spridda serie om förslaget till ny svensk kyrkohandbok finner Du genom att scrolla ned.

Annonser