Replikskifte med ärkebiskopen

Jag fick svar från Antje Jackelén på mitt öppna brev och svarar henne nedan.

Från: Ärkebiskopen

Till: Johanna Andersson

Sänt: 26 september kl 22.28

Hej Johanna,

Tack för ditt brev. Låt mig inleda med att säga att jag beklagar att du valt att lämna Svenska kyrkan.

Du ställer frågor med anledning av intervjun i Expressen i söndags. I samtalet med Annika Borg och Marcus Birro i SVT Opinion (25/8) redogjorde jag för min syn på #mittkors och jag har inte ändrat åsikt. Jag är alltså inte kritisk till facebookgruppen, tvärtom tror jag att det finns ett behov av att få dela personliga berättelser om korset och kristen tro. Jag välkomnar alla goda initiativ att lyfta fram korset och att visa solidaritet med kristna och andra som lider för sin tros skull. Detta har jag sagt i alla sammanhang där jag kommenterat #mittkors.

I intervjun för Expressen diskuterar jag reaktionerna efter mordet på den franske prästen Jacques Hamel. Bland reaktionerna såg vi sorg och berättigad vrede över denna fasansfulla handling. Men vi såg också många som ville göra detta till ett muslimskt angrepp på hela den kristna världen. Dådet instrumentaliserades – och inte minst den mördade prästen själv, som ju var djupt engagerad i religionsdialog – till att måla upp en kultur- eller civilisationskamp mellan den kristna världen och den muslimska världen. I TV-samtalet illustrerade jag det med en av många liknande tweets som jag har fått ta emot: ”Vi har köpt ett fint kors till, som nu hänger i vindrutan i bilen. Islam dra åt helvete”. En sådan ”korstågsretorik” ser vi tyvärr exempel på inte bara i Sverige. Det är en förödande utveckling.

Låt oss bära korset som en ödmjuk påminnelse om Guds kärlek och försoning i Jesus Kristus och i tro på livets seger över döden!

Med vänlig hälsning
+Antje

SVAR:

Från: Johanna Andersson

Till: Ärkebiskopen

Till ärkebiskop Antje Jackelén

Tack för ditt mail och den vänliga hälsningen! Tyvärr måste jag konstatera att du inte svarat på någon av mina frågor. Oklarheten om vilken som är din hållning till Mitt Kors är om möjligt ännu större nu.

Dels skriver du: ”Jag är alltså inte kritisk till facebookgruppen” Mitt Kors. Men sedan för du ett resonemang om twitter och antimuslimska stämningar. Någon har i ett twitter skrivit till dig: ”Vi har köpt ett fint kors till, som nu hänger i vindrutan i bilen. Islam dra åt helvete”. Detta är naturligtvis mycket obehagligt men jag förstår inte vad det har med Mitt Kors att göra. Kan du förklara varför detta twitter läggs oss till last? Det är ingen av oss som bildat gruppen som skrivit det.

Jag tycker det är olyckligt att du för samman Mitt Kors med denna typ av uttryck. Du riskerar att bidra till att vi blir ”guilt by association” när du gång på gång tar upp kulturkamp och korståg i samma sammanhang som du uttalar dig om Mitt Kors. Att du samtidigt säger att du inte är ”kritisk” till gruppen gör det hela än mer förvirrat. Ett tydligt ställningstagande, för eller emot, hade varit en bättre utgångspunkt för en diskussion.

Hälsningar
Johanna Andersson

Johanna KO

Annonser

Öppet brev till ärkebiskop Antje Jackelén

Från: Johanna Andersson

Till: archbishop@churchofsweden.org

Sänt: 2016-09-25 kl 20.38

Jag har med stor förvåning tagit del av en intervju med dig i Expressen (25/9). I intervjun omtalas gruppen Mitt Kors vid flera tillfällen. Jag uppfattar att du gör flera insinuationer om gruppens grundare och våra syften.

Låt mig ge några exempel. Journalisten Karin Sörbring frågar:

Apropå ”mitt kors”-debatten hamnade du i blåsväder för att du inte omedelbart personligen fördömde mordet på den franske prästen Jacques Hamel. Vad tänker du om att det blev så starka reaktioner?

Efter att ha beskrivit att man inte brytt sig om att kräva fördömanden vid andra tillfällen när kristna dödats säger du: ”Mycket tyder på att det var något annat man var ute efter.” Vilka är ”man”? Menar du att Mitt Kors inte handlar om att visa solidaritet med förföljda kristna utan har andra syften? Eller är det någon annan grupp du avser här? Om det inte är Mitt Kors du talar om, kan du då förtydliga vilka det är som enligt din uppfattning utnyttjar mordet på fader Jacques Hamel? Och vad är det där andra ”man var ute efter”?

Du gör sedan följande reflektion: ”Man gör också skillnad om gärningsmännen kan sägas vara muslimer eller inte.” ”Man” kan i sammanhanget uppfattas vara grundarna av Mitt kors, även om det bara antyds av dig. Är det oss du avser? På vilka grunder i så fall?

Frågan om den dolda agendan återkommer senare i intervjun, på tal om kritiken mot Svenska kyrkans bristande insatser för förföljda kristna: ”Och det finns nog en annan agenda bakom det än att vilja skildra det så som det verkligen är.” Vad är det för en agenda? På vilka grunder misstänkliggör du människors engagemang för förföljda kristna?

Efter att ha läst intervjun framstår det som att du misstänkliggör Mitt Kors och fullständigt grundlöst kopplar samman oss med dolda agendor. Det står dig naturligtvis fritt att vara kritisk till Mitt Kors och motarbeta oss på de sätt som står till ditt förfogande. Men det skulle möjliggöra en ärlig och hederlig debatt om du kunde stå för en rak kritik och inte i en stor kvällstidning insinuera att vi drivs av andra motiv än dem vi uppgett.

Mitt Kors idag utgör idag en virtuell katedral som rymmer tusentals bilder och berättelser. Du har aldrig uttryckt något positivt om detta. Det kan jag bara beklaga.

Hälsningar, Johanna Andersson

Johanna KO

 

 

En ny reformation

Nästa år är det reformationsjubileum, eller rättare sagt Lutherjubileum. Det är då 500 år sedan Luther formulerade sina 95 teser om avlaten och den kristna tron.

Här på Kristen Opinion är vi av den uppfattning att det inte enbart är ett firande av reformationen och Luther som behövs, utan en ny reformation.

Den politiserade kyrkostrukturen har nått vägs ände, de partipolitiska utspelen och aktivismen hos kyrkoledningen har satts under lupp och kritiserats under lång tid, Jesus Kristus har åkt i marginalen och till detta kan man lägga avslöjanden om missbruket med kyrkans pengar.

Det finns således ett flertal beröringspunkter med det som var startpunkterna för reformationen för 500 år sedan.

Hade Luther haft tillgång till dagens mediala landskap hade rörelsen och förändringen skett snabbare. Idag finns alla möjligheter att få igång en rörelse för en ny reformation, som återför Svenska kyrkan till kärnuppdraget, som ÄR och definieras utifrån korset, evangeliet och uppenbarelsen: Jesus Kristus.

I Confessio Augustana (från 1530), som är en av Svenska kyrkans och lutherdomens viktigaste bekännelseskrifter, beskrivs vilken makt biskopar har – och inte har. Här görs en skarp åtskillnad mellan andlig och världslig makt.

Det är andlig makt biskoparna tillskrivs och den har ingenting med den världsliga makten att göra. Den andliga och den världsliga makten får inte sammanblandas. Om biskoparna gör anspråk på världslig makt, får de göra det i en annan roll än som biskopar. Deras myndighet och auktoritet är andlig, inte världslig. Perspektivet är evigheten.

Vidare är inte biskopar för reformatorerna en förutsättning för kyrkan. Biskopar har sitt existensberättigande endast om de klart förkunnar evangeliet och rätt förvaltar sakramenten. När biskopar leder fel är det församlingarnas, och prästernas, uppgift att påtala detta och att inte följa dem.

När Svenska kyrkans biskopar 500 år senare gör anspråk på makt att uttala sig i partipolitiska frågor om hur samhället ska organiseras och vill göra tron dagspolitisk, är det således inte förenligt med den lutherska traditionen. När biskopar hoppar över på den världsliga arenan och låtsas biskoplig auktoritet även där orsakar de kyrklig splittring. De politiska utspelen fungerar polariserande och exkluderande.

Det kan vara intressant att titta närmare på några formuleringar i Confessio Augustana om det andliga ståndet.

Om biskoparna:

”Denna makt utövas allenast genom att lära eller förkunna evangelium och genom att utdela sakramenten /…/ Ty genom dessa ting skänkas icke lekamliga, utan eviga gåvor, evig rättfärdighet, helig Ande och evigt liv.”

”Ty den världsliga styrelsen sysslar med helt andra ting än evangelium. /…/ Den andliga och den världsliga makten böra för den skull inte sammanblandas. Den andliga makten har befallning att predika evangelium och förvalta sakramenten.”

”Om biskoparna hava någon världslig makt, hava det den icke såsom biskopar, i kraft av evangeliets befallning, utan i kraft av mänsklig rätt, förlänad av konungar och kejsare för den världsliga förvaltningen sin egendom. Men detta är ett annat uppdrag än evangelii ämbete.”

”Men när de lära eller föreskriva något, som strider mot evangeliet, då ha församlingarna ett Guds bud, som förbjuder lydnad mot dem.”

I biskopsbrevet ”Biskop, präst och diakon i Svenska kyrkan. Ett biskopsbrev om ämbetet” från biskopsmötet 1990 återges en del av dessa skrivningar från Confessio Augustana när det gäller biskoparnas uppgift.

I brevet lyfts återkommande fram att biskoparna ska verka för enhet. I en viktig passage i biskopsbrevet om ämbetet beskrivs biskoparnas roll i samhällsdebatten:

”I sin ämbetsutövning står biskopen i en ofrånkomlig relation till samtid och samhälle. En inte oviktig del av biskopens tillsynsansvar gäller också allmänna samhällsfrågor med anknytning till kristen tro och etik. En viktig förutsättning för att biskopen med frimodighet och integritet skall kunna fullgöra sina åligganden är att han står helt fri från politiska bindningar i den samhälleliga maktapparaten. Biskopen är kyrkans talesman med Guds ord som den enda avgörande auktoriteten.”

Det är detta som gäller, men inte det som efterlevs. #nyreformation

Annika Borg

Annika KO

Läs också rapporten om kyrkans politisering Omvägen om Gud.

Ett  belysande citat av ärkebiskop emeritus KG Hammar från GP 18/9: ”Jag var ju traditionellt uppfostrad i gammal prästgårdsanda, men det politiska året 1968 förändrade mig. Vi var en hel generation där tron blev mer politisk och internationell, för oss blev det något av en test för att se om kyrka tålde oss som tänkte så här. Det var väl lite si och så i början och många av oss åkte utomlands några år men sen kom vi hem och så småningom satt vi som biskopar allihop.”

 

 

Stöd Kristen Opinion

Kristen Opinion har sedan 2011 bedrivit opinionsbildning och granskning. Arbetet har skett helt ideellt. Vi har inte tagit emot ett öre i bidrag, men ändå dominerat kyrklig debatt och fått ett enormt genomslag.

Vi tar nu olika steg för att utveckla bloggen. Nu finns det möjlighet att stödja oss genom SWISH 0723 56 77 56.

Vi kommer till exempel borra vidare, och djupare, i frågor om Svenska kyrkan:

+De ensidiga kampanjerna mot Israel. +Vart kyrkans pengar går. +Vart teologin har tagit vägen. +Varför man inte vill peka ut kristna som särskilt utsatta i världen. +Varför Jesus Kristus hamnat ute i marginalen.

Kristen Opinion verkar i en frihetlig och kritisk anda och ger röst åt de frihetliga, universella värden som byggt västvärldens demokrati och jämställdhet. Med en människosyn grundad i det judisk-kristna kulturarvet och den kristna tron borrar vi i samtidsfrågorna, vrider och vänder på perspektiven och ställer inte sällan saker på sin spets. Kristen Opinion värnar en sekulär stat, det demokratiska samhället och belyser ofta frågor ur ett köns- och maktperspektiv.

Ni som gillar det vi gör: Inse vad vi kan göra med resurser till vårt förfogande!

Tack för Ditt bidrag! SWISH  0723 56 77 56

Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund

ko-jah-bild

Kristen Opinion och #mittkors

Lördagen den 3 september 2016 passerade Facebook-gruppen Mitt Kors #mittkors 10 000 medlemmar. Sedan vi startade gruppen i slutet av juli har den fått ett enormt genomslag. Människor med olika bakgrunder har delgett sina bilder och berättelser om korset, skrivit om sin tro, om sin längtan efter tro, sina tvivel, sitt engagemang och visat solidaritet med utsatta kristna.

ko-kors

Vi är överväldigade. Tillsammans med alla medlemmar har vi skapat ett virtuellt, öppet, vackert rum där människor kan hämta tröst, få hoppet tänt, känna förnyad kraft, energi och finna gemenskap.

Mitt Kors har gått från att vara en grupp till att bli en rörelse. En rörelse av människor som bär kors, ser korset som en symbol för kärlek, nåd och hopp och som oavsett bakgrund och tro eller livsåskådning delar engagemanget för utsatta kristna i världen. Det är fantastiskt.

Orsaken till att vi från början gjorde Kristen Opinion som avsändare var praktisk (och vi hade då inte kunnat föreställa oss att gruppen skulle komma att växa så snabbt och så mycket). Vi ville inte knyta den till en av oss utan till alla tre och här på Kristen Opinion finns en presentation av vilka vi tre är.

Men Kristen Opinion är vår opinionsbildande sajt och för att det inte ska uppstå några missförstånd kring detta så har vi nu även skapat en egen sida för Mitt Kors: mittkors.wordpress.com.

De uppfattningar och åsikter som uttrycks här på Kristen Opinion är våra egna. På Kristen Opinion publiceras signerade inlägg som skribenten själv står för. (Gruppen #mittkors rymmer antagligen lika många åsikter i olika frågor som den rymmer människor.)

ko-jah-bild

Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund