Magplask, Kyrkans tidning

I ledaren i det senaste numret av Kyrkans tidning (nr 40/2016) tas ett viktigt ämne upp: Att ta avstånd från och stå upp mot nazism. Appellen är självklar och kan knappast hos någon läsare mötas med något annat än ett rungande och starkt bifall (även om man kan ha olika åsikter om hur man på bästa sätt gör det).

Men ledare är märkligt nog bildsatt med vad som förefaller vara en anti-nazistisk motdemonstration där maskerade deltagare från den autonoma vänstern deltar.

Saken blir inte bättre längre in i tidningen, där man kan ta del av en artikel om Svenska kyrkans motstånd mot att Nya tider deltagit i bokmässan. Kyrkan ska nu ställa ultimatum om man ska medverka nästa år. Det är en uppfattning man kan hysa i den pågående debatten om Nya tider och många har argumenterat för att utesluta Nya tider.

Men när sedan författaren Maria Küchen tillfrågas om saken, säger hon så här, apropå en demonstration mot nynazister i Jönköping 2014:

”Då enades alla genom att acceptera varandras olikheter. Man möttes långt i förväg och hade en strategi. Det moderata kommunalrådet hade till exempel tidigare gått ut med kraft mot den autonoma vänstern. Nu stod de sida vid sida med Frälsningsarmén. Det var oerhört inspirerande!”

Efter utropstecknet är det punkt även för artikeln.

Låt mig påminna om den autonoma vänstern, som tillsammans med högextremism och religiös extremism går under samlingsnamnet ”våldsbejakande extremism” och är en angelägenhet för Säpo. Enligt Säpo är den autonoma vänstern ett stort hot. Ett problem är också att den legitimeras i samhället på ett annat sätt högextremism. Bildsättningen och artikeln i Kyrkans tidning är ett exempel på det.

Låt mig även påminna om vad den autonoma vänstern sysslar med i landets Prideparader: att hota och trakassera deltagare från borgerligheten, från Polisen och från Försvaret, för att nämna några. De har även försökt förbjuda människor, som Liberaler, och avskräcka från att delta i Prideparaden.

Men det är således ”inspirerande” att verka gemensamt med  dessa extrema grupper enligt Küchen och de promotas genom bilden ovanför ledaren. Är våldsbejakande vänstergrupper enbart ”olikheter” man ska ”acceptera”? Är inte det en extrem eufemism?

Hur är det möjligt att man okritiskt legitimerar den autonoma vänstern i Kyrkans tidning?

Ett svar kan vara att det inte ens är någon i kyrkoledningen som höjer på ögonbrynet om en präst finns med i sammanhang med den autonoma vänstern (läs HÄR).

Tar Svenska kyrkan avstånd från extremism eller inte, är frågan man tyvärr får ställa sig.Vad är det för kultur och klimat som råder när man framställer den autonoma vänstern som goda samarbetspartners?  Det är allvarligt att dessa frågor ens behöver ställas.

Annika Borg

Annika KO

Annonser