Luthereffekten – allmänetiska plattityder?

Förra veckan besökte maken och jag den stora Lutherutställningen i Martin-Gropius-Bau i Berlin: Der Luthereffekt. 500 Jahre Protestantismus in der Welt.

Sverige upptar ett visst utrymme i denna utställning. Bland annat handlar det om Gustav II Adolf och dennes insatser för protestantismen. Denna del av utställningen kallas Luthers lejon. Livrustkammaren har lånat ut en ”jacka” som kungen burit vid slaget i Dirschau. Han överlevde, om än svårt skadad, och tolkade detta som att Gud höll en skyddande hand över honom och hans protestantiska tro.

För några länder beskrev utställningen även hur det lutherska arvet ser ut idag. Dit hörde, vid sidan av Sydkorea, USA och Tanzania, också Sverige. Uppenbarligen måste denna del av utställningen tagits fram i samverkan med Svenska kyrkan. Maken och jag inträdde i detta utställningsrum med viss förväntan. En kvart senare gick vi till museibaren för att inhämta något stärkande. Detta intogs under dyster tystnad.

I utställningens svenska rum kunde vi, på därför avsedda hängande tygstycken, ta del av en rad olika personers uppfattningar om Svenska kyrkan i korta textfragment. En same talade om kyrkans övergrepp mot ursprungsbefolkningen. Jonas Gardell, i behagfull pose och exponerad överkropp, talade om profeters hårda ord. Ingmar Bergman skildrade barndomens förnedring under prästfaderns våld. Några för mig okända lekmän talade om alla människors lika värde och vikten av att inte döma (en av dem hade kommit till tro hos kristna i Tanzania, inte i Svenska kyrkan). En säger, citat:

Jag är inte djupt troende och går inte i kyrkan. Trots det är jag lycklig och glad att få tillhöra den här församlingen.

Selma Lagerlöf förstod inte predikningarna, kan vi läsa på ett ställe. Ytterligare några personers uppfattningar presenteras i rummet. Naturligtvis intog ärkebiskop Antje Jackelén en central plats. Hon lyckades få sagt att ”Gud är större” två gånger, vilket är beundransvärt i en text som omfattar några knappa rader. Så här citerades Jackelén (också på tyska och engelska):

”Gud är större” är en läkande störning av alla totalitära anspråk. Insikten att Gud är större sporrar till samarbete och ett frimodigt sanningssökande.

Var säger ärkebiskopen här egentligen? Är det djupsinnigt eller uttryck för en total och banal relativism? Kanske kan man vänta att en ärkebiskop har om inte totalitära så i alla fall någon slags sanningsanspråk? Och kunde hon inte citerat Luther denna gång och inte bara sig själv?

Utställning Luther Jackelén

Jesus Kristus? Nja, vi såg inte hans namn uttryckt i det svenska utställningsrummet. Vi såg inte den Helige Ande åkallad heller. Det lutherska arvet, som det uppvisades förvaltat i Svenska kyrkan idag, var kort sagt en ganska beklämmande blandning av allmänetiska plattityder och historiskt betingat skuldmedvetande.

(Tyvärr fick man inte fotografera utställningen, vilket jag fick erfara när jag försökte dokumentera det ”svenska rummet”. Antagligen berodde detta på att utställningen rymde en rad historiska dokument. Och Cranach-målningar, förstås. De senare gör att ”Der Luthereffekt” är väl värd ett besök.)

Johanna Andersson

Johanna KO

 

 

Annonser