SVT:s Agenda har en agenda

Eminente och kunnige Erik Helmerson kommer att göra en lysande insats i debatten mellan honom och Anna Karin Hammar, som kandiderar till kyrkomötet för partipolitiska nomineringsgruppen S, om Svenska kyrkan i kvällens Agenda.

Efter visst övervägande har jag nu beslutat att berätta om mina egna turer med SVT:s Agenda inför kvällens sändning. Jag tror det kanske kan vara intressant för er som kommer att se programmet.

I början av veckan ringde Agendas redaktion till mig och undrade om jag kunde tänka mig att vara med i en studiodebatt om Svenska kyrkan och vänstervridningen, politiseringen. Jag svarade som jag brukar: Det vill jag gärna. Redaktionen sa att det var mig de ringde först för att försäkra sig om att jag kunde på söndag. Den jag talade med sa att de nu skulle söka meningsmotståndare och hade tänkt börja med biskop Brunné (ja, precis, uttalat så). Jag insåg då att Svenska kyrkan kanske inte var redaktionens expertområde och frågade om jag skulle sända några texter om saken. Svenska kyrkan, strukturen, frågorna, kotterier och nätverk är inte så enkla att tränga igenom och få överblick över. I ett av mina samtal med redaktionen nämnde jag att frågan om vänstervridning inte var en åsikt, utan att detta finns klarlagt i forskningen genom Johan Sundeens omfattande genomlysning i boken 68-kyrkan.

Det gick någon dag och så hörde de av sig igen och sa att de hade lite svårt att få någon meningsmotståndare att ställa upp. Det där är jag van vid. Kyrkoledningen vill sällan mötas i debatter, trots att de talar sig röda om ”dialog”, om att de ”gillar olika” och vill tala ”med och inte om” andra. Jag minns hur många redaktioner (bl a Aktuellt) ärkebiskop Antje Jackelén nobbade innan hon slutligen gick med på att möta mig för ett direktsänt samtal om Facebook-gruppen Mitt kors förra året. Av någon outgrundlig anledning valde hon och kyrkokansliets kommunikationsavdelning att debatten skulle ske i det bisarra programmet Opinion Live (går att se klipp på nätet). Det blev ett ganska bra samtal tyckte jag nog, trots det gapiga programformatet. Minus det faktum att ärkebiskopen inte var sanningsenlig vad gäller hur hon agerat när det gällde #mittkors förstås. Men det är en annan historia.

Hur som helst, det gick någon dag till och så blev det torsdag i en för mig oerhört intensiv arbetsvecka i det världsliga regementet (för att tala teologispråk). Då hade jag missade samtal i båda mina telefoner samt sms och mejl om att redaktionen vill komma i kontakt med mig. I en kort lucka ringde jag och fick då veta att de istället för en direktsänd debatt nu ville göra en bandad intervju med mig och undrade om jag kunde det, samma dag. Tidsmässigt visste jag att det inte fanns en chans för mig denna torsdag. Men nu är det ju så att jag varit med länge i medierna. Jag ställde därför vidare frågor om upplägget. Vem var det tänkt de skulle ställa upp mig mot? Det var inte så att svaret kom som ett rinnande vatten, utan jag fick ställa några frågor till. Då visade det sig att de redan intervjuat biskop Eva Brunne och Helle Klein. Jag sa då att detta blir väl ändå assymetriskt. Jag frågade om de kände till att detta är två kompisar i det täta kyrkliga maktnätverket av likasinnade. Eftersom jag ändå inte kunde göra någon intervju avslutade vi samtalet. Efter någon timme ringde redaktionen igen. Uppenbarligen hade de inte kommunicerat internt, för den som ringde undrade om jag kan ställa upp på en intervju. De hade ”bubbat om” lite i upplägget. Personen hade inte klart för sig att jag mycket väl visste hur de ”bubbat om” det hela.

På torsdagens kväll meddelade en nära vän att det blir en studiodebatt i Agenda i alla fall. Mellan Anna Karin Hammar (S) och Erik Helmerson (som jag skrev ovan: han kommer att göra en lysande insats). Eftersom jag vid det här laget börjat tröttna på det hela och på den uppenbara vinkling Agenda höll på med, så sms:ade jag redaktionen. Så det blev en studiodebatt, skrev jag. Ja, så blev det, blev svaret. Jag undrade då hur de tänkte. Brunne och Klein intervjuade och så Hammar i studion? Jag meddelade att de som kan något om Svenska kyrkan kommer att tro: a) Agenda har inte en susning om ämnet b) Agenda väljer medvetet att låta en tät vänkrets inom makkotteriet dominera. Redaktionen menade att vi fick höras efter sändningen, när jag sett vad de gör av det på söndag. Jag svarade: ”NN, jag har varit med mycket länge. Jag förstår vad ett upplägg är och vad en vinkel är”.

Det blev fredag och nya turer. Redaktionen var angelägen om att ”få med min åsikt” i en intervju får jag veta via sms. Fredagen såg likadan ut för mig arbetsmässigt, men jag hade tio minuter så jag kunde ringa och den här gången ta ett rejält samtal med dem. Jag undrade om de visste att Brunne, trots att många i stiftsstyrelsen försökt få stopp på det, i åratal drivit igenom bidrag och kollekt till vänstersmedjan Seglora smedja som Klein driver och där Hammar publicerar alster. Seglora smedja skulle således få total överrepresentation. Hur kan en redaktion komma fram till ett sådant beslut? Nu när Hammar kommer till studion kunde jag ju komma, jag hade ändå vikt min söndag, föreslog jag för att testa upplägget. Men självklart var det som jag trodde: Hammar vägrade möta mig. Jag undrade då varför de lät detta kyrkliga maktnätverk sätta Agendas agenda, rent publicistiskt. Man kunde istället tänkt sig ett upplägg där jag var i studion och kommenterade intervjuerna. Om Brunne och Klein inte ville komma till studion, och ingen annan representant för kyrkoledningen heller, kunde det meddelas tittarna och jag få kommentera intervjuerna. Och självklart svara på kritiska frågor från programledaren. Ja, så hade man kunnat göra sa redaktionen och drog lite på det. Precis. Så, hur tänker ni kring maktperspektiv, att granska makten och ert upplägg och vilka ni låter sätta Agendas agenda, undrade jag. Inga tydliga svar på det.

Det är ett problem att maktkotteriet i Svenska kyrkan inte ställer upp i offentliga och öppna samtal med sina meningsmotståndare inom kyrkan. Det är ett publicistiskt problem och för kyrkan är det helt förödande. Genom Agendas agerande att gå dem till mötes går public service tyvärr också den kyrkliga nomenklaturens ärenden.

Jodå, Agenda, vi kan höras efter sändningen och tala om ert upplägg och era vinklar. Nu har ni några timmar på er. Överraska mig!

(Nu kanske någon tror att det är min högsta önskan att ta den här direktsända debatten. Det är det inte, det har varit och är en ansträngande debatt på alla sätt under många år. Men jag har sett det som min plikt, ett slags värnplikt. Pudelns kärna är att jag inte gillar att bli dribblad med och att jag är urless på att medierna själva ser till att förtroendet för dem urholkas.)

Annika Borg

Annika KO

Texten publicerades först på min Facebook-sida.

Annonser