Kyrkohandboksförslaget – en länklista

Det tycks aldrig ta slut. Ännu en gång debatteras Kyrkohandboksförslaget i media. Ännu en gång är det kyrkomusikerna som protesterar, i nuläget har var fjärde kyrkomusiker skrivit på den senaste protestlistan mot handboksförslagets nuvarande utformning och protesterna börjar anta formerna av ett uppror.

Ändå vägrar de ansvariga att lyssna och turerna runt handboksförslaget börjar nu framstå som närmast löjeväckande i omvärldens ögon, vilket härom dagen uppmärksammades i DN Kultur.  Inom Svenska kyrkan har det protesterats länge, men efter något som mest kan betecknas som en utnötnings-strid – ingen orkar lägga energi och tid på att formulera saklig och konstruktiv kritik, bara för att belönas med ännu en undermålig produkt att bemöta – har många helt enkelt resignerat.

Även präster som, på goda teologiska grunder, är starka motståndare till handboksförslaget tröstar sig nu ofta med att ”det kanske ska gå att fira en hyfsad mässa ändå”. Man behöver kanske inte bry sig om vansinnet? Kanske finns det sätt att navigera sig igenom handboksförslagets innerskärgård av teologiska grynnor och floskel-skär?

Det är självfallet en inställning, men frågan som jag menar måste ställas är var vi kommer att befinna oss om, låt oss säga, tio eller tjugo år om det nuvarande Kyrkohandboksförslaget antas av Kyrkomötet under 2017?

Det går nämligen inte att komma runt det faktum, att det som återfinns i Kyrkohandboken är Svenska kyrkans lära. Förändras Kyrkohandboken så förändras teologin. Just därför är det så oändligt viktigt att en ny Kyrkohandbok inte är ett ogenomtänkt hastverk.

Låt mig ge ett alldeles sant exempel: Om det står i Kyrkohandboken att ”Gud är vår Moder” (vilket det gör i handboksförslaget) betyder det att Svenska kyrkans präster förväntas bekänna och förkunna att Gud är vår Moder. Punkt.

Är vi beredda att göra det?

Det kommer inte att gå att bortförklara innehållet i Kyrkohandboken med att något ”inte ska tolkas bokstavligen” eller att man ”egentligen menar något annat” eller att ”språket ska vara inklusivt”. Kyrkohandboken anger hur vi firar gudstjänst och därigenom hur vi tror och vad vi tror på.

Dessutom: Förutsatt att vi anser att Svenska kyrkan är en del av den världsvida kristna kyrkan så måste Svenska kyrkans teologi vara i samklang med övriga kristna kyrkors. I det nuvarande handboksförslagets utformning är den inte det.

När DN:s Maria Schottenius frågar sig vem det egentligen är som så hett längtar efter denna sönderkritiserade kyrkohandbok, så är det en berättigad fråga hon ställer. Ja, vem? Och frågan måste ännu en gång ställas: Varför är det så bråttom? Strunta i Luther-jubileet – en kyrkohandbok har ett långt större värde än som en snygg presentation under ett reformationsjubileum!

De ansvariga, med ärkebiskopen i spetsen, måste upphöra med sitt kategoriska avfärdande av kritiken och istället pausa arbetet, lyssna och öppna en respektfull dialog. Det finns ingen annan väg nu.

Helena Edlund

Helena

 

För dig som vill uppdatera dig i några av de teologiska frågeställningar som varit aktuella här på Kristen Opinion, postar vi nu en sammanställning av Helena Edlunds texter om Kyrkohandboksförslaget:

 Remissyttranden av Guds nåde. Kyrkohandboksförslaget del 1.

 Kritik undanbedes. Kyrkohandboksförslaget del 2.

En ny religion? Kyrkohandboksförslaget del 3.

De små glidningarnas gud. Kyrkohandboksförslaget del 4.

En försmak om vad som komma skall. Kyrkohandboksförslaget del 5.

Hyddbygge pågår. Kyrkohandboksförslaget del 6.

 

Annonser

Det kom ett brev

Det kom ett brev till KRISTEN OPINION. Av skäl som brevskrivaren uppger publicerar vi det anonymt.

Hej

Jag har aldrig i mitt liv varit mer fast i min tro.  Därför lämnar jag Svenska kyrkan.

De kristna värderingar som jag så starkt stödjer och värderar kan jag inte längre finna hos de personer som är satta att leda Svenska kyrkan.

Jag skriver anonymt till er eftersom min familj är engagerade i Svenska kyrkan och jag vill inte att dom ska lida för mitt beslut.  Idag begärde jag utträde ur Svenska kyrkan. Det var ett svårt beslut som jag funderat på under två års tid. Det är många faktorer som lett fram till beslutet. Att Stockholms stift valt att stödja Seglora smedja är en del av mitt ”beslutsunderlag”. För mig är det viktigt att Svenska kyrkan står för öppenhet och tolerans. En smedja som konsekvent smutskastar och gör allt annat än att sprida kärlek och försoning kan jag inte förstå att kyrkan väljer att stötta.

Jag känner inte igen mig i Svenska kyrkan. För mig är det viktigt att det som sägs och förkunnas  stämmer överrens med det man som kyrka faktiskt gör. Så upplever jag det inte längre. Biskopar som nyligen på sin blogg utmålar andra som trospoliser brister i omsorg och respekt.

Att vara öppen och tolerant är inte ett motsattsförhållande till att ha Jesus som centrum i kyrka och förkunnelse. Jag känner mig osäker på var Svenska kyrkan står. Jag har svårt för ”majoritetskyrkans” anspråk på tolkningsföreträde inte bara för sin egen kyrka utan för alla religiösa. Det är för mig inte en framkomlig väg.

Det som slutgiltigt fick mig att fatta beslutet att utträda var Stockholms Domkapitels beslut att låta en sexköpande präst behålla rätten att verka som präst. I min värld är förtroendet för prästen förbrukat – att utnyttja en ung kvinna i en traffickinghärva och hänvisa till eget missbruk inger inget förtroende. Präster har av staten getts förtroendet att förvalta den absoluta tystnadsplikten. Det är ett ansvar som förpliktigar. Stiftets agerande är ryggradslöst.

Jag ringde min hemförsamling för att få en blankett om utträde. Samtalet med kanslisten var hjärtligt och varmt till dess jag framförde mitt ärende. Det som smärtar är att församlingen via kanslisten inte var intresserad av varför jag ville gå ur. Det kändes som samtalet var förutbestämt att röra sig i kategorier som handlade om avgift och / eller att jag var för trångsynt för att förstå allt gott kyrkan gör. I båda fallen helt fel. Jag har inget emot att betala kyrkoavgift och jag är inte så trångsynt att jag inte förstår allt gott kyrkan gör. Men, jag vill bli betraktad som en tänkande och intellektuell individ som är kapabel att göra egna slutledningar. Jag vill vara med i en trosgemenskap, inte i en partipolitisk stödorganisation.

Jag vill inte en kyrka där vi gör skillnad på människor. Det tycker jag att Stockholms stift gör. Jag skulle gärna välja ett annat stift om det var möjligt eller åtminstone en församling som var intresserad av varför jag tar steget att gå ur.

http://blogg.svenskakyrkan.se/akebonnier/2013/10/13/trospoliserna-svenska-kyrkan-och-arkebiskopsvalet/

http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/prast-kopte-sex-far-provotid-pa-tre-ar