Om antisemitiska stereotyper

Jag har redan skrivit om det besvärande faktum att Svenska kyrkan på sin internationella hemsida spridit en text som påstår att det finns en ”judisk lobby” som på ett negativt sätt styr och manipulerar världen. Min motion i frågan behandlades av årets kyrkomöte, vilket avslutades i onsdags. Känslan av att debattera frågan med ekumenikutskottets företrädare var surrealistisk. Han hävdade att rutinerna för att hindra spridning av antisemitism är bra. Jag hävdade att rutinerna bevisligen inte är bra eftersom antisemitism har spridits. Och längre kom vi inte. Jag kom på mig själv med att längta efter att göra logisk analys. Om A är falskt följer att B är falskt. Att den antisemitiska stereotypen spridits var inte heller något som utskottet beklagade eller var intresserade av att försöka förhindra att så sker i framtiden. Därvid kunde saken ha berott. Ett nederlag är ett nederlag, min motion avslogs.

Men så nåddes jag idag av följande kommentar från ett socialt medium, med anledning av kyrkomötet:

”Men värst är ändå hanteringen av Johanna Anderssons motion om den
antisemitiska texten. Vilket företag som helst hade kontaktat Johanna och tackat för hennes upptäckt. Därefter hade man naturligtvis gjort en avvikelserapport för att bena upp hur det kunde blin [sic!] så fel. Det är enkelt. Vem har gjort vad vid vilket tillfälle. I detta falla [sic!] skulle naturligtvis ansvariga ställas till svars och tas i örat. Eftersom det handlar om ett område där texten kanske till och med skulle kunna vara ett tryckfrihetsbrott (YGL) är det ännu mer angeläget. Generalsekreteraren är ju den som är ansvarig utgivare. Men detta är symptomatiskt. Kyrkostyrelsen har inte koll på sitt eget kansli och detta tar snart en ända med förskräckelse.”

Jag hade inte uppfattat mig vara en kyrklig ”visselblåsare”, men kanske är det så. Att kyrkokansliet skulle tacka mig håller jag för varande bortom det man ens kan föreställa sig. För övrigt hade jag för länge sedan uppmärksammat ekumenikutskottets ordförande om den antisemitiska texten, Israels ambassadör påpekade saken så sent som i mars i en artikel i Sydsvenskan. Svenska kyrkan kände alltså till skrivningen, men valde att inget göra förrän min motion kom in. Och då togs texten snabbt och lätt bort, ingen utredning, ingen ”avvikelserapport”, inga kommentarer, inga beklaganden, inga ytterligare åtgärder behöver vidtas enligt kyrkomötet.

Johanna Andersson

Johanna KO

Kyrkomötesreflektioner

KRISTEN OPINION kommenterar kyrkomötet, andra sessionen.

En iakttagelse under dagens debatt är att många ledamöter talade om andras åsikter som baserade på rädsla och oro: Andra människor, vilket i sammanhanget sammanföll med dem som inte hade samma åsikt som ledamoten ifråga, resonerar inte logiskt, de är inte kritiska på sakliga grunder. De är rädda. Det är rädslan som gör att inte de delar ledamotens åsikter. Tankefiguren återkommer också i de många resonemangen om att vi – och framför allt andra – måste ”våga” olika saker. Istället för att väga för-och nackdelar mot varandra och besluta oss efter våra ringa förståndsgåvor ska vi alltså ”våga”. Jag vet inte vad det gör med möjligheten att föra konstruktiva samtal om jag tror att andra drivs av rädsla och behöver mina glada tillrop för att våga olika saker (som jag vågar). Själv känner jag mig i detta sammanhang synnerligen kritisk mot rädslodiskursen och tänker, för att travestera en av kvinnokampens sångklassiker: våga inte, räkna på saken istället. Alternativt: var rädd om du har goda grunder för det. Och låt aldrig någon dribbla bort saklig kritik som känslor och neuroser.

En andra reflektion handlar om Svenska kyrkans tydligen oändliga och synnerligen vittförgrenade ansvar. Ett belysande citat: ”Svenska kyrkan har inte bara ansvar för samerna, vi har ansvar för alla ursprungsbefolkningar i välden”, sa en miljöpartist. Jag kan tänka mig att en del av världens ursprungsbefolkningar betackar sig för detta självpåtagna ansvar. Svenska kyrkan har också ansvar för att människor inte börjar röka och en motion föreslår därför kyrkans engagemang i ett anti-tobaksprojekt. Listan på kommande uppgifter för kyrkan kan komma att bli lång. Det är också ohälsosamt att dricka läsk (diabetes ökar), äta chips och godis (allt fler överviktiga), äta kött (klimat, etik), köra bil istället för att cykla (klimatet, motion), se på tv istället för att motionera osv i en allt längre och mer lagisk evighet. För att inte tala om alkohol! Kanske ska kyrkan reflektera över var gränserna går för sitt uppdrag och var gränserna för den kristna människans frihet och ansvar för sitt eget liv börjar.

En tredje reflektion handlar om motionen om att införa vigselkrav för blivande präster när det gäller samkönade par. Detta trots att löfte gavs 2009 om att Svenska kyrkan rymmer två äktenskapssyner. Och trots att det inte handlar om pastoral omsorg om par som vill gifta sig (det finns många fler präster som gärna viger dessa par än det finns par som vill gifta sig.) Det blev en lång debatt i kyrkomötet. Risken är uppenbar att motionen går igenom. Då fogas ännu en att-sats till villkoren för att bli prästvigd. Undrar vilken nästa blir? Kanske något om rökning? Och den mångfald motionärerna säger sig förespråka i andra sammanhang inskränks ännu mer i Svenska kyrkan.

Johanna Andersson

Johanna KO

 

 

Sångglädje hos S

“Vi gillar att sjunga, så vi hann också med både Vi bygger landet och Internationalen.” Så skriver Wanja Lundby-Wedin, förste vice ordförande i Kyrkostyrelsen, på sin Facebook-sida angående den socialdemokratiska kyrkomötesgruppen, med anledning av kyrkomötets första session som avslutades i fredags. Någon psalm förekom också. Det hela illustreras med några bilder. Den hågade kan se dem här:

https://www.facebook.com/photo.php?fbid=481567445358472&set=pcb.481567478691802&type=3&theater

(Lundby Wedins Facebook-sida är öppen, så jag antar att också läsare av Kristen Opinion kan få ta del av innehållet utan etiska betänkligheter.)

Om Internationalen kan man göra en rad teologiska reflektioner. Inte minst kan vers 2 verka överraskande som sångval för kyrkomötesledamöter som ska samlas inför viktiga kyrkliga beslut:

“I höjden räddarn vi ej hälsa,

ej gudar, furstar stå oss bi.

Nej själva vilja vi oss frälsa

och samfälld skall vår räddning bli.”

Nu kan det naturligtvis vara så att de socialdemokratiska ledamöterna av Svenska kyrkans högsta beslutande organ hoppar över vers två, eller byter ut orden. Men annars är det anmärkningsvärt om socialdemokraterna i Svenska kyrkan inte hälsar räddaren från höjden och istället förlitar till sig själva när det gäller frälsningen. Klassisk gärningslära, alltid lika aktuell.

Också Lundby-Wedins bilder är överraskande. Ledamöterna står med uppsträckta armar på ett sätt som påminner om en pingstförsamling under pågående lovsång. Man blir onekligen nyfiken på om de lyftade armarna förekom under psalmsång eller Internationalen.

Johanna Andersson

Johanna KO

På gång på kyrkomötet just nu: Jakten på det försvunna dokumentet!

Just nu pågår en märklig jakt efter ett hastigt borttaget dokument. Det handlar om dokumentet Christmas Alert 2014 som behandlas i  motionen 2015:91. I den motionen yrkar jag på att dokumentet Christmas Alert 2014 ska tas bort från Svenska kyrkans hemsida och att rutiner ska säkerställa att dokument med liknande formuleringar hamnar där igen. Problemet med dokumentet? Jo, det varnade för en ”judisk lobby”, det sprider alltså en av de mest typiska antisemitiska stereotyper som finns. Dokumentet har legat på hemsidan och spridits sedan förra hösten, och gjorde så också i somras när jag skrev motionen. Men sedan försvann Christmas Alert 2014 i all tysthet från hemsidan i augusti. Alltså efter att motionerna kommit in. Naturligtvis är det alldeles utmärkt att dokumentet togs bort. Men samtidigt måste ju kyrkomötet kunna läsa dokumentet när motionen ska beredas. Man kan dessutom fundera över om det är kyrkokansliet som ska bifalla en motion som var ställd till kyrkomötet… Nåväl. Efter lite eftersökningar visade det sig att Christmas Alert 2014 togs bort då det plötsligt ansågs innehålla olämpliga formuleringar, vilket väl är det minsta man kan säga. Jag påtalade då till kyrkomötets presidium att det måste säkerställas att kyrkomötets ledamöter kan ta del av dokumentet. Och så skulle ske.

Men, nu har kyrkomötet precis inletts. Jag har fått frågor om varför jag skrivit motion om ett dokument som inte finns. Jag har också fått frågan om hur man kan vara säker på att de formuleringar jag kritiserat på verkligen står i dokumentet, nu när man inte kan läsa det själv. Just nu jagar jag därför någon i presidiet som kan se till att Christmas Alert 2014 delas ut till alla ledamöter, omgående: Nomineringsgrupperna har ju redan diskuterat en del motioner, min kunde de alltså inte ta ställning till. Fortsättning följer!

Uppdatering: Efter ytterligare påpekanden sändes så dokumentet till ledamöterna.

Johanna Andersson

Johanna KO

KYRKOMÖTET STARTAR IDAG!

Vi är på plats i Uppsala för att se till så att våra motioner, 90, 91, 92, 105 och 106, får bifall! Nu gruppmöte (POSK. Partipolitiskt Obundna i Svenska kyrkan) sedan invigning och utskottsmöten. Annika sitter i Ekumenikutskottet och Johanna i Tillsyns- och uppdragsutskottet. Nu kör vi! Uppdatering, kommentarer, åsikter och analys kommer.

Läs motionerna här! https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/motioner-2015