Anmälan till Granskningsnämnden

Från: Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund

Till: Granskningsnämnden för radio och tv

Insänt: 11 oktober 2016

ANMÄLAN:

Kanal eller station: Sveriges Radio P1, Människor och Tro

Sändningsdag: 2016-08-12

Sändningstid: 15.04

Utveckla varför du vill få programmet eller inslaget prövat:

I programmet den 12/8 2016 intervjuas Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg (1-7.02 in i programmet).

Bakgrunden till inslaget är att vi, tre prästkollegor (Johanna Andersson, Annika Borg och Helena Edlund), i slutet av juli startade en Facebook-grupp som uppmanade människor att sätta på sig ett kors runt halsen och posta en bild av sig själva. Syftet var – och är – att visa solidaritet med världens utsatta kristna.

Vi startade gruppen efter det brutala mordet på Fader Jaques Hamel under en mässa i Frankrike den 26 juli. Vi kände vanmakt och händelsen kom oss mycket nära som präster och människor. Vi ville göra något och detta blev ett enkelt sätt att sprida hopp mitt i vanmakten. Gruppen växte snabbt, efter en dryg månad hade den tiotusen medlemmar och tusentals bilder hade postats. Gruppen var – och är – en öppen grupp som bestod och består av människor med olika bakgrunder och övertygelser.

En kort tid efter att gruppen skapats, gick Svenska kyrkans kommunikationschef ut på sin Facebook-sida och postade ett inlägg där han beskriver vårt initiativ som ”okristligt, ”uppviglande” och ”ofräscht” och att det kan leda till ”religionskrig”. Detta fick spridning.

Den 12/8 väljer Människor och Tro att ta upp Mitt Kors. Hela inslagets sändningstid upplåts till Gunnar Sjöberg, som i programmet fortsätter att sprida misstänkliggöranden om oss och gruppen. Puffen för programmet och inledningen av inslaget har hämtat sin vokabulär från Sjöbergs anklagelser mot oss. Programledaren kallar upprepat gruppen för en ”kampanj” och ett ”upprop”, det beskrivs inte hur det i verkligheten ser ut i det stillsamma virtuella rummet med bilder på Facebook.

Sjöberg får tid att utveckla att gruppen kan utnyttjas – och utnyttjas – av nationalistiska, islamfientliga och främlingsfientliga krafter. Ingen tydlig motfråga om ifall detta faktiskt hänt eller om vad gruppen egentligen består av – ett flöde av bilder och berättelser, ett slags virtuellt andaktsrum – ställs. Ord och uttryck som ”främlingsfientlig”, ”okristlig”, ”mot islam”, ”polariserar mot islam”, ”nationalistiska strömningar”, ”uppviglande”, ”ofräscht”, ”markeringar” upprepas om oss och gruppen under intervjun.

Vid tidpunkten för sändningen den 12/8 hade Mitt Kors fått stor uppmärksamhet i medier, såväl i riksmedia som lokalt. Vi är som personer vid det här laget således kända som initiativtagare till Mitt Kors för en stor krets människor i Sverige.

Gruppen och vi som personer misstänkliggörs i programmet, utan att få någon möjlighet att bemöta dessa grundlösa och missaktande anklagelser mot oss eller rentvå oss. Gunnar Sjöberg säger bland annat att man ska tänka ett varv till innan man går med i gruppen: ”Fundera ett varv till på vilka som skapat gruppen.” Uttalandet är riktat mot oss om personer och har skadat vårt anseende.

Gunnar Sjöberg påstås i inslaget ha nekats tillträde till gruppen och kastats ut. Redaktionen hade enkelt kunnat ta reda på vad som faktiskt skedde och varför genom att höra med oss.

Vi får i programmet även klä skott för vad Gunnar Sjöberg mött för negativa reaktioner, något som självklart ligger helt bortom vår kontroll. Eftersom han fått otrevliga reaktioner, har misstänkliggörandet av oss fog för sig, enligt Sjöberg. Ett cirkelresonemang som även det förstärker den negativa bilden av oss som personer.

I ett telefonsamtal med Annika Borg efter programmet sänts, tillstod producenten att upplägget var ensidigt och inte lyckat. Men producenten menade att det skulle komma fler tillfällen för bemötande, det sista ordet var inte sagt.

I två efterföljande program tas förvisso Mitt Kors upp. Den 19/8 diskuteras vad #mittkors kan få för betydelse. Den 1/9 diskuteras en grov satirteckning i Aftonbladet, som likställer #mittkors och oss med #mitthakkors. Bilden, som är riktad mot oss, publiceras på Människors och Tros hemsida som puff för inslaget.

Men inte heller någon av dessa gånger är vi inbjudna eller kontaktade för att bemöta anklagelser eller för att ge vår bild av saken. Redaktionen hade möjlighet att i dessa efterföljande program bereda oss utrymme att gå i svaromål mot de anklagelser som spridits genom sändningen den 12/8, men har således konsekvent valt att inte göra det.

Public Service har ett enormt genomslag. Programmet den 12/8 sändes i repris. Vi har genom publiceringen den 12/8 blivit identifierade, utpekade och misstänkliggjorda för en stor grupp människor och inte beretts någon som helst möjlighet till bemötande.

Människor och Tro har brustit i opartiskhet.

En av oss har idag lämnat Svenska kyrkan och därmed prästämbetet (https://kristenopinion.wordpress.com/2016/08/14/johanna-andersson-jag-har-begart-uttrade-ur-svenska-kyrkan/) efter dessa anklagelser. En annan av oss har fått problem med en anställning. Vi har alla tre lidit publicitetsskada.

Gruppen Mitt Kors är dessutom helt öppen, så varför redaktionen inte har kunnat beskriva detta virtuella rum på ett verklighetsförankrat sätt, är anmärkningsvärt. https://www.facebook.com/groups/1746487298941396/

Länk till programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765390?programid=416

Puffen för programmet den 12/8: ”Det kristna korset i okristlig kampanj? Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg har hamnat i blåsväder efter att ha kritiserat ”Mitt kors-kampanjen”, ett upprop på sociala medier om att visa sitt kristna kors som ett stöd för förföljda kristna. Föst kallade Sjöberg kampanjen för ”okristlig”, sedan nyanserade han sig och ville själv vara en del i uppropet, men han tycker fortfarande att kampanjen är problematisk ”i en tid av nationalism och islamfientlighet”. Men går det inte att vara tydlig med ett kristet ställningstagande utan att vara fientlig mot islam? Hör Gunnar Sjöberg i Människor och tro.”

Eftersom vi är tre personer, sänder vi var och en in en anmälan.

Magplask, Kyrkans tidning

I ledaren i det senaste numret av Kyrkans tidning (nr 40/2016) tas ett viktigt ämne upp: Att ta avstånd från och stå upp mot nazism. Appellen är självklar och kan knappast hos någon läsare mötas med något annat än ett rungande och starkt bifall (även om man kan ha olika åsikter om hur man på bästa sätt gör det).

Men ledare är märkligt nog bildsatt med vad som förefaller vara en anti-nazistisk motdemonstration där maskerade deltagare från den autonoma vänstern deltar.

Saken blir inte bättre längre in i tidningen, där man kan ta del av en artikel om Svenska kyrkans motstånd mot att Nya tider deltagit i bokmässan. Kyrkan ska nu ställa ultimatum om man ska medverka nästa år. Det är en uppfattning man kan hysa i den pågående debatten om Nya tider och många har argumenterat för att utesluta Nya tider.

Men när sedan författaren Maria Küchen tillfrågas om saken, säger hon så här, apropå en demonstration mot nynazister i Jönköping 2014:

”Då enades alla genom att acceptera varandras olikheter. Man möttes långt i förväg och hade en strategi. Det moderata kommunalrådet hade till exempel tidigare gått ut med kraft mot den autonoma vänstern. Nu stod de sida vid sida med Frälsningsarmén. Det var oerhört inspirerande!”

Efter utropstecknet är det punkt även för artikeln.

Låt mig påminna om den autonoma vänstern, som tillsammans med högextremism och religiös extremism går under samlingsnamnet ”våldsbejakande extremism” och är en angelägenhet för Säpo. Enligt Säpo är den autonoma vänstern ett stort hot. Ett problem är också att den legitimeras i samhället på ett annat sätt högextremism. Bildsättningen och artikeln i Kyrkans tidning är ett exempel på det.

Låt mig även påminna om vad den autonoma vänstern sysslar med i landets Prideparader: att hota och trakassera deltagare från borgerligheten, från Polisen och från Försvaret, för att nämna några. De har även försökt förbjuda människor, som Liberaler, och avskräcka från att delta i Prideparaden.

Men det är således ”inspirerande” att verka gemensamt med  dessa extrema grupper enligt Küchen och de promotas genom bilden ovanför ledaren. Är våldsbejakande vänstergrupper enbart ”olikheter” man ska ”acceptera”? Är inte det en extrem eufemism?

Hur är det möjligt att man okritiskt legitimerar den autonoma vänstern i Kyrkans tidning?

Ett svar kan vara att det inte ens är någon i kyrkoledningen som höjer på ögonbrynet om en präst finns med i sammanhang med den autonoma vänstern (läs HÄR).

Tar Svenska kyrkan avstånd från extremism eller inte, är frågan man tyvärr får ställa sig.Vad är det för kultur och klimat som råder när man framställer den autonoma vänstern som goda samarbetspartners?  Det är allvarligt att dessa frågor ens behöver ställas.

Annika Borg

Annika KO

Tre sätt att beställa boken Mitt Kors

Uppdatering 2 november:

Det har funnits tre sätt att föreställa boken Mitt Kors, men tyvärr har det inte kommit in tillräckligt med beställningar. Samarbetet med Fri Tanke förlag upphör därmed. Detta innebär att boken, som redan hade en tajt tidsplan, blir försenad.

Vi kommer att ge ut boken själva under våren.

Syftet med boken är att förmedla denna virtuella katedral vi skapat tillsammans även i en annan form och att få in medel från försäljningen som går till utsatta kristna. Priset på boken är detsamma: 200:-. Det kommer mer information om hur man kommer att kunna beställa boken när det närmar sig publicering.

(Tidigare info)Beställ boken Mitt Kors! Att köpa boken innebär att bidra konkret till hjälp för utsatta kristna. Vi behöver 1000 förbeställningar för att kunna få boken klar till jul.

Facebook-gruppen Mitt Kors är en fantastisk virtuell katedral med bilder och berättelser skapad av över 10 000 människor. Nu vill vi förmedla det även i en annan form: som bok.

+ Beställ genom förlaget här: Boken Mitt Kors 

+ Beställ genom Kickstarter här: Boken Mitt Kors

+ Beställ genom att ladda ned en beställningsblankett (pdf) och mejla/skicka in till förlaget: bestallning-mitt-kors

mitt-kors-bestallning

(Omslaget är inte det färdiga.)

Läs mer om Mitt Kors #mittkors

Om bokprojektet Mitt Kors:

+ Det finns i dag ett antal viktiga organisationer som stödjer förföljda kristna och andra troende och utsatta, som A Demand for Action och Open Doors. Vi uppmanar till stöd till dessa organisationer och deras viktiga arbete. Genom boken Mitt Kors vill vi komplettera dessa insatser och genom royalty från bokförsäljningen kunna ge stöd direkt till ett eller flera kloster i Irak och Syrien. Vi arbetar just nu med detta och är så tacksamma för de kontakter vi fått.

Det finns ett antal faktorer som bidragit till valet av Fri Tanke förlag. Inte många förlag kan/vill trycka en högkvalitativ produkt med så kort varsel. Vi har lyckats få till ett avtal som är ekonomiskt fördelaktigt för att kunna stödja olika projekt för förföljda kristna. Dessutom har Christer Sturmark personligen öppet och med starkt bifall från gruppen Mitt Kors visat sitt stöd  för #mittkors och för förföljda kristna och andra grupper, både i ord och handling. Beslutet är fattat utifrån vad vi bedömer är bäst för projektet och dess inkluderande syfte.

+ Boken kommer att bestå av ett urval av alla fantastiska bilder. Vi skulle givetvis vilja ha med alla bilder, men det är inte möjligt. Upphovsmännen tillfrågas och ger sitt medgivande.

Om det bruna

En gång i mitt liv har jag anmält en präst till domkapitlet. Händelsen ligger några år tillbaka i tiden. Det handlade om en präst som menade att en annan präst rörde sig nära det ”bruna” i samband med en teologisk debatt. Det hela uttrycktes på Facebook. Jag prövade anklagelsen om att var nära det bruna på några sekulära vänner. De blev chockade över nazistanspelningen. Idag, när ”avliva-bruna-råttor-retorik” släpps igenom på en stor dagstidning, ter sig prästens nazistanklagelser naturligtvis som närmast oförargliga.

Men, så var det inte för några år sedan. Så jag skrev en anmälan och hade i min naivitet en förhoppning om att Uppsala domkapitel skulle säga något vägledande i detta ärende. Kanske påtala det olämpliga i att kleta grova epitet på meningsmotståndare, kanske till och med utfärda någon slags varning till den präst som gjorde så. Argumentera gärna i sak men spara på invektiven, dra inte långtgående historiska paralleller lättvindigt, tänk ett varv till innan du jämför med historiens värsta förbrytelse mot människor. Någon i den stilen hoppades jag att domkapitlet skulle svara. Men, förgäves.

Nu när det gått några år kan jag inte låta bli att fundera över hur utvecklingen i det svenskkyrkliga debattklimatet påverkades av det där domkapitelsbeslutet. Det var som om alla hämningar släppte efteråt. Kan man antyda – eller rakt ut påstå – att meningsmotståndare är nazister utan att det renderar en varning, då är allt möjligt. Och det är väl den utvecklingen vi har sett. Så, med facit i hand, ångrar jag den där anmälan djupt. Det hade varit bättre att leva i tron att det finns en yttersta gräns för hur man kan uttala sig om en annan människa, med prästkragen i behåll. Nu vet vi att det inte gör det, och debatten har blivit därefter. Det har i sin tur lett till tystnad och ängslighet. De som uttalar sig är antingen de som åtnjuter ledningens förtroende och kan formulera sina inlägg på betald arbetstid. Eller så är det vi som inte har så mycket att förlora längre i de svenskkyrkliga sammanhangen.

Socialdemokraternas kampanj för att värva kyrkopolitiker är ett tydligt exempel på vad som har hänt i den kyrkliga debatten. Visserligen bytte de snabbt omslagsbild och tog bort bilden på kvinnan som protesterade mot en nazistdemonstration. Men vi är tillräckligt många som hann se den och förstå associationen till de kyrkopolitiska och teologiskt misshagliga. Internet never forgets. Och S pekar sedan i kampanjmaterialet uttryckligen ut kvinnoprästmotståndare och homofober som det stora hotet mot Svenska kyrkans uppdrag och människosyn. Egentligen är jag mest förvånad över att jag fortfarande blir förvånad.

Johanna Andersson

Johanna KO

 

 

Nu kan du förbeställa boken Mitt Kors!

Nu går det att beställa boken Mitt Kors! Följ länken, läs mer och beställ så fort som möjligt, innan 15 oktober! Ju fler och ju snabbare beställningar desto snabbare kan produktionen sätta igång! Boken kommer då ut i december och blir en perfekt julklapp. Delar av intäkterna går till projekt som stödjer utsatta kristna. Det har för oss varit viktigt att, i alla steg, visa att Mitt Kors är en grupp med ett syfte som omfattar en mångfald av människor och övertygelser. Valet av förlag speglar detta.

Med vänliga hälsningar,
Johanna, Annika och Helena

PS. Omslaget är inte det färdiga!

mitt-kors-bestallning

 

Friheten måste försvaras

Yrkesförsvaret som 2010 ersatte värnplikten har, föga förvånande, totalhavererat. Sveriges förmåga att försvara gränserna är idag i praktiken obefintlig samtidigt som hotbilden bedöms högre än under kalla krigets dagar och starka krafter pläderar för ett svenskt medlemskap i NATO. I onsdags presenterade därför regeringens utredare Annika Nordgren Christensen ett förslag för att trygga försvarets personalbehov genom att återinföra såväl mönstrings- som värnplikt. Dessa plikter ska omfatta både män och kvinnor.

Förslaget har mött ris och ros och frågetecknen är många rörande själva genomförandet. Var ska de värnpliktiga utbildas när nästan alla regementen har förvandlats till universitetscampus eller företagsbyar? Med vilken materiel ska de utbildas? Vilka ska utbilda dem? Och vilka ska utbildas? Hur många unga män och kvinnor är idag beredda att, för en symbolisk ekonomisk ersättning, tillbringa månader med att vara trötta, hungriga, kalla och utföra uppgifter på order? En person som inte ser fram emot mönstringen, är trettonårige (!) Leo, som på debattplats i Aftonbladet http://www.aftonbladet.se/debatt/article23619294.ab deklarerar att han inte vill tvingas ”döda för staten”.

Här är mitt svar till Leo, och till er andra. Texten publicerades först på min Facebooksida:

”Hej Leo,

Och nej, Leo. Ingen vill tvinga dig att ‘döda för staten’. Däremot förväntar sig din familj, dina vänner, dina medmänniskor (och faktiskt till och med jag) att du – precis som alla andra friska och kapabla medborgare – ska försvara vår rätt till suveränitet, frihet och liv om det behövs.

Jag har sett de mörka sidorna av den stora världen, Leo. Jag vill aldrig någonsin ha det så här hemma, och jag vill aldrig någonsin att du ska behöva uppleva det lidande, den skräck och den ofrihet som är många trettonåringars vardag på andra platser i världen.

Att du kan studera, leka, skratta, lyssna på musik, jaga Pokemons och pussas med en flickvän (eller pojkvän) är nämligen ingen naturlag. Det självbestämmande och de frihetliga och demokratiska värderingar som du själv uppskattar, existerar endast på grund av att tidigare generationer har kämpat för dem. Om dina framtida barn och barnbarn ska få samma frihet som du tycks ta för given, är det upp till dig att kämpa för dem, om det, Gud förbjude, en dag krävs av dig.

Jag kommer att göra det, med alla tillgängliga medel. För mina barn, och för dig. Kommer du att stå vid min sida då, Leo?

/Hälsningar från en tant som, långt innan du föddes, gjorde värnplikten fastän hon inte var tvungen. Inte för att hon ville döda för staten, utan för att hon ville leva i frihet.”

Helena Edlund

Helena

Replikskifte med ärkebiskopen

Jag fick svar från Antje Jackelén på mitt öppna brev och svarar henne nedan.

Från: Ärkebiskopen

Till: Johanna Andersson

Sänt: 26 september kl 22.28

Hej Johanna,

Tack för ditt brev. Låt mig inleda med att säga att jag beklagar att du valt att lämna Svenska kyrkan.

Du ställer frågor med anledning av intervjun i Expressen i söndags. I samtalet med Annika Borg och Marcus Birro i SVT Opinion (25/8) redogjorde jag för min syn på #mittkors och jag har inte ändrat åsikt. Jag är alltså inte kritisk till facebookgruppen, tvärtom tror jag att det finns ett behov av att få dela personliga berättelser om korset och kristen tro. Jag välkomnar alla goda initiativ att lyfta fram korset och att visa solidaritet med kristna och andra som lider för sin tros skull. Detta har jag sagt i alla sammanhang där jag kommenterat #mittkors.

I intervjun för Expressen diskuterar jag reaktionerna efter mordet på den franske prästen Jacques Hamel. Bland reaktionerna såg vi sorg och berättigad vrede över denna fasansfulla handling. Men vi såg också många som ville göra detta till ett muslimskt angrepp på hela den kristna världen. Dådet instrumentaliserades – och inte minst den mördade prästen själv, som ju var djupt engagerad i religionsdialog – till att måla upp en kultur- eller civilisationskamp mellan den kristna världen och den muslimska världen. I TV-samtalet illustrerade jag det med en av många liknande tweets som jag har fått ta emot: ”Vi har köpt ett fint kors till, som nu hänger i vindrutan i bilen. Islam dra åt helvete”. En sådan ”korstågsretorik” ser vi tyvärr exempel på inte bara i Sverige. Det är en förödande utveckling.

Låt oss bära korset som en ödmjuk påminnelse om Guds kärlek och försoning i Jesus Kristus och i tro på livets seger över döden!

Med vänlig hälsning
+Antje

SVAR:

Från: Johanna Andersson

Till: Ärkebiskopen

Till ärkebiskop Antje Jackelén

Tack för ditt mail och den vänliga hälsningen! Tyvärr måste jag konstatera att du inte svarat på någon av mina frågor. Oklarheten om vilken som är din hållning till Mitt Kors är om möjligt ännu större nu.

Dels skriver du: ”Jag är alltså inte kritisk till facebookgruppen” Mitt Kors. Men sedan för du ett resonemang om twitter och antimuslimska stämningar. Någon har i ett twitter skrivit till dig: ”Vi har köpt ett fint kors till, som nu hänger i vindrutan i bilen. Islam dra åt helvete”. Detta är naturligtvis mycket obehagligt men jag förstår inte vad det har med Mitt Kors att göra. Kan du förklara varför detta twitter läggs oss till last? Det är ingen av oss som bildat gruppen som skrivit det.

Jag tycker det är olyckligt att du för samman Mitt Kors med denna typ av uttryck. Du riskerar att bidra till att vi blir ”guilt by association” när du gång på gång tar upp kulturkamp och korståg i samma sammanhang som du uttalar dig om Mitt Kors. Att du samtidigt säger att du inte är ”kritisk” till gruppen gör det hela än mer förvirrat. Ett tydligt ställningstagande, för eller emot, hade varit en bättre utgångspunkt för en diskussion.

Hälsningar
Johanna Andersson

Johanna KO

Öppet brev till ärkebiskop Antje Jackelén

Från: Johanna Andersson

Till: archbishop@churchofsweden.org

Sänt: 2016-09-25 kl 20.38

Jag har med stor förvåning tagit del av en intervju med dig i Expressen (25/9). I intervjun omtalas gruppen Mitt Kors vid flera tillfällen. Jag uppfattar att du gör flera insinuationer om gruppens grundare och våra syften.

Låt mig ge några exempel. Journalisten Karin Sörbring frågar:

Apropå ”mitt kors”-debatten hamnade du i blåsväder för att du inte omedelbart personligen fördömde mordet på den franske prästen Jacques Hamel. Vad tänker du om att det blev så starka reaktioner?

Efter att ha beskrivit att man inte brytt sig om att kräva fördömanden vid andra tillfällen när kristna dödats säger du: ”Mycket tyder på att det var något annat man var ute efter.” Vilka är ”man”? Menar du att Mitt Kors inte handlar om att visa solidaritet med förföljda kristna utan har andra syften? Eller är det någon annan grupp du avser här? Om det inte är Mitt Kors du talar om, kan du då förtydliga vilka det är som enligt din uppfattning utnyttjar mordet på fader Jacques Hamel? Och vad är det där andra ”man var ute efter”?

Du gör sedan följande reflektion: ”Man gör också skillnad om gärningsmännen kan sägas vara muslimer eller inte.” ”Man” kan i sammanhanget uppfattas vara grundarna av Mitt kors, även om det bara antyds av dig. Är det oss du avser? På vilka grunder i så fall?

Frågan om den dolda agendan återkommer senare i intervjun, på tal om kritiken mot Svenska kyrkans bristande insatser för förföljda kristna: ”Och det finns nog en annan agenda bakom det än att vilja skildra det så som det verkligen är.” Vad är det för en agenda? På vilka grunder misstänkliggör du människors engagemang för förföljda kristna?

Efter att ha läst intervjun framstår det som att du misstänkliggör Mitt Kors och fullständigt grundlöst kopplar samman oss med dolda agendor. Det står dig naturligtvis fritt att vara kritisk till Mitt Kors och motarbeta oss på de sätt som står till ditt förfogande. Men det skulle möjliggöra en ärlig och hederlig debatt om du kunde stå för en rak kritik och inte i en stor kvällstidning insinuera att vi drivs av andra motiv än dem vi uppgett.

Mitt Kors idag utgör idag en virtuell katedral som rymmer tusentals bilder och berättelser. Du har aldrig uttryckt något positivt om detta. Det kan jag bara beklaga.

Hälsningar, Johanna Andersson

Johanna KO

 

 

En ny reformation

Nästa år är det reformationsjubileum, eller rättare sagt Lutherjubileum. Det är då 500 år sedan Luther formulerade sina 95 teser om avlaten och den kristna tron.

Här på Kristen Opinion är vi av den uppfattning att det inte enbart är ett firande av reformationen och Luther som behövs, utan en ny reformation.

Den politiserade kyrkostrukturen har nått vägs ände, de partipolitiska utspelen och aktivismen hos kyrkoledningen har satts under lupp och kritiserats under lång tid, Jesus Kristus har åkt i marginalen och till detta kan man lägga avslöjanden om missbruket med kyrkans pengar.

Det finns således ett flertal beröringspunkter med det som var startpunkterna för reformationen för 500 år sedan.

Hade Luther haft tillgång till dagens mediala landskap hade rörelsen och förändringen skett snabbare. Idag finns alla möjligheter att få igång en rörelse för en ny reformation, som återför Svenska kyrkan till kärnuppdraget, som ÄR och definieras utifrån korset, evangeliet och uppenbarelsen: Jesus Kristus.

I Confessio Augustana (från 1530), som är en av Svenska kyrkans och lutherdomens viktigaste bekännelseskrifter, beskrivs vilken makt biskopar har – och inte har. Här görs en skarp åtskillnad mellan andlig och världslig makt.

Det är andlig makt biskoparna tillskrivs och den har ingenting med den världsliga makten att göra. Den andliga och den världsliga makten får inte sammanblandas. Om biskoparna gör anspråk på världslig makt, får de göra det i en annan roll än som biskopar. Deras myndighet och auktoritet är andlig, inte världslig. Perspektivet är evigheten.

Vidare är inte biskopar för reformatorerna en förutsättning för kyrkan. Biskopar har sitt existensberättigande endast om de klart förkunnar evangeliet och rätt förvaltar sakramenten. När biskopar leder fel är det församlingarnas, och prästernas, uppgift att påtala detta och att inte följa dem.

När Svenska kyrkans biskopar 500 år senare gör anspråk på makt att uttala sig i partipolitiska frågor om hur samhället ska organiseras och vill göra tron dagspolitisk, är det således inte förenligt med den lutherska traditionen. När biskopar hoppar över på den världsliga arenan och låtsas biskoplig auktoritet även där orsakar de kyrklig splittring. De politiska utspelen fungerar polariserande och exkluderande.

Det kan vara intressant att titta närmare på några formuleringar i Confessio Augustana om det andliga ståndet.

Om biskoparna:

”Denna makt utövas allenast genom att lära eller förkunna evangelium och genom att utdela sakramenten /…/ Ty genom dessa ting skänkas icke lekamliga, utan eviga gåvor, evig rättfärdighet, helig Ande och evigt liv.”

”Ty den världsliga styrelsen sysslar med helt andra ting än evangelium. /…/ Den andliga och den världsliga makten böra för den skull inte sammanblandas. Den andliga makten har befallning att predika evangelium och förvalta sakramenten.”

”Om biskoparna hava någon världslig makt, hava det den icke såsom biskopar, i kraft av evangeliets befallning, utan i kraft av mänsklig rätt, förlänad av konungar och kejsare för den världsliga förvaltningen sin egendom. Men detta är ett annat uppdrag än evangelii ämbete.”

”Men när de lära eller föreskriva något, som strider mot evangeliet, då ha församlingarna ett Guds bud, som förbjuder lydnad mot dem.”

I biskopsbrevet ”Biskop, präst och diakon i Svenska kyrkan. Ett biskopsbrev om ämbetet” från biskopsmötet 1990 återges en del av dessa skrivningar från Confessio Augustana när det gäller biskoparnas uppgift.

I brevet lyfts återkommande fram att biskoparna ska verka för enhet. I en viktig passage i biskopsbrevet om ämbetet beskrivs biskoparnas roll i samhällsdebatten:

”I sin ämbetsutövning står biskopen i en ofrånkomlig relation till samtid och samhälle. En inte oviktig del av biskopens tillsynsansvar gäller också allmänna samhällsfrågor med anknytning till kristen tro och etik. En viktig förutsättning för att biskopen med frimodighet och integritet skall kunna fullgöra sina åligganden är att han står helt fri från politiska bindningar i den samhälleliga maktapparaten. Biskopen är kyrkans talesman med Guds ord som den enda avgörande auktoriteten.”

Det är detta som gäller, men inte det som efterlevs. #nyreformation

Annika Borg

Annika KO

Läs också rapporten om kyrkans politisering Omvägen om Gud.

Ett  belysande citat av ärkebiskop emeritus KG Hammar från GP 18/9: ”Jag var ju traditionellt uppfostrad i gammal prästgårdsanda, men det politiska året 1968 förändrade mig. Vi var en hel generation där tron blev mer politisk och internationell, för oss blev det något av en test för att se om kyrka tålde oss som tänkte så här. Det var väl lite si och så i början och många av oss åkte utomlands några år men sen kom vi hem och så småningom satt vi som biskopar allihop.”

 

 

Stöd Kristen Opinion

Kristen Opinion har sedan 2011 bedrivit opinionsbildning och granskning. Arbetet har skett helt ideellt. Vi har inte tagit emot ett öre i bidrag, men ändå dominerat kyrklig debatt och fått ett enormt genomslag.

Vi tar nu olika steg för att utveckla bloggen. Nu finns det möjlighet att stödja oss genom SWISH 0723 56 77 56.

Vi kommer till exempel borra vidare, och djupare, i frågor om Svenska kyrkan:

+De ensidiga kampanjerna mot Israel. +Vart kyrkans pengar går. +Vart teologin har tagit vägen. +Varför man inte vill peka ut kristna som särskilt utsatta i världen. +Varför Jesus Kristus hamnat ute i marginalen.

Kristen Opinion verkar i en frihetlig och kritisk anda och ger röst åt de frihetliga, universella värden som byggt västvärldens demokrati och jämställdhet. Med en människosyn grundad i det judisk-kristna kulturarvet och den kristna tron borrar vi i samtidsfrågorna, vrider och vänder på perspektiven och ställer inte sällan saker på sin spets. Kristen Opinion värnar en sekulär stat, det demokratiska samhället och belyser ofta frågor ur ett köns- och maktperspektiv.

Ni som gillar det vi gör: Inse vad vi kan göra med resurser till vårt förfogande!

Tack för Ditt bidrag! SWISH  0723 56 77 56

Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund

ko-jah-bild