Världens kristna är under attack

Världens kristna är under attack. Den besinningslösa terror som idag drabbade Frankrike, har under lång tid varit vardag för Mellanösterns kristna: En präst har avrättats under pågående mässa. Flera andra togs som gisslan. Symboliken är slående. Mördarna kränker kyrkorummet och manifesterar därigenom inte bara sitt förakt för livets helighet, utan även för kyrkan, dess sakrament, den kristna tron – ja, för Kristus själv.

Nu måste vi se verkligheten.

Den kristna tron är under attack. Angriparen bärs av den jihadistiska, apokalyptiska, hatiska visionen om de otrognas totala underkastelse. De som tillber och tillhör Kristus förnedras och förföljs. Attacker mot kyrkor i Europa och Sverige har skett tidigare. Synagogor har en ständig hotbild mot sig och har utsatts för attentat. Men aldrig tidigare i modern tid i Europa har en präst slaktats när han firar mässa och till Jesu åminnelse bryter brödet och blandar vinet.

Kristna värden är under attack. Den barmhärtighet och medmänsklighet som ska känneteckna dem som följer Jesus, och som sägs ha kännetecknat den mördade broder Jacques Hamel, har idag mötts av skoningslöst hat och förakt för livet.

Må kärlekens Gud driva hatet ur deras hjärtan.
Må vi stå enade i kampen mot Ondskan och barbariet.
I Jesu namn.
Amen.

Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund

Annonser

Sexualiserad underordning

Nej, jag har inte läst boken men väl en rad intervjuer med Anna Sundberg, jihadisthustrun som kom på bättre tankar och blev miljöpartist och feminist. Ett återkommande drag i intervjuerna med Sundberg är hennes kommentarer om vackra män, ”rena” män och beväpnade män med vackra skägg. Där finns en stark koppling mellan kvinnlig underordning, sexualitet och manlig brutalitet. Samma mönster återfinns naturligtvis i långt vidare kretsar än de jihadistiska. Minns populariteten för boken och senare filmen ”50 nyanser av grått” (läs min krönika i GP om fenomenet). Till och med biskopsmötet gjorde uppskattade referenser till detta, med anledning av färgen på kollegiets skjortor skiftade i olika nyansera av rosa/purpur, när det begav sig.

Sundberg konverterade som ung till islam och gifte sig islamiskt inom två veckor efter det att hon träffat sin förste, vackre man. Varför, jo: ”– Enligt hans religion fick vi inte umgås över könsgränserna som ogifta, och jag var säker på att jag hade träffat den man som skulle guida mig in i religionen – och det goda livet.” (Redan begreppet könsgränser är intressant och värt reflektion.) Hon såg mannen som garanti för tryggheten: ”Det blev ett likatecken mellan man, trygghet och ”min religion”. Jag var kär i mitt nya liv. Och han blev en symbol för det.”

Ett exempel på sexualiserad kvinnlig underordning följer sedan hos Sundberg när hon beskriver hur hon och hennes ”medfru” (jag är tveksam till hur man korrekt betecknar ännu en fru som har gift sig med samme man som man själv. Sundbergs förste man gifte sig efter en tid i Lund med en ytterligare svensk konvertit.) De två fruarna tog samtidigt på sig niqab 1997, det heltäckande svarta plagg som enbart lämnar en springa öppen för kvinnans ögon. Sundberg kommenterar det hela så här: ”Vi såg ut som ninjor. Urläckra.” Kommentaren är märklig. Vad var det som såg urläckert ut? Vems blick handlar detta om? Två heltäckta och underordnade kvinnor har en samtidig sexuell relation med samma man. Och uppfattar den andra hustrun som urläcker? Att ha två fruar är mannens val, inte deras. De två visar sig senare vara gravida samtidigt. Jag tror att många andra kvinnor i Sverige skulle ha brutit upp ur ett sådant äktenskap ganska kvickt och inte gått omkring och känt sig som ”urläckra ninjor”. Att två svenska kvinnor (det handlar om två svenska konvertiteter), uppvuxna med sexualundervisning, jämställdhetslagstiftning och skoldisco går med på att vara gravida samtidigt med samme man och dessutom tycker det är urläckert att helt depersonalisera sig i det offentliga rummet kan inte ses som annat än ett systemmisslyckande av stora mått.

När Sundberg så småningom ledsnar på sin förste man, då denne var lynnig och inte tillräckligt religiös, träffar hon en ny man. Också denne mans utseende var viktigt: ”Min man var stilig och det var varmt och vackert.” Så säger Sundberg om en tid när hon lever i en by i en konflikthärd samtidigt som hennes man tränar terrorister och planerar attentat mot civila. Det finns också passager där hon i smyg beser och beundrar unga ”krigare” och deras vackra skägg, vapen och villighet att dö för ett högre syfte.

Här någonstans, om inte förr, uppstår stora problem med Sundbergs berättelse. Andra skribenter har kritiskt kommenterat att det ytliga och gudlösa Sverige minsann dög för Sundberg när det var dags att föda barn eller låta barnen vaccineras. Och när det gällde att få komma hem när snaran drogs åt kring terrormaken i Syrien, då var UD bra att ha till hands. Men hur är det med de vackra männen och den sexualiserade underordningen? Att de vackra männen själva ville bli martyrer är en sak. Men att de skulle offra andra för att nå dit? Och att de tog flickor och kvinnor som sexslavar? Att gå dold under svarta tygstycken och känna sig urläcker och sukta efter vackra skägg är en sak. Men i skarpt läge, på plats? Hur farliga är de kvinnliga sexualiserade underordningslekarna? De verkar ju helt slå ut de moraliska kompasser ett svenskt skolsystem försökt förse oss med.

Hur kom då Sundberg ut ur jihadismen? Efter insatserna från UD kom hon hem. Och började titta på tv. Särskilt tittade hon på ”Cityakuten”. Hon blev smått förälskad i läkaren Mark Greene, uppger hon i en intervju. Ett annat mansideal ersätter det gamla. Om jag säger att detta är ytligt har jag inte överdrivit min tolkning av det hela.

Johanna Andersson

Johanna KO

http://www.aftonbladet.se/kultur/bokrecensioner/article22451943.ab

https://www.gp.se/nyheter/vastsverige/halland/1.3020615-anna-sundberg-gifte-sig-med-en-terrorist

http://www.dn.se/insidan/hon-blev-jihadist-pa-tva-veckor/

http://www.hemmets.se/anna-levde-med-islamister-i-16-ar/