Svenska kyrkan som valarbetare

Bild logga rätt

Valpåverkan handlar inte enbart om ”botar” i sociala medier och andra aktiviteter i cyberspace, utan också om att en av världens största lutherska kyrkor försöker påverka de svenska väljarna. Svenska kyrkan bedriver runt om i stiften valkampanj i en av samtidens mest polariserade frågor: migration. Och kallar samarbetet med #vistårinteut/ #röstamermänskligt, som driver på för amnesti för dem som fått avslag i asylprocessen, för politiskt ”obundet”.

Om 9 dagar är det val i Sverige. En av de frågor som polariserat den politiska debatten såväl i Sverige som i Europa är migrationsfrågan. I sakfrågorna finns olika uppfattningar bland människor, bland partierna och även inom partierna.

Det är i den frågan Svenska kyrkan valt att ta tydlig ställning för sina närmare sex miljoner medlemmars räkning. Runt om i stiften i Svenska kyrkan sker, genom signaler från biskopsmötet, politisk påverkan inför valet.

I klartext handlar det om den åsikt som företräds av de partier som röstade för den så kallade gymnasielagen. En lag som avvisades av Lagrådet och som just nu är under överprövning, då flera domstolar bedömer att den strider mot våra och EU:s grundläggande lagar, alltså är grundlagsstridig. Att också kräva amnesti för dem som i en svensk asylprocess inte bedömt ha flyktingskäl, är den andra sakpolitiska fråga som Svenska kyrkan vill utöva politisk påtryckning i tillsammans med rörelsen #vistårinteut/#röstamermänskligt.

Mer:vi står inte.jpeg

Denna påverkan har intensifierats inför valet. Kyrkliga företrädare använder den kristna plattformen för att utmåla dem som tänker på ett annat sätt – en stor del av de folkvalda i Sveriges riksdag – som omänskliga. Den kyrkliga kampanjen sker genom en rad aktiviteter i församlingarna och genom uppmaning till politiskt agerande. Svenska kyrkan väljer partipolitisk valsedel.

Så här ser denna kampanj ut i en församling i Göteborg.

Mer mänskligt Gbg

Längre ned på sidan kan man läsa:

 ” #röstamermänskligt Göteborg

En riksomfattande kampanj som är partipolitiskt och religiöst obunden. Rörelsen består av privatpersoner som vill bidra till en valrörelse där vi uppmuntrar att rösta för ett samhälle med mer mänsklighet den 9 september 2018.

Genom att bemanna valbyråer runt om i Göteborg kan du stödja ett demokratisk samtal om demokratins väsen, mänskliga rättigheter, jämställdhet, hållbar utveckling och allas lika värde. 

I denna grupp vill vi samla människor från olika aktörer med syftet att peppa, tipsa och mobilisera kring valkampanjen och bemanning av valbyråer i Göteborg.

Vill du hjälpa till?

UPPSTARTSMÖTE

 Den 20 augusti  kl 18–20 har vi vårt uppstartsmöte. Under kvällen kommer vi få höra mer kom valkampanjen #röstamermänskligt och konceptet med valbyråer. ”

 Vad betyder det att mobilisera ”kring valkampanjen och bemanning av valbyrårer”?

Rörelsen i Skövde ger besked:

”Valbyråerna som nämns kan vem som helst starta upp i kampanjens namn. Tanken är att valstugor ska sättas upp två veckor innan valet och parallellt med de politiska partierna informera lokalbefolkningen om hur deras röst påverkar mänskliga rättigheter.”

Svenska kyrkan ska således mobilisera för att påverka väljare i valet av politiskt parti.

I Dalarna kan det se ut så här:

Bild LeksandsBild Leksand

”Eventet arrangeras av #röstamermänskligt, ett partipolitiskt obundet initiativ från Vistårinteut, i samarbete med Svenska kyrkan i Leksand Djura och Siljansnäs pastorat och Nedansiljans FN-förening”, kan vi läsa.

Vad är det då #röstamermänskligt, den nya kampanjen från #vistårinteut, kräver?

” #vistårinteut ser ensamkommande barn och unga som bärare av rättigheter enligt FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna, FNs barnkonvention och Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.  

Vi står inte ut

Vi kräver:

  1. Att stat och kommuner omedelbart stoppar omflyttningarna av ensamkommande barn och unga som befinner sig i asylprocess, i suicidpreventivt syfte.
  2. Att Migrationsverket fryser alla utvisningar för ensamkommande barn och unga omedelbart utifrån den rättsosäkerhet och brist på kunskap om barnperspektivet som råder på Migrationsverket.
  3. Att våra politiker tar beslut om amnesti för alla ensamkommande barn och unga som varit i Sverige mer än ett år.

The network #vistårinteut, ”We can’t stand it”, contents 11 000 teachers, psychologists, social workers, lawyers, nurses, aid workers and volunteers. Our Facebookpage has 75 000 followers. We are not affiliated to any political party or religious group.

The movement #vistårinteut demands

  1. That the Swedish Migration Agency immediately freezes all deportations of all unaccompanied minors and youth due to the legal uncertainty and lack of knowledge of the United Nations Convention on the Rights of the Child (UNCRC) which currently is predominant at the Swedish Migration Agency
  2. That our politicians grant a refugee amnesty giving asylum to all children and youth who have been in Sweden for more than a year
  3. That the state and local governments immediately stop the relocation within Sweden of thousands of unaccompanied minors and youth during their asylum process as a mean to prevent more suicides in Sweden by young refugees

We are not politically affiliated to any political party and we are not affiliated to any religious group.” (Min fetstil)

Hur denna rörelse fullständigt cyniskt utnyttjar personer (unga män) för sina politiska syften belyste jag i en krönika i Axess (6/2017):

”En del av det som bekymrar mig i samtiden är exploateringen av hjälpbehövande människor. Jag har exempelvis blivit rasande över att de migranter och flyktingar som uppgetts ha uttryckt självmordstankar efter avvisningsbeslut eller andra beslut används som kortsiktig politisk hårdvaluta och exploateras i medierna. Allt detta sker under en förment godhets mantel och anses vara uttryck för högtstående moral.

 Men det finns inget moraliskt med att göra politik eller mediedramaturgi av panik och självmordsbenägenhet. En människa med självmordstankar kan aldrig garanteras att livet som genom ett trollslag kommer att bli som han eller hon vill. Inte heller kan någon annan ta på sig ansvaret för en annan människas liv, i detta fall genom löften om att deras politiska påverkan för förändring kommer att ge resultat.

 Det är cyniskt att väcka förhoppningar som inte säkert kan infrias och det kan skada den enskilda människan. Att använda människors självmordstankar för att driva en politisk linje och på så sätt öka på den utsatta människans panik genom att själv dras med i den och förstärka den, är huvudlöst.

 En människa med självmordstankar behöver hjälp och även vård. Han eller hon ska inte användassom en bricka i ett spel och göras till ett exempel i en pågående kamp, oavsett om den kampen gäller amnesti eller något annat.

 Självmordsbenägenhet är komplext. Att få tillbaka lusten att leva handlar om något mer och djupare än att ett enskilt beslut kan göra all skillnad. Att invagga en människa i att allting kommer att bli bra om bara det ena eller det andra går hennes väg, vittnar om en farlig brist på förståelse för det livshotande tillstånd en önskan om att ta sitt liv är.

 Självmordstankar ska tas på största allvar och den människa som plågas av dem ska mötas av professionell hjälp och inte av självutnämnda godhetsapostlar. ”Det här handlar om människor” är ett argument som dessa apostlar ofta framför. Det är sant och därför ska de behandlas som människor och inte som exempel eller policyverktyg.”

Genom att kyrkliga företrädare cyniskt, hand i hand med #vistårinteut och deras olika kampanjer, politiserar och exploaterar själslig nöd, som självmordstankar, har man vänt en av kyrkans kärnfunktioner ryggen: Den pastorala omsorgen.

När Svenska kyrkan agerar valarbetare för partipolitiken resulterar det i att man fördömer andra människor och deras uppfattningar genom att peka ut dem och döma dem som omänskliga. Då sviker man sitt kärnuppdrag som kristen kyrka.

Svenska kyrkan bidrar till politisk splittring och ytterligare polarisering i samhället genom sina sakpolitiska kampanjer. Att utmåla en stor del av den svenska väljarkåren som omänsklig, är ett ovärdigt övertramp som kan få för Svenska kyrkan svårläkta konsekvenser.

Mer läsning: När biskoparna hoppade in i realpolitiska frågor om migration försökte jag få dem att ge svar och ta ansvar för det de krävde. Men istället för svar drog de sig tillbaka till sin kyrkliga plattform. Biskopar har inget större eller djupare politiskt förnuft än andra. De behöver heller inte ta hänsyn till väljare och mandatperioder. De behöver inte ta något som helst ansvar för sitt politiska påverkansarbete.

Annika Borg

Annika KO

 Under vinjetten #fredagsbloggen skriver jag regelbundet (ofta på fredagar) om det jag ser i samtiden. 

#fredagsbloggen #Fridayblog #aroundmidnight

Annonser

Partipolitik viktigare än ämbetet för biskop Brunne

Under torsdagen twittrade biskopen i Stockholm Eva Brunne och tackade statsminister Stefan Löfven (S) för ett starkt och ansvarstagande agerande.

170727 Brunne-Löfven-tweeten

Hyllningen till statsministern från biskopens officiella twitterkonto, där hon stoltserar på bild med mitra och kräkla utanför kyrkmurarna och tittar upp mot himlen, väckte snabbt en stark våg av kritik. En våg som fortfarande pågår.

När jag spred bilden av biskop Brunnes partipolitiska hyllning till S på twitter och skrev att hon (samt Växjös biskop Fredrik Modéus och biskop emeritus i Karlstad Esbjörn Hagberg som hakade på hennes uttalande) nu startat S valrörelse, fick jag kort där efter ett direktmeddelande.

170727 Brunne-Löfven konv

Det här är kyrkliga företrädare som är så marinerade i S- och vänsterpolitik att de inte ens förstår när en utsaga speglar en viss partifärgad politisk uppfattning. S och vänsterpolitik som kyrklig utgångspunkt, sanning och konsekvensen av kristen tro är helt normaliserad i många kyrkliga kretsar. Diskursen är politisk och politiserad, istället för kyrklig, trosmässig och teologisk. Så illa ställt är det i Svenska kyrkan.

Det är också så att det är kyrkoval om en och en halv månad drygt, den 17 september. S är en av de partipolitiska grupperna – Sveavägen 68 har alltså direkt inflytande över Svenska kyrkan – som ställer upp. S är kyrkomötets största grupp. Att kyrkovalet närmar sig gör biskop Brunnes hyllning till den socialdemokratiske statsministern ännu olämpligare.

Eva Brunne, som förut var aktiv inom S, har inte heller vid tidigare tillfällen då hon gjort politiska utspel förstått att hennes ämbete och roll inte alls är att företräda något politiskt parti eller hävda en färgad åsikt.

Hon har tagit på sig uppdraget att vara biskop i Svenska kyrkan. Som sådan ska hon vara enhetens tecken och hålla sig borta från andra lojaliteter och sammanslutningar som kan äventyra eller skada förtroendet för det uppdrag hon innehar. Hon ska vara Stockholms stifts andliga ledare.

Det går givetvis för henne att som för alla andra ta steget ut i det världsliga regementet och ägna sig åt partipolitiken. Men det ingår inte i uppdraget att vara biskop att göra sig till språkrör för en politisk riktning och göra kyrkan till plattform för det egna partipolitiska engagemanget och lojaliteten med S.

Att hon inte förstår sin roll och sitt uppdrag framgår av hur hon svarar tidningen Dagen under den storm av kritik där människor lämnar Svenska kyrkan på grund av hennes agerande. Istället för att ta till sig av kritiken, reflektera, idka självkritik och visa ödmjukhet inför att hon som biskop ska vara enhetens tecken, förstärker hon istället sitt politiska ställningstagande för S-regeringen, fortsätter den politiska diskursen och polariserar därmed situationen ytterligare:

”När Dagen talar med Eva Brunne förklarar hon att inlägget inte ska tolkas som att hon nu bekänner politisk färg.

– Den typen av tankar går alltid igång när jag uttalar mig något som närmar sig politiken. Men det går inte att komma ifrån att jag är en politisk varelse, precis som alla människor. Det hade lika gärna kunnat vara en helt annan regering, och jag hade uppfattat det på samma sätt.

Brunne säger att hon står fast vid att hon tycker att Löfven fattat det bästa valet för Sverige. Därför rörde det även henne personligen när hon lyssnade till presskonferensen.

– Jag är tacksam att han valde det han valde annars hade vi hamnat i en mycket svår politisk situation. Och det rör oss alla. Även mig som biskop. Han hade kunnat avgå med hela regeringen eller utlysa nyval. Inget av de alternativen hade varit bra för landets stabilitet.

Hur vanligt är det att biskopar uttalar sig i politiska frågor?

– Vi uttalar oss ofta i olika politiska frågor för att vi i vår lutherska kyrka är satta att leva i detta samhälle som alla andra. Därför kan vi inte vara utan åsikter.

Men den här gången uttalade du dig om statsministern.

– Det har inte funnits anledning att göra det tidigare. Men jag ville uppmärksamma detta. Jag har ett uppdrag att läsa och tolka samhället, som människa.

Någon tolkar det som ett närmande mellan kyrka och stat, vad tänker du kring det?

– Jag är stark förespråkare för en fri kyrka. Samtidigt går inte att dela upp alla delar av samhället i olika boxar.” (Dagen 28/7)

Hon är alltså inte förstått, trots att människor upprepat påpekat det, att hon tar en tydlig partipolitisk ställning för S. Eller så försöker hon bara blanda bort korten.

Och, nej, hon har inte uppdraget ”att läsa och tolka samhället, som människa”. Förutom att biskopar inte har något bättre politiskt förnuft eller klarsyn vad gäller dagspolitiska frågor än andra människor, så är hon biskop och företrädare för en kyrka och för kristen tro. Det är hennes mandat som biskop i Svenska kyrkan att tolka ”samhället och livet” utifrån den kristna trons kärna. Denna kärna har inte någon dagspolitisk färg. Hon talar som biskop i rollen som Stockholms stifts andliga ledare, till vilken alla med förtroende ska kunna vända sig, inte som politikens förlängda arm in i och ut ur kyrkan.

Samma arrogans, och vad som är den starkaste drivkraften, visade Brunne för några år sedan när en undersökning beskrev att Svenska kyrkans medlemmar inte vill att kyrkan ska ägna sig åt partipolitiska frågor och politisk verksamhet. Medlemmarnas uppfattning viftade hon bort och menade hon att det för henne var avgörande att vara politisk.

Trovärdighet, integritet samt lojalitet med roller och uppdrag handlar inte heller om ”boxar i samhället” som Brunne påstår i intervjun. Det finns även andra uppdrag i samhällslivet där de som innehar ett ämbete  inte kan vara partipolitiska eller aktivistiska i den rollen.

Jag tänker inte ens kommentera det teologiskt undermåliga uttalandet i Dagen om vad en luthersk kyrka är. Men det är symptomatiskt och avslöjande att det alltid tycks bli vagt och svepande när det teologiska kommer på tal för de politiserade kyrkliga ledarna. Behovet av det personliga och politiska engagemanget uttrycks alltid klarare och med betydligt större emfas än tro och teologi.

Avslutningsvis vill jag återge ett stycka ur det biskopsbrev om ämbetet jag uppmanade biskop Eva Brunne att läsa. Det är detta uppdraget att vara biskop i Svenska kyrkan innebär. Det är detta sätt ”att läsa samhället och livet” som det innebär att inneha ett biskopsämbete, inget annat:

”I sin ämbetsutövning står biskopen i en ofrånkomlig relation till samtid och samhälle. En inte oviktig del av biskopens tillsynsansvar gäller också allmänna samhällsfrågor med anknytning till kristen tro och etik. En viktig förutsättning för att biskopen med frimodighet och integritet skall kunna fullgöra sina åligganden är att han står helt fri från politiska bindningar i den samhälleliga maktapparaten. Biskopen är kyrkans talesman med Guds ord som den enda avgörande auktoriteten.”

Jag vill också påminna om det som står om biskoparna i Svenska kyrkans lutherska bekännelseskrifter, här ur Confession Augustana:

”Ty den världsliga styrelsen sysslar med helt andra ting än evangelium. /…/ Den andliga och den världsliga makten böra för den skull inte sammanblandas. Den andliga makten har befallning att predika evangelium och förvalta sakramenten.”

”Om biskoparna hava någon världslig makt, hava det den icke såsom biskopar, i kraft av evangeliets befallning, utan i kraft av mänsklig rätt, förlänad av konungar och kejsare för den världsliga förvaltningen sin egendom. Men detta är ett annat uppdrag än evangelii ämbete.”

”Men när de lära eller föreskriva något, som strider mot evangeliet, då ha församlingarna ett Guds bud, som förbjuder lydnad mot dem.”

För Brunne tycks partipolitik vara viktigare än ämbetet.

Annika Borg

Annika KO

*Genom att vara medlem i Svenska kyrkan är man självklart röstberättigad i kyrkovalet. På så sätt kan man påverka Svenska kyrkans utveckling och framtid. 

 

 

Härskartekniker på ny nivå

En av de härskartekniker den norska socialpsykologen Berit Ås identifierade på 1970-talet kom att kallas ”undanhållande av information”. Genom att inte delge personer den information de behövde för att kunna fatta informerade beslut kunde den som satt inne med informationen manipulera och driva ärenden i önskad riktning. Jag har stött på en del sådant genom åren, men insåg här om dagen att jag hittills bara mött amatörer. I kyrkomötesdebatten såg jag så ett verkligt proffs i full aktion: Wanja Lundby Wedin (S), Kyrkostyrelsens förste vice ordförande. Hon skulle kunna hålla fördjupningskurser i denna genre!

Bakgrunden var frågan om att införa en policy för hur förtroendevalda inom Svenska kyrkan ska agera på sociala medier. I en motion om saken, skrev jag så här:

”Istället för att uppställa krångliga regler för förtroendevalda, vilket kan komma i konflikt med yttrandefriheten i Sverige, bör Svenska kyrkan ställa rimliga krav på de skribenter man avlönar eller på andra sätt stödjer ekonomiskt för att uttrycka åsikter. Förtroendevaldas övertramp bör överlämnas till nomineringsgrupperna att hantera, när listorna på valbara kandidater tas fram i samband med kyrkoval. Till sist är detta en sak för kyrkans medlemmar i fria val.”

Utskottet föreslog avslag på motionen, bland annat med följande motivering:

”Vidare konstaterar utskottet att frågan om Policy för förtroendevalda och den debatten inte längre är aktuell och föreslår därför avslag på motionens samtliga punkter.”

Så långt var allt väl. I debatten i plenum talade Roland Johansson för utskottet och beskrev att det inte längre var aktuellt att ta fram en sådan policy. Dag Sandahl ifrågasatte detta, men fick upprepat höra att frågan inte var aktuell. Så hände det märkliga: Lundby Wedin begärde ordet, men gick aldrig upp i talarstolen. Det blev ingen särskild debatt.

I stället valde Lundby Wedin att i en intervju för Kyrkans tidning säga att det stod fel i utskottets betänkande och att en sådan policy visst var aktuell! Varför gick hon inte upp i plenum och redde ut hur det förhöll sig? Hur kunde hon se Roland Johansson stå där i talarstolen och vara lurad att framföra felaktigheter? Finns det ingen respekt för kyrkomötesledamöternas tid och engagemang? Vad kostar det att nästan 300 personer ska läsa betänkanden som bygger på felaktiga sakuppgifter och sedan dessutom lägga tid på att lyssna på en fullständig pseudodebatt? Och hur är det med respekten för utskottens arbete och tid?

Lundby Wedins agerande, eller rättare sagt brist på agerande, är skandalöst. Går det att ha förtroende för en person som undanhåller viktig information från kyrkomötet? Härskartekniker som sagt, på en ny nivå.

Kanske kan du, Wanja Lundby Wedin, ändå nu i efterhand kan berätta hur det kom sig att du inte berättade hur det förhöll sig. Du var ju på väg upp i talarstolen, men ändrade dig. Varför?

Motioner och annat finns här: https://www.svenskakyrkan.se/kyrkomotet/arenden-till-kyrkomotet-2016

Johanna Andersson

Johanna KO