Den nya orientalismen

Bild logga rätt

(Under vinjetten #fredagsbloggen kommer jag regelbundet skriva om det jag ser i samtiden.)

Med visst darr på rösten och med emfas berättade Sveriges radios Mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén i en krönika nyligen (31/5) om hur hon och hennes vänner åt ”drypande honungsostkaka i basarkvarteren under fullmånen” när dagens fasta brutits i Kairo under ramadan. I vanlig ordning samspråkade hon enbart med män och målade upp en bild av sammanhanget som inte var olik Disneys föreställningar om ”de andra”. Hon beskrev känslosamt den blå timmen av tystnad, en ”magisk stund”, i väntan på det böneutrop som är signalen att fastan är bruten och måltiden iftar kan börja. I kvarteren hördes sedan slamret av porslin och aluminium eller av ”händer som skopar upp en vitlöksdoftande röra med bröd”, fortsatte Uddén. Hon beskrev den dagliga feststämningen med dadlar, nötter, fikon och aprikoser.

Uddén ondgjorde sig över européer som inte förstår att inte ens cigarettrök får passera strupen mellan soluppgång och solnedgång och såg med sned blick på den kristna familj som åt synligt innan ramadan var bruten för dagen. Så skulle hon själv aldrig göra. Samtidigt visste hon att berätta att muslimer sätter en ära i att utsätta sig för prövning och truga andra att dricka i värmen, medan de själva avstår.

Ett parti i Cecilia Uddéns krönika är mycket anmärkningsvärd och speglar hur hon utvecklat ryggmärgsreflexer för att hantera och anpassa sig till den miljö hon arbetar i. Eller hur hon internaliserat ett synsätt. Hon beskrev att hon inte vågar ha samma råa skämtsamma ton mot muslimer som en av hennes kristna (givetvis manliga) vänner har och berättade: Vid ett tillfälle när den muslimske vännen Ali trugade både Uddén och den kristne vännen med drycker under dagen och de båda avböjt hans erbjudande om vatten, juicer och te, sa den kristne vännen: Lägg av, försök inte att skaffa poäng hos Gud bakom min nacke. Uddén återgav hur hon ryckte till av obehag, men andades ut när den muslimske Ali reagerade med att skratta.

Orientalism är ett ord som allt sedan Edward Saids bok med samma namn utkom (1978) förknippas med hur västvärlden beskriver den muslimska världen genom schabloniserande och stereotypiserande föreställningar. Till det hör romantiserande, endimensionella och ensidiga bilder som främmandegör istället för att skapa en fördjupad, mer komplex, förståelse för muslimers kulturella och religiösa världar. Said menar att västvärldens blick på den muslimska världen är kolonial.

Även om Said senare kritiserades för såväl faktafel som för att själv bidra med en endimensionell analys, är det han uppmärksammade värt att lyfta fram när en utrikeskrönika om ramadan i public service flaggskepp Sveriges radio kan innehålla just sådana föreställningar och förmedla stereotypiserande, romantiserande bilder av muslimers liv.

Den ännu allvarligare aspekten är att Uddéns krönika implicerar att muslimer inte kan hantera en kritisk kommentar om sin religionsutövning från en kristen och kräver att andra av annan tro ska anpassa sig till dem. Hon beskriver hur ett skämt om Gud får henne att rycka till av obehag, men blir lättad när muslimske Ali accepterar den kristne vännens kommentar. Vad hade annars hänt? Vad fruktade hon? Passagen i krönikan borde ge upphov till en diskussion inom public service om anpassning och vad det gör med det journalistiska uppdraget. Likaså behöver public service reflektera över förmedlade stereotyper och ansvaret för att inte sprida den orientalism Said påtalade.

Det finns många exempel på hur viljan att visa samhörighet med muslimer har drag av orientalism och blir en förmedling av stereotyper som låser in muslimer i en av den västerländska betraktaren konstruerad värld av beteenden, uppfattningar och val. Stereotyperna fungerar främmandegörande och segregerande istället för inkluderande.

I Dagens nyheters lördagsbilaga publicerades nyligen ett reportage (15/6) med recept på måltider för eid al-fitr, högtiden som avslutar ramadan. Här är det inte som i Uddéns radiokrönikor män som är i fokus, utan kvinnor. En bild visar de tre kvinnorna, som alla bär tätt sittande hijab. Alldeles oavsett att de är dessa tre kvinnors recept och att de väljer att manifestera sin religiösa tro och könsuppfattning genom att bära plagget, borde större redaktioner inom svensk media reflektera över hur man istället skulle kunna bidra till att göra bilden av muslimska kvinnor mer mångfacetterad och nyanserad. Det publicerade fotot förstärker synsättet att muslimska kvinnor deltar i det religiösa livet genom att vara i köket och genom att täcka sig. Det borde 2018 vara hög tid att låta dessa stereotyper utmanas rejält.

DN

Ett tredje exempel är en tecknad hälsning som Sveriges regering officiellt spred på twitter och Facebook genom generalkonsulatet i Östra Jerusalem (bilden är nu borttagen). Det säger något om den svenska politiska blicken på den muslimska världen att man vill framställa islam som hämtad från filmen om Aladdin (med tillagda blå ögon). Karikatyren befinner sig långt ifrån gatulivet i Jerusalem och förstärker en alienerande bild av och ett särartstänkande vad gäller muslimskt liv.

Konslutatet bild

Den västerländska orientalismen är tillbaka med full kraft. Vad man än anser om teoribildningen angående västvärldens koloniala blick, så finns det anledning att kritiskt analysera den ”välvilliga” västerländska blicken på den muslimska världen och vilka värderingar den utgår ifrån, förmedlar och befäster.

Annika Borg

Annika KO

Under vinjetten #fredagsbloggen kommer jag regelbundet skriva om det jag ser i samtiden.

Annonser

Anmälan till Granskningsnämnden

Från: Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund

Till: Granskningsnämnden för radio och tv

Insänt: 11 oktober 2016

ANMÄLAN:

Kanal eller station: Sveriges Radio P1, Människor och Tro

Sändningsdag: 2016-08-12

Sändningstid: 15.04

Utveckla varför du vill få programmet eller inslaget prövat:

I programmet den 12/8 2016 intervjuas Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg (1-7.02 in i programmet).

Bakgrunden till inslaget är att vi, tre prästkollegor (Johanna Andersson, Annika Borg och Helena Edlund), i slutet av juli startade en Facebook-grupp som uppmanade människor att sätta på sig ett kors runt halsen och posta en bild av sig själva. Syftet var – och är – att visa solidaritet med världens utsatta kristna.

Vi startade gruppen efter det brutala mordet på Fader Jaques Hamel under en mässa i Frankrike den 26 juli. Vi kände vanmakt och händelsen kom oss mycket nära som präster och människor. Vi ville göra något och detta blev ett enkelt sätt att sprida hopp mitt i vanmakten. Gruppen växte snabbt, efter en dryg månad hade den tiotusen medlemmar och tusentals bilder hade postats. Gruppen var – och är – en öppen grupp som bestod och består av människor med olika bakgrunder och övertygelser.

En kort tid efter att gruppen skapats, gick Svenska kyrkans kommunikationschef ut på sin Facebook-sida och postade ett inlägg där han beskriver vårt initiativ som ”okristligt, ”uppviglande” och ”ofräscht” och att det kan leda till ”religionskrig”. Detta fick spridning.

Den 12/8 väljer Människor och Tro att ta upp Mitt Kors. Hela inslagets sändningstid upplåts till Gunnar Sjöberg, som i programmet fortsätter att sprida misstänkliggöranden om oss och gruppen. Puffen för programmet och inledningen av inslaget har hämtat sin vokabulär från Sjöbergs anklagelser mot oss. Programledaren kallar upprepat gruppen för en ”kampanj” och ett ”upprop”, det beskrivs inte hur det i verkligheten ser ut i det stillsamma virtuella rummet med bilder på Facebook.

Sjöberg får tid att utveckla att gruppen kan utnyttjas – och utnyttjas – av nationalistiska, islamfientliga och främlingsfientliga krafter. Ingen tydlig motfråga om ifall detta faktiskt hänt eller om vad gruppen egentligen består av – ett flöde av bilder och berättelser, ett slags virtuellt andaktsrum – ställs. Ord och uttryck som ”främlingsfientlig”, ”okristlig”, ”mot islam”, ”polariserar mot islam”, ”nationalistiska strömningar”, ”uppviglande”, ”ofräscht”, ”markeringar” upprepas om oss och gruppen under intervjun.

Vid tidpunkten för sändningen den 12/8 hade Mitt Kors fått stor uppmärksamhet i medier, såväl i riksmedia som lokalt. Vi är som personer vid det här laget således kända som initiativtagare till Mitt Kors för en stor krets människor i Sverige.

Gruppen och vi som personer misstänkliggörs i programmet, utan att få någon möjlighet att bemöta dessa grundlösa och missaktande anklagelser mot oss eller rentvå oss. Gunnar Sjöberg säger bland annat att man ska tänka ett varv till innan man går med i gruppen: ”Fundera ett varv till på vilka som skapat gruppen.” Uttalandet är riktat mot oss om personer och har skadat vårt anseende.

Gunnar Sjöberg påstås i inslaget ha nekats tillträde till gruppen och kastats ut. Redaktionen hade enkelt kunnat ta reda på vad som faktiskt skedde och varför genom att höra med oss.

Vi får i programmet även klä skott för vad Gunnar Sjöberg mött för negativa reaktioner, något som självklart ligger helt bortom vår kontroll. Eftersom han fått otrevliga reaktioner, har misstänkliggörandet av oss fog för sig, enligt Sjöberg. Ett cirkelresonemang som även det förstärker den negativa bilden av oss som personer.

I ett telefonsamtal med Annika Borg efter programmet sänts, tillstod producenten att upplägget var ensidigt och inte lyckat. Men producenten menade att det skulle komma fler tillfällen för bemötande, det sista ordet var inte sagt.

I två efterföljande program tas förvisso Mitt Kors upp. Den 19/8 diskuteras vad #mittkors kan få för betydelse. Den 1/9 diskuteras en grov satirteckning i Aftonbladet, som likställer #mittkors och oss med #mitthakkors. Bilden, som är riktad mot oss, publiceras på Människors och Tros hemsida som puff för inslaget.

Men inte heller någon av dessa gånger är vi inbjudna eller kontaktade för att bemöta anklagelser eller för att ge vår bild av saken. Redaktionen hade möjlighet att i dessa efterföljande program bereda oss utrymme att gå i svaromål mot de anklagelser som spridits genom sändningen den 12/8, men har således konsekvent valt att inte göra det.

Public Service har ett enormt genomslag. Programmet den 12/8 sändes i repris. Vi har genom publiceringen den 12/8 blivit identifierade, utpekade och misstänkliggjorda för en stor grupp människor och inte beretts någon som helst möjlighet till bemötande.

Människor och Tro har brustit i opartiskhet.

En av oss har idag lämnat Svenska kyrkan och därmed prästämbetet (https://kristenopinion.wordpress.com/2016/08/14/johanna-andersson-jag-har-begart-uttrade-ur-svenska-kyrkan/) efter dessa anklagelser. En annan av oss har fått problem med en anställning. Vi har alla tre lidit publicitetsskada.

Gruppen Mitt Kors är dessutom helt öppen, så varför redaktionen inte har kunnat beskriva detta virtuella rum på ett verklighetsförankrat sätt, är anmärkningsvärt. https://www.facebook.com/groups/1746487298941396/

Länk till programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765390?programid=416

Puffen för programmet den 12/8: ”Det kristna korset i okristlig kampanj? Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg har hamnat i blåsväder efter att ha kritiserat ”Mitt kors-kampanjen”, ett upprop på sociala medier om att visa sitt kristna kors som ett stöd för förföljda kristna. Föst kallade Sjöberg kampanjen för ”okristlig”, sedan nyanserade han sig och ville själv vara en del i uppropet, men han tycker fortfarande att kampanjen är problematisk ”i en tid av nationalism och islamfientlighet”. Men går det inte att vara tydlig med ett kristet ställningstagande utan att vara fientlig mot islam? Hör Gunnar Sjöberg i Människor och tro.”

Eftersom vi är tre personer, sänder vi var och en in en anmälan.