Wallström underkastar sig Iran

Under regeringen Löfven I, år 2015, for näringsministern Mikael Damberg (S) på friarstråt till Iran och utrikesminister Margot Wallström hyllade tidernas sämsta avtal – Iranavtalet. Ett avtal om vilket exempelvis Kanadas tidigare utrikesminister och människorättsaktivisten Irwin Cotler sagt att västvärlden passerade alla sina ”red lines”, men Iran inga. Exempelvis gick västvärlden med på det fullständigt graverande att inte få utföra oanmälda inspektioner av anläggningar.

Sedan dröjde det inte länge förrän nästa resa till Iran gick av stapeln. 2018 kunde vi se en kader av kvinnliga regeringsföreträdare, såsom Ann Linde (S), och kvinnliga tjänstemän, paradera förbi mullorna iförda slöjor, som ett tecken på sin underordning. En av dem vara kabinettsekreterare Annika Söder. Söder, som brukar delta i paneler på kyrkligt arrangerade seminarier i Almedalen tillsammans med anti-judiska Palestinaaktivister.

Linde bar under Iranresan 2018 för säkerhets skull även en fotsid dräkt och alla kvinnliga representanter respekterade att undantas från handskakning med män. Således reste de till Iran som könsvarelser, inte i sina officiella roller. Det svenska besöket visade Irans folk och världen att svenska kvinnor underkastar sig och synliggjorde än en gång att Sverige sannerligen inte har en feministiska regering. S-regeringen gjorde det tydligt för det globala samfundet att talet om den svenska jämställdheten bara är ord. Budskapet från Sveriges regering var att kvinnor på den internationella arenan inte kan representera sin stat eller sitt ämbetet, utan reduceras istället till sitt kön vid officiella besök. Hade regeringen däremot sett kvinnor som representanter för Sverige på samma vis som män är, hade kvinnor självklart krävt att bli behandlad på samma vis som män och inte underkastat sig könssegregerande bruk som manifesterar kvinnors underordnade roll.

LInde tw AB rätt

De bleka försvarstalen från minister Linde och andra efter Iranresan gick ut på att de valde att följa lagarna i Iran och seder och bruk. Nonsens. Regeringens kvinnor agerar nämligen på samma undfallande sätt vad gäller kvinnors underordning när företrädare för Iran är i Sverige.

För i dagarna, under regeringen Löfven II,  var det dags igen med ytterligare toppmöten med Iran. Denna gång kom terrormotorn och mördarregimen Irans utrikesminister Javad Zarif till Sverige. Och än en gång visar Sverige att vi är ett land som underkastar oss och att kvinnliga företrädare möter Iran som könsvarelser och inte som representanter för sina officiella positioner, funktioner och ämbeten: Utrikesminister Margot Wallström  (S) går till och med på hemmaplan, på hennes eget utrikesdepartement, i Sverige, med på att en en man som bekänner kvinnors underordning inte behöver ta seden dit han kommer och hälsa genom att ta en kvinna i hand. Wallström reducerar därmed sig själv till kön. Hon har således inte tolkningsföreträdet och makten ens på sin egen hemmaplan.

Faktum är att Wallström går ännu längre: Hon försvarar och legitimerar till och med sin egen underordning genom att vifta bort detta symboliska och signifikanta och underkastande agerande genom att uttala att ”iranier hälsar tyvärr inte på kvinnor i hand, så det gör vi aldrig var vi än är, och vi gör inte det här heller” och att bristen på handskakning inte är det största problemet.

Sedan tycks hon på allvar tro att utrikesminister Zarif och hon har haft seriösa diskussioner om behandling av kvinnorättsaktivister och homosexuella. Och att han och därmed Iran skulle ha lyssnat på henne. (Frågan om synen på judar och Iran som motor för antisemitism tycks inte ha varit agendan. Inte heller synen på andra minoriteter och religionsfriheten (den frihet Zarif själv tar för given för sig själv).)

Genom den signifikanta och symboliska handlingen att hon underkastar sig även på sin egen hemmaplan – i sitt eget hus – går hon till mötes allt det som terror- och mördarregimen Iran står för. Att inte Wallström eller någon annan på UD begriper det, är en skam. En skam är det också att Sverige öppnar famnen för Iran, igen.

LÄS några av de senaste texterna jag skrivit om könssegregation: Expressen om handskakning och könssegregation 2018.  KRISTEN OPINION om könssegregation och slöjan 2019.

LÄS min krönika ”IRAN SOM KOM IN FRÅN KYLAN”, Axess nr 2 2016:

”Näringsminister Mikael Damberg ler stort på bilderna från den svenska delegationens besök i Iran i december. Iran är ett land med 82 miljoner invånare. När Europa och USA hävt sanktionerna och välkomnat diktaturen in i värmen, är förhoppningarna om en ny marknad stora. Snart kommer Business Sweden, vars avsändare är staten och näringslivet, vara på plats i Teheran.

De hävda sanktionerna, som frigör ett stort kapital, ses av Damberg som ”en seger för diplomatin”. Det kan få stor betydelse ”för konflikterna i regionen”. Omvärlden är heller inte naiv, utan kommer att se till att ledningen lever upp till det man sagt, slår Damberg fast. Håll kvar de utsagorna i tanken.

I reportaget jag läser har journalisten och fotografen för säkerhets skull tagit på sig slöjor på bylinebilden. Det ska antagligen signalera respekt. Fast inte för de iranska kvinnor som sedan några år gjort uppror. En protest som resulterat i en grupp på Facebook, där de lägger upp bilder av sig själva utan slöja. Inte heller för de många kvinnor på Irans gator och torg som successivt skjuter tillbaka slöjan och visar lite av håret.

EU:s utrikeschef Federica Mogherini tog för säkerhets skull på sig sjal och täckande klädsel när hon besökte Irans utrikesminister Mohamad Javad Zarif i somras. Då skulle det så kallade Iranavtalet börja implementeras. Även Mogherini ler stort på bilderna. Varför hon valde att bära sjal och representera sitt kön istället för att vara en representant för sitt ämbete är svårbegripligt. Obetänksamhet? Medvetet? Leka lite med underordningssymboler och ge sken av att det är respekt? I min bekantskapskrets finns ett talesätt som är tillämpligt: ”Så skulle Madeleine Albright aldrig ha gjort.”

Irwin Cotler, kanadensisk människorättsaktivist, parlamentsledamot och tidigare justitieminister, är glasklar när jag lyssnar till honom under en säkerhetskonferens om regionen: Iran borde dras inför internationell domstol för sina brott mot mänskligheten. Under den nuvarande regimen har antalet avrättningar fördubblats. Hans bild av utfallet av Iranavtalet ger varken Mikael Damberg eller Federica Mogherini anledning att le. Cotler menar att Iran fick igenom allt de ville och att västvärlden passerade samtliga sina ”red lines”. Ett av många graverande inslag i avtalet är att väst inte försäkrade sig om rätten att få inspektera anläggningar när de vill, utan förvarning.

I glädjeyran över avtalet, utrikesminister Margot Wallström välkomnade ”varmt överenskommelsen” och hyllade Mogherinis målmedvetenhet, tycktes en hel del om Irans roll i konflikterna i regionen ha glömts bort. Undanskymd blev retoriken om mänskliga rättigheter, som den nuvarande rödgröna regeringen, förvisso selektivt, brukar vara petig med. Det är knappast så att Iran har färre minus på det kontot än Saudiarabien.

När sanktionerna nu upphör frigörs pengar som hamnar hos terrororganisationerna Hizbollah och Hamas. I detta terrormaskineri är Iran motorn. Med IS på näthinnan tycks dock andra våldsaktörer i Mellanöstern hamna i skymundan. Ingen förändring av landets synsätt har heller skett sedan Khomeini deklarerade att det bara finns en lösning på Israel-Palestinakonflikten: att Israel utplånas. Avtalet kan sannerligen påverka regionen. Men knappast i den riktning Mikael Damberg hade i åtanke under sitt glada Iranbesök.

Iran är en mördarregim, en teokratisk diktatur som enligt väst nu kommer att utveckla ”fredlig” kärnteknologi. Naivitet är inte enbart en svensk företeelse. Att världens oljebolag och andra marknadsaktörer står vid regimens dörr är ett faktum. Det kan i sin tur skapa bättre materiella villkor för befolkningen. Men det är inte säkert. Frigjorda tillgångar och ökad ekonomi ger regimen mer resurser till repression av den egna befolkningen.

Västvärlden har inte Iran som granne, då är det möjligen enkelt att tala om en seger för diplomatin och om tillit. Det finns många slutsatser att dra av de upptinade relationerna med Iran. En av dem är hur det demokratiska väst möter en diktatur och en herrefolksideologi. Med tillit. Och respekt. När Irans president Hassan Rouhani besökte Rom nyligen täckte man för säkerhets skull över nakna statyer. Det signalerar bara en sak: underkastelse.”

Annika Borg

Annika KO

Annonser

Wallström inte alls missförstådd

Nyligen fick ett seminarium om judiska och andra minoriteter i Mellanöstern, som arrangerades i Sveriges riksdag, ställas in av säkerhetsskäl. Samma vecka skulle jag deltagit vid ett annat arrangemang på liknande tema, också det fick skjutas på framtiden på grund av oro för säkerheten.

Att inte Sveriges riksdag klarar av att hantera säkerheten för ett evenemang med fokus på den judiska minoriteten är i sig alarmerande. Hotbilden mot judar är hög. I den terrorvåg som drabbat Europa i år har flera av attackerna varit riktade mot judar. I Paris i november var det ingen tillfällighet att Bataclan attackerades. Teatern har tills nyligen haft judiska ägare, som haft arrangemang med kopplingar till judiskt liv och till Israel. Efter upprepade hot sålde de teatern.

I samband med terrorattentaten i år har verksamhet fått ställas in. I februari fick exempelvis Judiska församlingen i Stockholm ställa in sin traditionella sportlovsresa. Runt om i Sverige ställdes judiska gudstjänster in. I november likadant.

Just nu pågår en insamling för att säkra skyddet för rabbinen i Malmö och hans familj. Trots åratal av larm och varningar om hur utsatta judar är i Malmö har läget förvärrats. Nu alltså så pass mycket att privata initiativ behövs för att ge familjen skydd. Det svenska samhället har fallerat i skyddet av sina medborgare.

Ett av skälen till undfallenheten är att trakasserier av och hot mot judar oftast kommer från personer med bakgrund i Mellanöstern. Rädslan för att bli stämplad som fientlig mot andra grupper har gjort att man – samhället, politiker, många medier – valt att se genom fingrarna med hatet mot judar.

Israel-Palestina konflikten används som skäl av grupper från Mellanöstern för att ge legitimitet åt sitt agerande. Israel-Palestina konflikten utnyttjas för att underblåsa hatet mot judar, därför är det oerhört viktigt att se vilken retorik och vilka argument som används. Denna problematik har tagits på allvar av exempelvis Siovash Derakthi, som grundade ”Unga muslimer mot antisemitism”.

I januari i år visade Uppdrag granskning i SVT hur judar trakasseras på gator och torg i Malmö, i huvudsak av personer med bakgrund i Mellanöstern. Detta sker inte enbart i Malmö. Läget har varit alarmerande i många år. Två särskilda sändebud har sänts från USA till Sverige, Hanna Rosenthal 2012 och Ira Forman tidigare i år, för att varna om situationen och få Sverige att förstå allvaret. Tidigare kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu använde i ett uttalande ett av de mest spridda uttrycken i konspiratorisk anti-judisk och antisemitisk propaganda; att det finns en världsomfattande judisk lobby. Om orden faller ”israelisk lobby” eller ”judisk lobby”, gör här ingen skillnad i sak.

När Margot Wallström, för att täcka för sina senaste utspel mot Israel, säger att ”Israel missförstår allt jag säger”, är detta en mildare variant på samma tema: en kollektiv beskyllning för en medveten agenda. Uttalandet har ett sammanhang. Sedan terrorattentaten i november har Wallström upprepade gånger dragit in Israel-Palestina konflikten i sina uttalanden, i ett läge där israelerna själva befinner sig mitt i en terrorvåg mot sina judiska medborgare. En mer neutral bedömning hade istället varit att se det som händer i Israel som en del i den terrorvåg som skakar såväl Europa som hela världen och uppmärksamma hur Israel-Palestina konflikten används för att ge legitimitet åt våld och hat. Istället gör Wallström precis detsamma: Skyller på Israel. Skyller på judarna. Dessa går inte i sammanhanget att hålla isär.

Och istället för att se hur terror mot israeler hänger ihop med den islamistiska extremistiska terror som andra grupper utsätts för (även palestinier), isoleras denna terror till att bli något annat, till terror som ges legitima skäl. Ja, den blir inte ens terror. I SR:s och TT:s tappning blir attackerna till ”knivdåd” och förövarna blir ”knivmördare”, även om en viss korrigering av ordvalet har kunnat skönjas på senare tid. Det är till och med så att det i SR kallats ”utomrättsliga avrättningar” när polis och militär avvärjer terrorattacker i just Israel. När SR:s korrespondent tagit sig för att försöka lansera denna ideologiskt färgade retorik, fick dock ledningen backa ifrån uttalandet. Igen. Tidigare i år fick SR be om ursäkt för frågan till Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman, om vad judarna själva hade för ansvar för antisemitismen. En fråga som ställdes efter attentaten i Köpenhamn och Paris, då judars oro för situationen i Europa ökade.

Det är möjligt att Margot Wallström inte följt med i efterspelet av korrespondenten Cecilia Uddéns försök att inpränta ”utomrättsliga avrättningar” som begrepp när just israeler försvarar sig mot terror, det vill säga att SR backade, för utrikesministern använde nyligen uttrycket. Wallström har en linje och denna är att kritisera Israel och att förminska den terror som palestinier utövar. Hon är inte ensam om den linjen, man kan säga att det är en svensk linje, även om vi är många svenskar som å det skarpaste motsätter oss den.

Istället för att reservationslöst fördöma terrorvågen i Israel gick Wallström för en tid sedan ut i tidningen Haaretz med en överseende attityd och gav ”goda” råd om hur Israel ska skapa fred med palestinierna. Det är Israel-Palestina konflikten som skapar det ”men” som gör att hon inte entydigt kan fördöma terrorn. På så sätt förstärker hon uppfattningen hos de som använder konflikten som legitimitet för hat och våld. Det talar också sitt tydliga språk att Sverige erkände Palestina – och pumpade in ännu mer pengar – utan minsta krav på motprestation, som att man ska hålla val (Mahmoud Abbas sitter nu på sitt elfte av fyra år) avskaffa dödsstraffet och stifta lagar mot diskriminering och våld mot kvinnor, för att ta några exempel.

Wallström driver en linje och har en uppfattning. Det är den vi möter i hennes uttalanden. När hon för en tid sedan sa till en representant för judar i Sverige att ”judarna kampanjar mot mig”, är det ett skrämmande uttryck för hennes synsätt och värderingar. Läs mer om det HÄR.

Stefan Löfven har även han haft svårt att ta avstånd från terrorn. Häromdagen fick han ringa upp TT för att ta tillbaka ett uttalande om att knivterrorn inte var terror. Han kunde nu se det som enskilda terrorhandlingar, men inte som organiserad terror. Men terrorn i Israel uppviglas av ledare inom olika palestinska grupper, det är inte isolerade galningar som utför den. Den våg av antisemitism som sköljde över Löfvens Facebook-sida förra året, när han uttalat att Israel har rätt att försvara sig, borde ha fått larmklockorna att ringa hos honom. Istället gjorde han tvärtom: mildrade det uttalandet.

Den svenska vänstern och de grupper från Mellanöstern som när hat mot judar finner varandra i sin ensidiga förståelse av Israel-Palestina konflikten. Denna görs till fokus och Israel och judar görs till den stora fienden. I denna kontext finner vi även Svenska kyrkan. Svenska kyrkans bojkott-kampanjer och politiska utspel är ofta mindre för palestinier än vad de är mot Israel. Från julen 2014 fram till augusti i år spred Svenska kyrkan på sin hemsida ett dokument skrivet av palestinier, Christmas Alert, som, förutom att förmildra terror och ensidigt propagera mot Israel, innehåller formuleringar om en ”judisk lobby”. En motion till årets kyrkmöte ville att det skulle redas ut i grunden hur ett dokument innehållande antisemitism har kunnat spridas av Svenska kyrkan. Motionen avslogs. Svenska kyrkan håller sig också med ytterst tveksamma kontaktytor i regionen. 2014 besökte tidigare ärkebiskop Anders Wejryd ledaren för terrororganisationen Hamas, Ismael Haniyeh.

This is Sweden. Fortsättning följer.

Annika Borg

Annika KO

För den som vill går alla uppgifter lätt att hitta via google, utom den om Margot Wallströms uttalande om ”judarna kampanjar mot mig”, länk finns i texten.