God jul!

God jul önskar vi våra läsare! Merry Christmas! Happy Holidays!

Annika och Johanna

Wallström inte alls missförstådd

Nyligen fick ett seminarium om judiska och andra minoriteter i Mellanöstern, som arrangerades i Sveriges riksdag, ställas in av säkerhetsskäl. Samma vecka skulle jag deltagit vid ett annat arrangemang på liknande tema, också det fick skjutas på framtiden på grund av oro för säkerheten.

Att inte Sveriges riksdag klarar av att hantera säkerheten för ett evenemang med fokus på den judiska minoriteten är i sig alarmerande. Hotbilden mot judar är hög. I den terrorvåg som drabbat Europa i år har flera av attackerna varit riktade mot judar. I Paris i november var det ingen tillfällighet att Bataclan attackerades. Teatern har tills nyligen haft judiska ägare, som haft arrangemang med kopplingar till judiskt liv och till Israel. Efter upprepade hot sålde de teatern.

I samband med terrorattentaten i år har verksamhet fått ställas in. I februari fick exempelvis Judiska församlingen i Stockholm ställa in sin traditionella sportlovsresa. Runt om i Sverige ställdes judiska gudstjänster in. I november likadant.

Just nu pågår en insamling för att säkra skyddet för rabbinen i Malmö och hans familj. Trots åratal av larm och varningar om hur utsatta judar är i Malmö har läget förvärrats. Nu alltså så pass mycket att privata initiativ behövs för att ge familjen skydd. Det svenska samhället har fallerat i skyddet av sina medborgare.

Ett av skälen till undfallenheten är att trakasserier av och hot mot judar oftast kommer från personer med bakgrund i Mellanöstern. Rädslan för att bli stämplad som fientlig mot andra grupper har gjort att man – samhället, politiker, många medier – valt att se genom fingrarna med hatet mot judar.

Israel-Palestina konflikten används som skäl av grupper från Mellanöstern för att ge legitimitet åt sitt agerande. Israel-Palestina konflikten utnyttjas för att underblåsa hatet mot judar, därför är det oerhört viktigt att se vilken retorik och vilka argument som används. Denna problematik har tagits på allvar av exempelvis Siovash Derakthi, som grundade ”Unga muslimer mot antisemitism”.

I januari i år visade Uppdrag granskning i SVT hur judar trakasseras på gator och torg i Malmö, i huvudsak av personer med bakgrund i Mellanöstern. Detta sker inte enbart i Malmö. Läget har varit alarmerande i många år. Två särskilda sändebud har sänts från USA till Sverige, Hanna Rosenthal 2012 och Ira Forman tidigare i år, för att varna om situationen och få Sverige att förstå allvaret. Tidigare kommunalrådet i Malmö Ilmar Reepalu använde i ett uttalande ett av de mest spridda uttrycken i konspiratorisk anti-judisk och antisemitisk propaganda; att det finns en världsomfattande judisk lobby. Om orden faller ”israelisk lobby” eller ”judisk lobby”, gör här ingen skillnad i sak.

När Margot Wallström, för att täcka för sina senaste utspel mot Israel, säger att ”Israel missförstår allt jag säger”, är detta en mildare variant på samma tema: en kollektiv beskyllning för en medveten agenda. Uttalandet har ett sammanhang. Sedan terrorattentaten i november har Wallström upprepade gånger dragit in Israel-Palestina konflikten i sina uttalanden, i ett läge där israelerna själva befinner sig mitt i en terrorvåg mot sina judiska medborgare. En mer neutral bedömning hade istället varit att se det som händer i Israel som en del i den terrorvåg som skakar såväl Europa som hela världen och uppmärksamma hur Israel-Palestina konflikten används för att ge legitimitet åt våld och hat. Istället gör Wallström precis detsamma: Skyller på Israel. Skyller på judarna. Dessa går inte i sammanhanget att hålla isär.

Och istället för att se hur terror mot israeler hänger ihop med den islamistiska extremistiska terror som andra grupper utsätts för (även palestinier), isoleras denna terror till att bli något annat, till terror som ges legitima skäl. Ja, den blir inte ens terror. I SR:s och TT:s tappning blir attackerna till ”knivdåd” och förövarna blir ”knivmördare”, även om en viss korrigering av ordvalet har kunnat skönjas på senare tid. Det är till och med så att det i SR kallats ”utomrättsliga avrättningar” när polis och militär avvärjer terrorattacker i just Israel. När SR:s korrespondent tagit sig för att försöka lansera denna ideologiskt färgade retorik, fick dock ledningen backa ifrån uttalandet. Igen. Tidigare i år fick SR be om ursäkt för frågan till Israels ambassadör i Sverige, Isaac Bachman, om vad judarna själva hade för ansvar för antisemitismen. En fråga som ställdes efter attentaten i Köpenhamn och Paris, då judars oro för situationen i Europa ökade.

Det är möjligt att Margot Wallström inte följt med i efterspelet av korrespondenten Cecilia Uddéns försök att inpränta ”utomrättsliga avrättningar” som begrepp när just israeler försvarar sig mot terror, det vill säga att SR backade, för utrikesministern använde nyligen uttrycket. Wallström har en linje och denna är att kritisera Israel och att förminska den terror som palestinier utövar. Hon är inte ensam om den linjen, man kan säga att det är en svensk linje, även om vi är många svenskar som å det skarpaste motsätter oss den.

Istället för att reservationslöst fördöma terrorvågen i Israel gick Wallström för en tid sedan ut i tidningen Haaretz med en överseende attityd och gav ”goda” råd om hur Israel ska skapa fred med palestinierna. Det är Israel-Palestina konflikten som skapar det ”men” som gör att hon inte entydigt kan fördöma terrorn. På så sätt förstärker hon uppfattningen hos de som använder konflikten som legitimitet för hat och våld. Det talar också sitt tydliga språk att Sverige erkände Palestina – och pumpade in ännu mer pengar – utan minsta krav på motprestation, som att man ska hålla val (Mahmoud Abbas sitter nu på sitt elfte av fyra år) avskaffa dödsstraffet och stifta lagar mot diskriminering och våld mot kvinnor, för att ta några exempel.

Wallström driver en linje och har en uppfattning. Det är den vi möter i hennes uttalanden. När hon för en tid sedan sa till en representant för judar i Sverige att ”judarna kampanjar mot mig”, är det ett skrämmande uttryck för hennes synsätt och värderingar. Läs mer om det HÄR.

Stefan Löfven har även han haft svårt att ta avstånd från terrorn. Häromdagen fick han ringa upp TT för att ta tillbaka ett uttalande om att knivterrorn inte var terror. Han kunde nu se det som enskilda terrorhandlingar, men inte som organiserad terror. Men terrorn i Israel uppviglas av ledare inom olika palestinska grupper, det är inte isolerade galningar som utför den. Den våg av antisemitism som sköljde över Löfvens Facebook-sida förra året, när han uttalat att Israel har rätt att försvara sig, borde ha fått larmklockorna att ringa hos honom. Istället gjorde han tvärtom: mildrade det uttalandet.

Den svenska vänstern och de grupper från Mellanöstern som när hat mot judar finner varandra i sin ensidiga förståelse av Israel-Palestina konflikten. Denna görs till fokus och Israel och judar görs till den stora fienden. I denna kontext finner vi även Svenska kyrkan. Svenska kyrkans bojkott-kampanjer och politiska utspel är ofta mindre för palestinier än vad de är mot Israel. Från julen 2014 fram till augusti i år spred Svenska kyrkan på sin hemsida ett dokument skrivet av palestinier, Christmas Alert, som, förutom att förmildra terror och ensidigt propagera mot Israel, innehåller formuleringar om en ”judisk lobby”. En motion till årets kyrkmöte ville att det skulle redas ut i grunden hur ett dokument innehållande antisemitism har kunnat spridas av Svenska kyrkan. Motionen avslogs. Svenska kyrkan håller sig också med ytterst tveksamma kontaktytor i regionen. 2014 besökte tidigare ärkebiskop Anders Wejryd ledaren för terrororganisationen Hamas, Ismael Haniyeh.

This is Sweden. Fortsättning följer.

Annika Borg

För den som vill går alla uppgifter lätt att hitta via google, utom den om Margot Wallströms uttalande om ”judarna kampanjar mot mig”, länk finns i texten.