Svenska kyrkan behöver fortsatt granskning

Anders Lundberg, gästskribent på Kristen Opinion, visar att det finns anledning att fortsätta granskningen av Svenska kyrkan. Han har tittat närmare på resor gjorda av Nacka församling.

Sveriges riksdag har bestämt att Svenska kyrkan ska vara en demokratisk folkkyrka. Demokrati betyder här i överförd bemärkelse medlemsstyre, och folkkyrka uttrycker en varierande ambition att verka hos hela svenska folket.

Denna enormt högt ställda ambition kräver, med en verksamhetsbredd som ibland återspeglar hela det civila samhällets variationer, ett högt medlemsantal och en stor bas av medlemmar som betalar sina avgifter. Problemet är alltså att om ett stort antal medlemmar går ur kyrkan måste hon sluta att vara den allt-åt-alla-folkkyrka, som hon hos den styrande delen av kyrkan ofta kommit att uppfattas som. Med en medlemsbas på ca 6 miljoner, och där en stor del kan antas inte instämma i kyrkans trosbekännelse, antar man att steget för att gå ur är relativt kort.

När kyrkan granskas – vilket hon faktiskt mycket sällan gör i förhållande till sitt inflytande och sina tillgångar – ställer det stora krav på kommunikation till medlemmarna så att dessa inte blir besvikna och begär utträde.

Jag ska därför här beskriva hur en enskild församling agerar när drevet går mot Svenska kyrkan. Mitt exempel är Nacka församling i Stockholms stift. I en mening är det ett tacksamt exempel, för här finns flera märkligheter som inte finns på andra håll i Svenska kyrkan; avlönade kyrkvärdar, ett medium i kyrkorådet, ett moskébygge, ett värdskap för den marxistiskt-progressiva Seglora smedja etc. Men med flera hårt arbetande anställda som verkligen gör sitt bästa för att få verksamheten att gå runt och att hjälpa människor som har det svårt, säger församlingens hantering av Sveriges Radios granskning också något om en typisk församling i Svenska kyrkan.

Två dagar innan granskningen toppar Dagens Eko och diskuteras i Studio Ett, skickas ett mail ut från Nacka församlingskansli till alla anställda och kyrkopolitiker. Innehållet i det är att Nacka inte ”nämns” i granskningen och att ”om du får en fråga om detta eller om det kommer frågor i växeln – hänvisa till infon på vår webb eller till [kyrkoherden]. [Kyrkoherden] svarar på ev. frågor från media.”.

Samma dag som granskningen sänds publiceras även ett pressmeddelande på församlingens hemsida. Syftet är att skapa en bild av att de problem som presenteras i granskningen inte förekommer i Nacka församling. Texten är uppbyggd för att maximera församlingens ethos.

Nacka församling ”nämns inte i granskningen”, heter det. ”Syftet måste alltid vara att använda våra medel på allra bästa sätt.” ”Det ska alltid finnas ett välmotiverat syfte när vi reser […] Sedan några år tillbaka har vi en resepolicy och en alkoholpolicy som reglerar vad som gäller för medarbetare och förtroendevalda i församlingen. Vi ska välja det mest miljövänliga färdmedlet och samtidigt ta hänsyn till kostnader och arbetstid […].” ”Vi välkomnar Ekots granskning.” En Nacka-bo som känner adrenalinet stiga vid morgonkaffet och sträcker sig efter läsplattan för att skicka ett arg mail, ska direkt tro att just hans medlemsavgift förvaltas väl.

Men hur ser det egentligen ut när Nacka församling reser?

På en resa till London 2013 reser 16 anställda iväg under fyra dagar. Räknar man bort resa och transfer uppgår arbetstiden den längsta arbetsdagen till fyra timmar och en av dagarna endast två timmar. Alkohol dricks, fastän i modesta mängder, och nöjes- och fritidsinslag dominerar programmet.

Ett annat exempel är en resa till Berlin 2015 med åtta personer. På en fyra dagars resa planerar man in sammanlagt fyra och en halv timmar möten i olika sammanhang. Därutöver inbjuds resenärerna att delta på ett antal frivilliga aktiviteter, men med låg uppslutning vad jag kunnat kontrollera. Än mer märkligt är att i stort sett hela resegruppen utgörs av styrelsen för en insamlingsstiftelse, vilken församlingen beslutat ska stå för sina egna kostnader.

Enligt underlagen jag tagit del av skulle Helle Klein varit med på resan (som jag uppgav i en tidigare version av texten), men hon följde enligt uppgift sedan inte med. Kleins resa och hotell är dock inte avbokade enligt verifikationerna, utan betalda av Nacka församling. Bland resenärerna märks en PR-konsult som insamlingsstiftelsen kontrakterat för att arbeta med sin kommunikation, två företrädare för en muslimsk förening och en företrädare för Stockholms katolska stift. Samtliga dessa benämns på pappret som ”i verksamhet”, men som sagt i en verksamhet som ligger utanför församlingen. Församlingen betalar vartenda öre och dessutom åker man idel taxi i Europas kanske bästa stad för kollektivtrafik.

Ett tredje exempel är när två av kyrkogårdsutskottets politiker tillsammans med två kyrkogårdsanställda åker till Italien 2015. Sex dagar reser man med Göran Hägg som guide för att titta på trädgårdar och kyrkor, i ett program som man inte naturligt associerar med heltidsjobb. Kyrkopolitikerna tar emellertid ut fullt arvode för alla dagar. Dessutom begär politikerna ersättning för utlägg av vin i strid med en alkoholpolicy de tidigare under året beslutat om (vilket dock ej godtas av församlingens ekonomienhet). Och, ja, man besöker två kyrkogårdar: en i Milano och en i Venedig under knappt en förmiddag vardera.

När jag såg underlagen för dessa resor ringde jag Bo-Göran Bodin på Sveriges Radio och frågade varför inte Nacka församling nämns i Ekots granskning. Hans svar var att när de begärde in materialet blev det ett överflöd. Det fanns för mycket av allt utlandsresande, och de fick rikta in sig på att få ett representativt urval.

Nacka församling reste på exakt samma sätt som övriga församlingar som nämndes i inslaget, men genom ren tur slapp man undan, säkerligen tillsammans med många andra församlingar, att bli omnämnd. Trots detta agerar man enligt en kommunikationsplan och publicerar ett pressmeddelande som går ut på att distansera sig från granskningen och att skapa ett intryck av att de problem som dykt upp, inte gäller för Nacka: Medlemmarna kan vara trygga och journalisterna på Nacka-Värmdö Posten kan ta bort fingret från avtryckaren.

Till en kyrkoherde i en helt annan församling av Nackas storlek, som inte gjort en enda utlandsresa under samma period som granskningen skedde, ställde jag frågan varför det ser så olika ut i olika församlingar. Detta trots att en resa i Sverige mycket väl kan kosta mer än en resa utomlands (högre boendekostnad, högre alkoholskatt etc.). Hans svar var att detta sker ”just för att det inte ska stöta sig med församlingsbor”.

Om vi lyfter blicken något inser vi att Nacka församlings agerande är en produkt av Svenska kyrkans självdestruktiva organisation. Vi har gått från ett statskyrkosystem till ett annat statskyrkosystem och kyrkan är inte fri. Inriktningen på det folkkyrkliga, i bemärkelsen allt-åt-alla, skapar en situation där minsta stötesten med vad som uppfattas som en åsiktsyttring av den diffusa storheten medlemmarna måste elimineras eller sopas under mattan.

Jag förespråkar kyrklig demokrati med den dubbla ansvarslinjen som grund, men vi måste på allvar ställa oss frågan om inte Svenska kyrkans nuvarande system (med lagen om Svenska kyrkan och Kyrkoordningen som grund) alltmer framträder som en konstitutionell sumpmark. Dels kan rena missbruk av kyrkans medel passera helt obemärkt, dels kan det implicita fokuset på medlemmarna som avgiftsbas få en församling att ta till alla möjliga märkligheter för att framstå som ansvarstagande och fortsätta precis som förut.

Anders Lundberg, teolog och jurist, f d förtroendevald i Svenska kyrkan