Till den liberala demokratins försvar

GÄSTSKRIBENT Inför utmaningen från de nationalpopulistiska rörelserna, som SD, behöver vi stärka och säkra den liberala demokratin. Maktbalans, självständiga medier och domstolar samt skydd för individers och minoriteters rättigheter, är bärande principer i en liberal demokrati. Ulf Öfverberg, liberal debattör och tidigare ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel, skriver om faran med majoritetens förtryck.

Enligt vår vanliga uppfattning – den liberala – är demokratins poäng att ingen ska vara suverän, varken kung eller ett politiskt parti som har majoritet. Demokratins syfte är att kontrollera dem som innehar makten. Eller med den liberale filosofen Karl Poppers ord, då han skriver att det inte är vemsom ska styra som är den fråga vi ska ställa oss utan snarare: ”hur skall vi organisera samhället så att dåliga härskare gör så liten skada som möjligt? /…/ genom att se till att härskarnas makt balanseras och kontrolleras och att de själva kan bytas ut i fria val.

Den i särklass allra vanligaste metoden för maktskifte under den mänskliga artens historia är våldet. Men demokratin ersätter giljotinen eller ett skott i nacken med röstsedeln och rättigheter. Ytterst är demokratin den enda fredliga metoden för att byta ut dem som styr utan våld.

Men demokratin är en skör planta, en sen uppfinning i mänsklighetens historia, och inget – vilket vår samtida historia visat oss – som vi kan ta för givet.

Under demokratins korta period har det också funnits olika uppfattningar om vad demokratin är. Den vanliga, som vi alla i den fria världen lever under, är just den liberala demokratin.

I vår demokrati är politiska beslut alltid provisoriska och kan alltid justeras genom nya politiska majoriteter. Alla demokratier har olika grader av maktbalans mellan demokratins olika funktioner: Domstolar som är oberoende av staten och den politiska majoriteten, fria medier som även de är oberoende av den tillfälliga politiska majoriteten och konstitutionella garantier för individer och minoriteters rättigheter, som är till just för att skydda den enskilda människan från majoritetens maktutövning.

Pressfrihet, yttrandefrihet, mötes- och föreningsfrihet och religionsfrihet garanterar individer och minoriteters rättigheter. Majoriteten styr, men alltid med omfattande hänsyn till olika minoriteter. Detta är också till ömsesidig nytta för olika grupper; när majoriteten skiftar skyddas de nya minoriteterna, precis som den gamla skyddades tidigare.

Sverigedemokratern har en annan demokratisyn, som kan kallas för majoritetsdemokrati. Den har ungefär en lika lång historia som den liberala demokratisynen, men skiljer sig från denna. Majoritetsdemokratin anser att den viktigaste funktionen för demokratin är att majoriteten ska förverkliga den så kallade folkviljan. Det vill säga att majoriteten har rätt eftersom den påstås vila på folkets vilja.

I den demokratitraditionen spelar minoriteters rättigheter och maktbalansen mellan samhällets olika institutioner – som en fri press och ett oberoende domstolsväsende – mindre, ringa eller ingen roll alls. 

I SD:s principprogram från 2011, som fortfarande är det gällande, tar partiet tydligt ställning för demokrati som majoritetsprincip. Inte någonstans i kapitlet om demokrati förs resonemang om politiska rättigheter som skydd för minoriteter eller om maktbalans mellan statens olika funktioner. Det är istället ”folket” och ”nationen” som betonas.

Ett stycke är värt att citeras i sin helhet:
Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.”

SD nämner inte ens det begrepp som alltsedan franska revolutionen 1789 har varit vägledande för demokratin, nämligen ”medborgare”. Istället talar de om det kollektiva begreppet ”folk”.

Uppfattningen om ”folket” eller ”nationen”, som SD talar om, kommer från den idétradition som var en reaktion mot franska revolutionen och Upplysningens idéer om frihet och jämlikhet, nämligen romantiken och mot-upplysningen. Det är från tyska 1700- och 1800-talsfilosofer som Herder och Fichte som SD hämtar sitt begrepp om folk. Och de ställer det i motsats till individen, medborgarskapet och mänskliga rättigheter.

Men med begreppet folk avser inte SD alla medborgare eller majoriteten av medborgarna. Alla vi som inte stödjer SD är inte folket, vi är det liberala etablissemanget eller något liknande. Folket är dem som av SD ska räknas till folket. Det är en av förklaringarna till varför SD är besatta av till vilka (folk)grupper eller nationer alla ska räknas; besatta av alla andras rötter förutom sina egna.

Detta blir särskilt tydligt i Björn Söders (SD) resonemang i en intervju i Dagens Nyheter 14 december 2014. DN:s journalist Niklas Orrenius frågar Björn Söder om innebörden i det av SD ofta upprepade påståendet att folket måste vara enhetligt för att demokratin ska fungera (ungefär som det uttrycks i citatet ovan från SD:s principprogram) och om människor endast kan ha en nationell identitet.

Björn Söder lägger ut texten om judar och kurder och påstår bland annat (utan belägg) att de allra flesta med judisk bakgrund har ”lämnat sin judiska identitet” och därför kan de räknas som svenskar. Och om de inte har gjort det ”behöver det inte vara ett problem” eftersom judar kan få vara svenskar även om de inte tillhör den svenska nationen. Återigen: upptagenheten med vilka som tillhör vilken grupp. Här är vi inte endast medborgare i samma stat med likhet inför lagen och med samma rätt till hänsyn och respekt. Nej, först måste det utredas (enligt SDs definitioner) vilka som hör till vilken ”nation”. En uppfattning som är den rakt motsatta till den människosyn som ligger till grund för den liberala demokratin.

Ytterligare citat på samma tema är SD:s partisekreterare Richard Jomshof som intervjuades den 9 april 2015 av Expressen om religionsfrihet, islam och judar. På frågan om han anser att det är ett problem att det finns en judisk minoritet i Sverige svarar han: ”Jag har aldrig sett det som ett problem eftersom den judiska gruppen är så pass liten”.

Den vanliga innebörden av religionsfrihet är annars att politiker och politiska majoriteter inte ska bry sig om vilken religion människor har utan att låta var och en själv ta ställning. Ända sedan trettioåriga kriget på 1600-talet har liberaler och andra förstått att religionen gör sig bäst som en privatsak, bortom suveräners eller politiska majoriteters domän.

Inför utmaningen från de nationalpopulistiska rörelserna behöver vi stärka och säkra den liberala demokratin. I dag är idéer som tidigare avvisats av den socialistiska vänstern och av socialdemokraterna nödvändiga att diskutera. Författningsdomstol eller andra åtgärder som gör det svårare att ändra grundlagen och som stärker skyddet för individers rättigheter är sådana förslag som skulle säkra Sverige för de förändringar av oberoende institutioner som media och domstolar som vi ser i exempelvis Polen och Ungern. Förändringar som SD vill göra även här.

SD är ett idéparti som har en genomtänkt syn på demokrati som grundar sig på en bestämd människouppfattning. Det är en uppfattning och en människosyn som leder till en politik som undergräver den liberala demokratin med maktbalans, självständiga medier och domstolar samt skydd för individers och minoriteters rättigheter. Deras politik innebär det som brukar kallas för majoritetens förtryck.

Ulf Öfverberg, liberal debattör och tidigare ordförande i Vänskapsförbundet Sverige-Israel
fverberg-e1427304542486

 

Annonser

Tekniska problem

Fredagsbloggen bild

På grund av tekniska problem kommer #fredagsbloggen publiceras senare under helgen. Due to technical problems, the #Fridayblog will be published later this weekend. /Red

Johan Sundeen: Wejryds kamp mot väderkvarnar

Bild Johans bok

För några veckor publicerade Dagens nyheters kultursida en helsidestext av tidigare ärkebiskop Anders Wejryd, där han svepande kritiserade forskningen om 68-kyrkan. I en replik till Wejryd konstaterade docent Johan Sundeen att ärkebiskopens påståenden om 68-kyrkan vilseleder. I sin replik  till Sundeen både backar Wejryd från och framhärdar i sina påstående. Då Dagens nyheters kultursida redan har satt streck i debatten, publicerar istället Kristen Opinion docent Johan Sundeens andra genmäle till den tidigare ärkebiskopen:

Wejryds kamp mot väderkvarnar

Anders Wejryd är i sitt andra inlägg om kyrkan och 68-rörelsen glädjande nog mera saklig än i sin ursprungsartikel, vars vilseledande påståenden jag nödgades ägna en replik åt (16/7). Emellertid fortsätter Wejryd att slåss mot väderkvarnar.

Den som läser hans text utan att ha studerat min bok ”68-kyrkan: Svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965–1989” kan få intrycket att jag har skrivit Svenska kyrkans historia efter 1968. Jag studerar emellertid endast en inom stats- och frikyrklighet verksam generationselit.

Det som Wejryd beskriver ”som ett ensidigt fokus på marxism” är med forskningsterminologi en välavgränsad problemformulering. Bokens syfte anges till ”att kartlägga och analysera yttringar av kristen vänster i Sverige fram till 1989”.

De yttringar som jag enligt Wejryd döljer finns i min bok representerade i form av kritiker av den kristna 68-rörelsen. I ett kommande antologibidrag går jag närmare in på den saken.

Det pågår för närvarande ett försök att genom polemik mot min bok skriva ut Karl Marx ur kyrkans och teologins historia under 1960-, 70- och 80-talen. Den som är bekant med källmaterialet inser det orimliga i detta förfarande. I Kristet Forum, huvudorgan för den kristna 68-vänstern, redovisas 1974 ”vad kristna som med sig själva och andra diskuterat kristendom och marxism har kommit fram till, en slags presentation av synteser”.

Att det har gjorts ideologiska läsningar av min bok har Wejryd rätt i. Jag uppfattar emellertid att mittfåran bland de kyrkokritiker som har skrivit om boken ger uttryck för en önskan om ett fokus på evangelium och andlighet, parat med motstånd mot politisering av kyrkan och aktivism.

Johan Sundeen, Docent i idé- och lärdomshistoria

Johan Sundeen

#kristenopinion #gästskribent

 

Anmälan till Granskningsnämnden

Från: Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund

Till: Granskningsnämnden för radio och tv

Insänt: 11 oktober 2016

ANMÄLAN:

Kanal eller station: Sveriges Radio P1, Människor och Tro

Sändningsdag: 2016-08-12

Sändningstid: 15.04

Utveckla varför du vill få programmet eller inslaget prövat:

I programmet den 12/8 2016 intervjuas Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg (1-7.02 in i programmet).

Bakgrunden till inslaget är att vi, tre prästkollegor (Johanna Andersson, Annika Borg och Helena Edlund), i slutet av juli startade en Facebook-grupp som uppmanade människor att sätta på sig ett kors runt halsen och posta en bild av sig själva. Syftet var – och är – att visa solidaritet med världens utsatta kristna.

Vi startade gruppen efter det brutala mordet på Fader Jaques Hamel under en mässa i Frankrike den 26 juli. Vi kände vanmakt och händelsen kom oss mycket nära som präster och människor. Vi ville göra något och detta blev ett enkelt sätt att sprida hopp mitt i vanmakten. Gruppen växte snabbt, efter en dryg månad hade den tiotusen medlemmar och tusentals bilder hade postats. Gruppen var – och är – en öppen grupp som bestod och består av människor med olika bakgrunder och övertygelser.

En kort tid efter att gruppen skapats, gick Svenska kyrkans kommunikationschef ut på sin Facebook-sida och postade ett inlägg där han beskriver vårt initiativ som ”okristligt, ”uppviglande” och ”ofräscht” och att det kan leda till ”religionskrig”. Detta fick spridning.

Den 12/8 väljer Människor och Tro att ta upp Mitt Kors. Hela inslagets sändningstid upplåts till Gunnar Sjöberg, som i programmet fortsätter att sprida misstänkliggöranden om oss och gruppen. Puffen för programmet och inledningen av inslaget har hämtat sin vokabulär från Sjöbergs anklagelser mot oss. Programledaren kallar upprepat gruppen för en ”kampanj” och ett ”upprop”, det beskrivs inte hur det i verkligheten ser ut i det stillsamma virtuella rummet med bilder på Facebook.

Sjöberg får tid att utveckla att gruppen kan utnyttjas – och utnyttjas – av nationalistiska, islamfientliga och främlingsfientliga krafter. Ingen tydlig motfråga om ifall detta faktiskt hänt eller om vad gruppen egentligen består av – ett flöde av bilder och berättelser, ett slags virtuellt andaktsrum – ställs. Ord och uttryck som ”främlingsfientlig”, ”okristlig”, ”mot islam”, ”polariserar mot islam”, ”nationalistiska strömningar”, ”uppviglande”, ”ofräscht”, ”markeringar” upprepas om oss och gruppen under intervjun.

Vid tidpunkten för sändningen den 12/8 hade Mitt Kors fått stor uppmärksamhet i medier, såväl i riksmedia som lokalt. Vi är som personer vid det här laget således kända som initiativtagare till Mitt Kors för en stor krets människor i Sverige.

Gruppen och vi som personer misstänkliggörs i programmet, utan att få någon möjlighet att bemöta dessa grundlösa och missaktande anklagelser mot oss eller rentvå oss. Gunnar Sjöberg säger bland annat att man ska tänka ett varv till innan man går med i gruppen: ”Fundera ett varv till på vilka som skapat gruppen.” Uttalandet är riktat mot oss om personer och har skadat vårt anseende.

Gunnar Sjöberg påstås i inslaget ha nekats tillträde till gruppen och kastats ut. Redaktionen hade enkelt kunnat ta reda på vad som faktiskt skedde och varför genom att höra med oss.

Vi får i programmet även klä skott för vad Gunnar Sjöberg mött för negativa reaktioner, något som självklart ligger helt bortom vår kontroll. Eftersom han fått otrevliga reaktioner, har misstänkliggörandet av oss fog för sig, enligt Sjöberg. Ett cirkelresonemang som även det förstärker den negativa bilden av oss som personer.

I ett telefonsamtal med Annika Borg efter programmet sänts, tillstod producenten att upplägget var ensidigt och inte lyckat. Men producenten menade att det skulle komma fler tillfällen för bemötande, det sista ordet var inte sagt.

I två efterföljande program tas förvisso Mitt Kors upp. Den 19/8 diskuteras vad #mittkors kan få för betydelse. Den 1/9 diskuteras en grov satirteckning i Aftonbladet, som likställer #mittkors och oss med #mitthakkors. Bilden, som är riktad mot oss, publiceras på Människors och Tros hemsida som puff för inslaget.

Men inte heller någon av dessa gånger är vi inbjudna eller kontaktade för att bemöta anklagelser eller för att ge vår bild av saken. Redaktionen hade möjlighet att i dessa efterföljande program bereda oss utrymme att gå i svaromål mot de anklagelser som spridits genom sändningen den 12/8, men har således konsekvent valt att inte göra det.

Public Service har ett enormt genomslag. Programmet den 12/8 sändes i repris. Vi har genom publiceringen den 12/8 blivit identifierade, utpekade och misstänkliggjorda för en stor grupp människor och inte beretts någon som helst möjlighet till bemötande.

Människor och Tro har brustit i opartiskhet.

En av oss har idag lämnat Svenska kyrkan och därmed prästämbetet (https://kristenopinion.wordpress.com/2016/08/14/johanna-andersson-jag-har-begart-uttrade-ur-svenska-kyrkan/) efter dessa anklagelser. En annan av oss har fått problem med en anställning. Vi har alla tre lidit publicitetsskada.

Gruppen Mitt Kors är dessutom helt öppen, så varför redaktionen inte har kunnat beskriva detta virtuella rum på ett verklighetsförankrat sätt, är anmärkningsvärt. https://www.facebook.com/groups/1746487298941396/

Länk till programmet: http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/765390?programid=416

Puffen för programmet den 12/8: ”Det kristna korset i okristlig kampanj? Svenska kyrkans kommunikationschef Gunnar Sjöberg har hamnat i blåsväder efter att ha kritiserat ”Mitt kors-kampanjen”, ett upprop på sociala medier om att visa sitt kristna kors som ett stöd för förföljda kristna. Föst kallade Sjöberg kampanjen för ”okristlig”, sedan nyanserade han sig och ville själv vara en del i uppropet, men han tycker fortfarande att kampanjen är problematisk ”i en tid av nationalism och islamfientlighet”. Men går det inte att vara tydlig med ett kristet ställningstagande utan att vara fientlig mot islam? Hör Gunnar Sjöberg i Människor och tro.”

Eftersom vi är tre personer, sänder vi var och en in en anmälan.

Nu kan du förbeställa boken Mitt Kors!

Nu går det att beställa boken Mitt Kors! Följ länken, läs mer och beställ så fort som möjligt, innan 15 oktober! Ju fler och ju snabbare beställningar desto snabbare kan produktionen sätta igång! Boken kommer då ut i december och blir en perfekt julklapp. Delar av intäkterna går till projekt som stödjer utsatta kristna. Det har för oss varit viktigt att, i alla steg, visa att Mitt Kors är en grupp med ett syfte som omfattar en mångfald av människor och övertygelser. Valet av förlag speglar detta.

Med vänliga hälsningar,
Johanna, Annika och Helena

PS. Omslaget är inte det färdiga!

mitt-kors-bestallning

 

Stöd Kristen Opinion

Kristen Opinion har sedan 2011 bedrivit opinionsbildning och granskning. Arbetet har skett helt ideellt. Vi har inte tagit emot ett öre i bidrag, men ändå dominerat kyrklig debatt och fått ett enormt genomslag.

Vi tar nu olika steg för att utveckla bloggen. Nu finns det möjlighet att stödja oss genom SWISH 0723 56 77 56.

Vi kommer till exempel borra vidare, och djupare, i frågor om Svenska kyrkan:

+De ensidiga kampanjerna mot Israel. +Vart kyrkans pengar går. +Vart teologin har tagit vägen. +Varför man inte vill peka ut kristna som särskilt utsatta i världen. +Varför Jesus Kristus hamnat ute i marginalen.

Kristen Opinion verkar i en frihetlig och kritisk anda och ger röst åt de frihetliga, universella värden som byggt västvärldens demokrati och jämställdhet. Med en människosyn grundad i det judisk-kristna kulturarvet och den kristna tron borrar vi i samtidsfrågorna, vrider och vänder på perspektiven och ställer inte sällan saker på sin spets. Kristen Opinion värnar en sekulär stat, det demokratiska samhället och belyser ofta frågor ur ett köns- och maktperspektiv.

Ni som gillar det vi gör: Inse vad vi kan göra med resurser till vårt förfogande!

Tack för Ditt bidrag! SWISH  0723 56 77 56

Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund

ko-jah-bild

Kristen Opinion och #mittkors

Lördagen den 3 september 2016 passerade Facebook-gruppen Mitt Kors #mittkors 10 000 medlemmar. Sedan vi startade gruppen i slutet av juli har den fått ett enormt genomslag. Människor med olika bakgrunder har delgett sina bilder och berättelser om korset, skrivit om sin tro, om sin längtan efter tro, sina tvivel, sitt engagemang och visat solidaritet med utsatta kristna.

ko-kors

Vi är överväldigade. Tillsammans med alla medlemmar har vi skapat ett virtuellt, öppet, vackert rum där människor kan hämta tröst, få hoppet tänt, känna förnyad kraft, energi och finna gemenskap.

Mitt Kors har gått från att vara en grupp till att bli en rörelse. En rörelse av människor som bär kors, ser korset som en symbol för kärlek, nåd och hopp och som oavsett bakgrund och tro eller livsåskådning delar engagemanget för utsatta kristna i världen. Det är fantastiskt.

Orsaken till att vi från början gjorde Kristen Opinion som avsändare var praktisk (och vi hade då inte kunnat föreställa oss att gruppen skulle komma att växa så snabbt och så mycket). Vi ville inte knyta den till en av oss utan till alla tre och här på Kristen Opinion finns en presentation av vilka vi tre är.

Men Kristen Opinion är vår opinionsbildande sajt och för att det inte ska uppstå några missförstånd kring detta så har vi nu även skapat en egen sida för Mitt Kors: mittkors.wordpress.com.

De uppfattningar och åsikter som uttrycks här på Kristen Opinion är våra egna. På Kristen Opinion publiceras signerade inlägg som skribenten själv står för. (Gruppen #mittkors rymmer antagligen lika många åsikter i olika frågor som den rymmer människor.)

ko-jah-bild

Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund

 

#mittkors visar på hoppet

Åtta dagar har gått sedan lanseringen av Facebookgruppen Mitt Kors. Responsen har varit enorm. I skrivande stund har gruppen över 3 600 medlemmar.

Den som besöker sidan möts av mer än 800 bilder av kors – i halsband, örhängen, armband, radband, dekaler, flaggor, statyer. Tatuerade kors. Målade kors. Snidade kors. Smidda kors. Snirkliga kors. Bastanta kors. Keltiska kors, vikingakors, afrikanska kors, uppståndelsekors, krucifix, arabiska kors, kors med en davidsstjärna. Små kors som med varsamma händer måste hållas upp mot kameran för att ses, bredvid kors som tronar som meterhöga monument. Kors i guld och ädelstenar som formats av skickliga mästarhänder, bredvid kors som barnafingrar pillrat ihop av plastpärlor och garn.

Alla lika älskade.

Från bilderna blickar människorna. Individer, lika olika som lika. Män och kvinnor, gamla och unga, ur alla tänkbara etniciteter och ekonomiska grupper. Skäggiga mc-knuttar och prydliga damer. Välsminkade unga kvinnor och opolerade knegare. Militärer, konstnärer, räddningspersonal, lärare, sjukpensionärer, akademiker, företagare, kroppsbyggare, arbetslösa. Friska och sjuka. Helt säkert finns bland oss både hetero och homo och bi och trans och queer. Vissa kända namn och de flesta helt anonyma. Där finns biskopar, präster och diakoner, munkar och nunnor. Vissa definierar sig som svenskkyrkliga, andra som lutheraner eller katoliker. Åter andra som ortodoxa, baptister, pingstvänner eller sökare. Vi utgör en brokig skara, men med det gemensamt, att vi vill stå upp för korset och det hopp, den kärlek och den solidaritet som kristen tro förespråkar.

Och alla dessa berättelser! Det vi trodde skulle stanna vid en samling hashtags, blev till evangelium när människor började berätta. Om sina kors – och sin tro. Om kors som varit gåvor vid en konfirmation eller skänkts vid en dödsbädd, som köpts på en resa i ett land långt borta eller gått i arv i generationer. Om kors som påminner om heliga platser och speciella möten. Om kors som naturen under miljarder år format i en sten, eller kors som skymtar i en flyktig molnformation. Om kors som förlorats på flyktens väg och kors som är det enda som finns kvar. Om kors som burits natt och dag i decennier och kors som plockats upp efter decennier i en byrålåda. Om kors som gett kraft genom ångestridna nätter och kors som påminner om sprudlande glädje. Om kors som vittnar om en stark och välgrundad övertygelse om frälsaren Jesus Kristus och kors som bär en flämtande längtan efter det ännu odefinierade.

Tillsammans visar alla som ställt sig bakom #mittkors hur vi kan vara tusentals individer med olika bakgrunder, erfarenheter, språk, traditioner och tolkningar – men ändå förenas genom korset.

Under dagarna som passerat har vi insett vilken gåva alla medlemmar skapat åt varandra. Genom bilderna på våra kors har vi stärkts i att vi är många och genom att dela varandras berättelser har vi fått ta del av andras tankar och tro. Det har varit en tid av uppbyggelse för oss, och genom era berättelser har vi förstått att även många av er har fått glädje och kraft av denna ständigt växande gemenskap.

Så tack till er alla. Tack för era bilder och era berättelser. Tack för att ni delar med er och visar på korsets närvaro i er vardag. Tack för att ni bär korset synligt för att visa på hoppets, kärlekens och nådens tecken som ett tyst motstånd mot mörker och våld.

Berättelser och bilder strömmar in. Välkommen med din!

https://www.facebook.com/groups/1746487298941396/

Johanna Andersson
Annika Borg
Helena Edlund

UPPDATERING: LÖRDAGEN DEN 13 AUGUSTI PASSERADE #MITTKORS (MITT KORS) 5500 MEDLEMMAR! FANTASTISKT!

#mittkors

Kristen Opinion startade i onsdags en Facebookgrupp, Mitt Kors, som redan fått flera hundra medlemmar. Välkommen att gå med i #mittkors:

+ Mitt Kors ‪#‎mittkors‬ vill ta ställning för världens förföljda kristna genom att vi öppet och med stolthet bär korset runt halsen i vår vardag.
+ Korset är hoppets, kärlekens och nådens tecken, ett tyst motstånd mot mörker och våld.
+ Om du inte redan bär ett kors, plocka fram korset som ligger i byrålådan – eller gå och köp ett! Ta sedan en bild av dig själv med korset runt halsen, posta på gruppens Facebooksida och tagga med  #mittkors  Följ länken:

https://www.facebook.com/groups/1746487298941396/

Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund

Johanna KOAnnika KOHelena

Läs också också vårt uttalanden efter det fasansfulla dådet mot en präst och en kyrka i franska Rouen i tisdags: https://kristenopinion.wordpress.com/2016/07/26/varldens-kristna-ar-under-attack/

Världens kristna är under attack

Världens kristna är under attack. Den besinningslösa terror som idag drabbade Frankrike, har under lång tid varit vardag för Mellanösterns kristna: En präst har avrättats under pågående mässa. Flera andra togs som gisslan. Symboliken är slående. Mördarna kränker kyrkorummet och manifesterar därigenom inte bara sitt förakt för livets helighet, utan även för kyrkan, dess sakrament, den kristna tron – ja, för Kristus själv.

Nu måste vi se verkligheten.

Den kristna tron är under attack. Angriparen bärs av den jihadistiska, apokalyptiska, hatiska visionen om de otrognas totala underkastelse. De som tillber och tillhör Kristus förnedras och förföljs. Attacker mot kyrkor i Europa och Sverige har skett tidigare. Synagogor har en ständig hotbild mot sig och har utsatts för attentat. Men aldrig tidigare i modern tid i Europa har en präst slaktats när han firar mässa och till Jesu åminnelse bryter brödet och blandar vinet.

Kristna värden är under attack. Den barmhärtighet och medmänsklighet som ska känneteckna dem som följer Jesus, och som sägs ha kännetecknat den mördade broder Jacques Hamel, har idag mötts av skoningslöst hat och förakt för livet.

Må kärlekens Gud driva hatet ur deras hjärtan.
Må vi stå enade i kampen mot Ondskan och barbariet.
I Jesu namn.
Amen.

Johanna Andersson, Annika Borg, Helena Edlund