Det kom ett brev till KRISTEN OPINION. Av skäl som brevskrivaren uppger publicerar vi det anonymt.
Hej
Jag har aldrig i mitt liv varit mer fast i min tro. Därför lämnar jag Svenska kyrkan.
De kristna värderingar som jag så starkt stödjer och värderar kan jag inte längre finna hos de personer som är satta att leda Svenska kyrkan.
Jag skriver anonymt till er eftersom min familj är engagerade i Svenska kyrkan och jag vill inte att dom ska lida för mitt beslut. Idag begärde jag utträde ur Svenska kyrkan. Det var ett svårt beslut som jag funderat på under två års tid. Det är många faktorer som lett fram till beslutet. Att Stockholms stift valt att stödja Seglora smedja är en del av mitt ”beslutsunderlag”. För mig är det viktigt att Svenska kyrkan står för öppenhet och tolerans. En smedja som konsekvent smutskastar och gör allt annat än att sprida kärlek och försoning kan jag inte förstå att kyrkan väljer att stötta.
Jag känner inte igen mig i Svenska kyrkan. För mig är det viktigt att det som sägs och förkunnas stämmer överrens med det man som kyrka faktiskt gör. Så upplever jag det inte längre. Biskopar som nyligen på sin blogg utmålar andra som trospoliser brister i omsorg och respekt.
Att vara öppen och tolerant är inte ett motsattsförhållande till att ha Jesus som centrum i kyrka och förkunnelse. Jag känner mig osäker på var Svenska kyrkan står. Jag har svårt för ”majoritetskyrkans” anspråk på tolkningsföreträde inte bara för sin egen kyrka utan för alla religiösa. Det är för mig inte en framkomlig väg.
Det som slutgiltigt fick mig att fatta beslutet att utträda var Stockholms Domkapitels beslut att låta en sexköpande präst behålla rätten att verka som präst. I min värld är förtroendet för prästen förbrukat – att utnyttja en ung kvinna i en traffickinghärva och hänvisa till eget missbruk inger inget förtroende. Präster har av staten getts förtroendet att förvalta den absoluta tystnadsplikten. Det är ett ansvar som förpliktigar. Stiftets agerande är ryggradslöst.
Jag ringde min hemförsamling för att få en blankett om utträde. Samtalet med kanslisten var hjärtligt och varmt till dess jag framförde mitt ärende. Det som smärtar är att församlingen via kanslisten inte var intresserad av varför jag ville gå ur. Det kändes som samtalet var förutbestämt att röra sig i kategorier som handlade om avgift och / eller att jag var för trångsynt för att förstå allt gott kyrkan gör. I båda fallen helt fel. Jag har inget emot att betala kyrkoavgift och jag är inte så trångsynt att jag inte förstår allt gott kyrkan gör. Men, jag vill bli betraktad som en tänkande och intellektuell individ som är kapabel att göra egna slutledningar. Jag vill vara med i en trosgemenskap, inte i en partipolitisk stödorganisation.
Jag vill inte en kyrka där vi gör skillnad på människor. Det tycker jag att Stockholms stift gör. Jag skulle gärna välja ett annat stift om det var möjligt eller åtminstone en församling som var intresserad av varför jag tar steget att gå ur.
http://www.kyrkanstidning.se/inrikes/prast-kopte-sex-far-provotid-pa-tre-ar
KRISTEN OPINION 
Att kanslisten inte vågar fråga varför är synd. Jag har tagit emot många utträden och försökt få fram om det finns något särskilt skäl. Men jag tror att många låter bli att fråga av nån slags statskyrkoarv, att inte för nyfiken, att inte riskera att låta påstridig, att det är ditt beslut o vi ska inte ifrågasätta det. Det finns till och med vissa församlingar där det är ”förbjudet” att fråga varför. Knepigt o viktigt att våga fråga! Annars kan vi inte bli bättre, förstå mer som kyrka.
OM man verkligen är fast i sin tro, dvs är fasthållen av den som är Starkare, då kan man inte lämna kyrkan eftersom kyrkan är den Starkares kropp .På sin höjd kan man lämna det yttre medlemskapet i t ex Svenska kyrkan. Men vad blir bättre av det ?
[…] läser på bloggen Kristen Opinion ett läsarbrev från en person som lämnat Svenska kyrkan. Bemötandet när hen ringde till pastorsexpeditionen […]
Det egna samvetet mår bättre. Man slipper representera ett samfund vars värderingar man inte delar. Man blir mer frimodig. Man kan gå med i ett samfund med ledare som är förebilder i tro. Jag undrar ibland om inte Svenska kyrkan skulle må bättre om hon tappade de passiva medlemmarna och blev en fattig kyrka.
Jag är fortfarande kvar i Svenska kyrkan, men jag undrar ibland hur länge.
Vad blir bättre av att lämna SvK frågar Axel. En sak som blev bättre för min del är att man slipper stödja sina politiska motståndare med pengar och medlemskap. Vet du vilken inställning SvK har till Kyotoprotokollets CDM-komponent och delar du den? Det är bara ett litet exempel. Utrikespolitiska och klimatpolitiska handläggare bedriver politik på detaljnivå. Jag tror inte kyrkans kompetens på den nivån är så imponerande. Sedan kan de tycka vad de vill om Jesus. Politiska skäl är fullt tillräckliga för att lämna, men det finns fler skäl.
Att vara kvar i en kyrka som skäms för Jesus och i så många fall har lämnat tro och bekännelse kan kännas svårt. Men biskop Bertil sa en gång till mig att vi har några oaser ( Han nämnde dem vid namn, men det gör inte jag), men Han menade att det kunde bli ett resultat genom den verksamhet som dessa oaser utförde. Det kunde sprida sig och Jesus, Bibel och bekännelse skulle kunna komma tillbaka till den ena församlingen efter den andra. För min del kan jag inte tänka mig att lämna Kyrkan, som betytt så mycket för mig. Om de Kristtrogna lämnas Kyrkan så har vi till sist ingen kyrka annat än vackra kyrkobyggnader.
Jag vill heller inte lämna kyrkan, men jag kan förstå den som inte kan välja att byta stift att man till slut ger upp. Det är en reform som skulle vara bra; att man fick välja hemförsamling själv. Kanske skulle då ”hot spot” församlingarna märkas och reformera kyrkan genom att de kallare stiften fick tänka igenom sin inställning till kyrkans mest aktiva och engagerade medlemmar.
Min erfarenhet är att Svenska kyrkan ser positivt på utträden som beror på konversion. Det uppfattas som att man blir av med problemmänniskor. De som däremot lämnar efter att ha varit varit passiva medlemmar skapar ett problem för Svenska kyrkan eftersom alla vet att det är dessa som bär kyrkan ekonomiskt. De som går i kyrkan kostar ju pengar, de som bara är medlemmar genererar bara pengar. Alltså: idealet är att ha så många passiva medlemmar som möjligt och de som har en tydlig tro vill man helst slippa, annars blir det så lätt bråk, och bokstavstroende, ska ju inte få finnas i kyrkan som man läser vad Antje vräker ur sig.
Tyvärr, jag tror att du har helt rätt!!!
Jag i Halland
Ja, absolut, en sådan förändring vore välkommen, men den sitter långt inne vad beträffar våra kyrkopolitiska makthavare, den regerande partipolitiska majoriteten, som ser en sådan förändring som ett hot mot sin maktställning. Det skulle också kunna skapa ”reaktionära” makthärdar lite här och var i SvK och sådant vill vi ju inte ha. Mycket bättre är då att de som inte låter sig nöjas med det som erbjuds försvinner på något sätt t.ex., genom utträden. Nog är det intressant att lägga märke till att de som så gärna tar munnen full av tal om demokrati och människosyn så ofta är benhårda motståndare till direktdemokrati, till att medlemmar/medborgare vid sidan av partiapparaterna ska kunna driva det som är viktigt för dem. Sådant är bara så otäckt. Människor förstår ju så ofta inte vad som är bäst för dem.
Att säga upp medlemskapet i Svenska Kyrkan för att man inte ställer upp på kyrkoledningens teologiska och sekulärpolitiska ställningstaganden är som att säga upp sitt svenska medborgarskap om man ogillar regeringspolitiken. Endast genom att envist stanna kvar som medlemmar och mangrant rösta i kyrkovalen kan vi vända skutan. Om vi stannar kvar är det bara en fråga om tid innan vi bekännelsetrogna är i majoritet. Det kan visserligen bli en så lång tid att det är våra barnbarnsbarn som tar över, men likväl kommer det att ske förr eller senare.
Ja du kommer att finansiera saker du ogillar med medlemsavgiften. Det gör du med kommunal- och statsskatt också.
Engagera dig gärna i rörelser som Missionsprovinsen, OAS, ELM-BV, EFS, SSB eller liknande och anslut dig till en gudstjänstgemenskap inom någon av dessa om territorialförsamlingen längre kan vara en andlig hemvist. Tillsammans kan vi då bygga upp en alternativ kyrkostruktur som håller Guds Ord levande under Svenska Kyrkans nedgångstid. Men stanna ändå som medlem i Svenska Kyrkan så länge du inte lider akut ekonomisk skada av det.
[…] över kyrkans utveckling och om att nå den punkt då man inte vill vara med och betala längre. Läs här. Kommentarerna är även intressanta. Jag fastnar för dessa meningar i texten: ‘Men, jag vill […]
Det där är nog väldigt individuellt, hur man önskar bli bemött när man går ur. Själv gick jag ur efter att under hela mitt liv betraktat mig som icke troende. Det tämligen formella svar jag fick tyckte jag var perfekt. ”Kyrkan ser gärna att dess medlemmar tar del av kyrkans verksamhet. Den som träder ur är när som helst välkommen att komma tillbaka – ungefär så stod det, och det kändes som en handskakning, att vi var överens.
Den som är troende och går ur önskar kanske att folk ska intressera sig för varför, ja. Men det går nog inte att agera så alla blir nöjda.