Att läsa Kairos-dokumentet, några reflektioner

Av Annika Borg

I denna text reflekterar jag över två linjer i det så kallade Kairos-dokumentet: den ersättningsteologiska och det bitvis antisemitiska inslagen i dokumentet. Jag menar att Svenska kyrkan måste inse allvaret och plocka bort dokumentet från sin officiella hemsida.

Här finns den svenska översättningen av Kairos-dokumentet att läsa.

Kairos-dokumentet är ett dokument som fått hög status inom Svenska kyrkan, dels genom beslut i kyrkomötet 2012 och spridning till kyrkomötesledamöter. Men formuleringar ur det återfinns också i debattartiklar från medföljare i de ensidiga kyrkliga följeslagarprogrammen i regionen. Och man vidareförde det i samband med julkampanjen 2013 om bojkott av varor från ”ockuperade områden”. Det ska vidare studeras i församlingarna och distribueras på olika sätt och i kringmaterial av Svenska kyrkan. Men vad står det egentligen i det?

Kairos-dokumentet är författat av palestinska kyrkoledare i regionen (oklart dock vilken representativitet och legitimitet dessa har) och är ett rop på hjälp från människor i nöd. Men det är i huvudsak ett aktivistiskt, hårt polariserat dokument. Det är från Kairos-dokumentet Svenska kyrkan hämtat sin inspiration till julsanktionerna mot Israel (bojkott av varor från ”ockuperade områden” – som tycks innefatta Jerusalem – samt aktivistiskt material) 2013 t ex. Man uppmanar i dokumentet till ”Att börja tillämpa en ordning med sanktioner mot Israel” (sid 21).

Jag ska här reflektera över två linjer i Kairos-dokumentet: det ersättningsteologiska och det bitvis antisemitiska innehållet. Båda företeelserna har Svenska kyrkan tagit avstånd ifrån. Så hur kan man då sprida och propagera för ett dokument med ett sådant innehåll? Inser man inte allvaret? Har ingen expert på dessa områden läst dokumentet och kunnat ge råd? Hur kunde de passera så många ögon i kyrkomötet och gå igenom? Vilka drev fram detta? Frågorna kräver svar.

För ett antal år sedan antog kyrkomötet det genomarbetade dokumentet Guds vägar, som lyfter fram judisk-kristen dialog och avvisar ersättningsteologi. Varför har inte detta dokument istället implementerats?

Ersättningsteologi

Ersättningsteologi är den teologi som på olika sätt svartmålar judendomen och lyfter fram kristendomen som det ljusa alternativet. Antingen genom att anse judendomen obsolet, som ersatt av kristendomen, eller genom att måla upp judendomen som gammal och förstelnad och kristendomen som ny och levande. Eller genom att hårt kontrastera det vi kallar Gamla testamentet (den hebreiska bibeln, judarnas heliga skrift) som krigiskt med hård gudsbild mot Nya testamentet som fredligt och kärleksfullt. En annan ingrediens i ersättningsteologin är att hävda att de egna tolkningar av det vi kallar Gamla testamentet är överordnade de judiska. Dragit till sin spets innebär ersättningsteologin att man inte erkänner judendomens existensberättigande, ett dödsbringande steg till att anse att judarna inte har rätt att existera har också varit en av konsekvenserna. Ersättningsteologin har ställt till det enormt genom historien i en skala från fientlighet, till anti-judaism och antisemitism.

I Kairos-dokumentet gör man genomgående anspråk på att de egna tolkningarna av Gamla testamentet är överordnade, man använder dem mot de judiska tolkningarna. På sidan 9 i dokumentet (punkten 2.2.2) görs exempelvis en sådan ersättningsteologisk tolkning av Gamla testamentet. Det nya ger löften om ”utkorelsen, Guds löften och landet”. Dessa gäller nu de kristna, det är de kristna som kan göra anspråk på löften och land. Nya testamentet används mot Israel/judarna.

De kristna kyrkoledarna tar sig i dokumentet genomgående rätten att använda Bibeln för att legitimera sin av Gud givna rätt till landet, men judarna frånerkänns rätten att göra detsamma utifrån sina heliga skrifter. Judarnas tolkningar är extremistiska och fundamentalistiska medan kyrkoledarnas egna är Guds levande ord.

Kristus kom med en ny undervisning som gav ny förståelse av Gamla testamentet (den hebreiska bibeln), skriver kyrkoledarna i punkten 2.2.2. Den kristna tolkningen av den hebreiska bibeln, alltså judarnas heliga skrift, framställs som överordnad den judiska. Anspråket gäller inte enbart att det är detta för kristna, utan i Kairos-dokumentet görs universella anspråk på tolkningsföreträde. Och det är inte enbart ett tolkningsföreträde, utan det nya ersätter det gamla, alltså ytterst en fråga om judendomens existensberättigande.

Genomgående kontrasteras levande ord (kristendomen) med döda/stelnade bokstäver (judendomen). Detta är en klassisk ersättningsteologisk retorisk figur, där judendomen utgör den mörka fonden mot vilken kristendomen målas upp som det ljusa, levande, som kärlek och liv. Judendom/Israel (som inte hålls isär i dokumentet) associeras med död, det stelnade, förödelse.

Landet ska bli ”uppståndelsens land”, som Jesus segrade över döden och det onda ska man segra över kriget. Här knyts landet och hoppet till de kristnas seger genom kärnfulla kristna metaforer (sid 16).

Medvetenheten om ersättningsteologin och dess konsekvenser finns alltså i ett annat dokument kyrkomötet beslutat om (Guds vägar). Medvetenheten finns också inom Lutherska världsförbundet och inom den romersk-katolska kyrkan t ex. Att Svenska kyrkan och Kyrkornas Världsråd nu följer Kairos-dokumentets spår är oroväckande.

Ensidighet och demonisering

Formuleringar som återkommer om Israel/judar (detta hålls inte tydligt isär) är ”rasistiskt åtskiljande” (sid 3 tre gånger, sid 4, sid 13) och ”apartheid” (sid 3, sid 7) Man menar sig ha varit utsatt för detta rasistiska åtskiljande i över sextio år. Av detta får man dra slutsatsen att man menar att själva staten Israels bildande var startskottet för det rasistiska åtskiljande. Låt mig citera ur FN:s kommitté för mänskliga rättigheter från juli 2005, då man definierar antisemitismens uttryck i vår tid. Man skriver bland annat:

”Denying the Jewish people their right to self-determination, eg by claiming that the existence of the state of Israel is a racist endeavour.”

Demoniseringen av staten Israel är genomgående i dokumentet, och ansvaret ligger helt på Israel för att skapa fred. Det finns en hotfull underton i vissa passager, som att terrorism, som man skriver ”terrorism” och kallar motstånd, kommer att fortsätta om Israels politik inte ändras (sid 18). Man avvisar att palestinskt våld mot Israel är terrorism (sid 7-8, sid 18). Israel har själva dragit på sig våldet och är de enda som kan få slut på våldet. Scapegoat-tematiken är genomgående. Till och med förtrycket av kristna på Västbanken och i Gaza, något som ökat med ökande islamism, skylls Israel för (sid 7.) På den nyligen publicerad listan om kristnas utsatthet i världen, där världens 50 mest hårdföra förtyckarländer av kristna listas, finns de palestinska områden med på plats 34 (Israel finns inte med på listan). Israel anklagas för att avvisa palestiniernas rätt till ”existens” (sid 17).

Man kan uppfatta det som att kyrkoledarnas uppmaning till kristna att göra motstånd mot ockupationen, ”motståndet är en rätt och en plikt som åligger den kristne” (sid 17), inte tar avstånd från våld i motståndets namn. Detta med tanke på att man ser på terrorism som motstånd. Här blir det riktigt allvarligt. Vad är det för motstånd som är den kristnes plikt? ”Motståndet mot ockupationens onda innefattas följaktligen i den kristna kärlek som avvisar ondska och som står emot det.” (sid 18) Man skriver att man respekterar livet, men utsagorna blir motsägelsefulla. ”Vi respekterar och uppskattar var och en som intill denna dag offrat sitt liv för vårt land. Och vi säger att varje landsman måste vara redo att försvarar sitt liv och sin frihet och sitt land.” (sid 18). Vad betyder det, då terrorism ses som motstånd och motstånd som plikt?

Man trivialiserar Förintelsen och parallelliserar Förintelsen med det som händer i dagens Israel-Palestina: Väst ville ”kompensera det man begått mot judarnas rätt i Europa, men kompensationen sattes på vår räkning och drabbade vårt land. När man försökte rätta till ett förtryck åstadkom man ett nytt förtryck.” (sid 11). Förintelsen omskrivs som ett brott mot ”judarnas rätt” och man kallar utrotning av sex miljoner judar i Europa för förtryck, och förtryck möter man själv nu. Denna parallelliserande retorik återfinns i antisemitiska sammanhang.

Gör om, gör rätt

Det finns bara en sak för Svenska kyrkan att göra och det är att skyndsamt ompröva Kairos-dokumentets och kringmaterialets status och tona ned dess betydelse. Ta bort det från Svenska kyrkans hemsida och lyft istället fram dokumentet Guds vägar! Antisemitismen ökar i Sverige och i Europa. I Malmö har två tredjedelar av stadens judiska invånare lämnat staden. Vad vill Svenska kyrkan bidra med? Demonisering av Israel och ersättningsteologi?

Fotnot 1: Svenska kyrkan sprider även felaktiga sakuppgifter kring situation i regionen, som vattensituationen. Uppgiften att Israel berövar palestinierna vatten är inte med verkligheten överensstämmande. Vattenbristen är ett problem i hela regionen. Israel förser regionen, även Jordanien, med vatten i enlighet med Oslo-avtalet, bland annat med hjälp av avancerade avsaltningsanläggningar. Att göra Israel ansvarig för ett problem som har med regionens klimat och miljö att göra är orimligt.

Fotnot 2: Det svenska Kairos-dokumentet är översatt av islamologen Jan Hjärpe. Jag undrade till en början varför han inte reagerat på en del formuleringar, som ju tydligt speglar den klassiska anti-judiska synen på Israel/judar som syndabockar till exempel. Men så drog jag mig till minnes teologernas agerande under rättegången mot Ahmed Rami och Radio islam. Man försvarade Rami och bortförklarade dennes antisemitism. Jan Hjärpe var en av dem som försvarade Rami. Och ansåg han inte att det Rami sysslade med var antisemitism, kanske han heller inte hade den kritiska blicken på det dokument han översatt åt Svenska kyrkan.

Fotnot 3: Detta är inte en uttömmande genomgång, här finns mer att gå igenom på samma tema. En mycket utförlig genomlysning av dokumentet med utgångspunkt i den engelska texten finns HÄR.

Här är bara några av Svenska kyrkans officiella hemsidor (det sprids också i landets församlingar) som sprider dokumenten och kampanjer kring det:

http://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/for-fred-i-israel-och-palestina

https://internwww.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/KPD

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1060691

http://www.svenskakyrkan.se/kairospalestina

 https://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/agera-mot-ockupationen-av-palestina

http://jcpa.org/article/progress-in-the-struggle-against-anti-semitism-in-europe-the-berlin-declaration-and-the-european-union-monitoring-centre-on-racism-and-xenophobias-working-definition-of-anti-semitism/