Att läsa Kairos-dokumentet, några reflektioner

Av Annika Borg

I denna text reflekterar jag över två linjer i det så kallade Kairos-dokumentet: den ersättningsteologiska och det bitvis antisemitiska inslagen i dokumentet. Jag menar att Svenska kyrkan måste inse allvaret och plocka bort dokumentet från sin officiella hemsida.

Här finns den svenska översättningen av Kairos-dokumentet att läsa.

Kairos-dokumentet är ett dokument som fått hög status inom Svenska kyrkan, dels genom beslut i kyrkomötet 2012 och spridning till kyrkomötesledamöter. Men formuleringar ur det återfinns också i debattartiklar från medföljare i de ensidiga kyrkliga följeslagarprogrammen i regionen. Och man vidareförde det i samband med julkampanjen 2013 om bojkott av varor från ”ockuperade områden”. Det ska vidare studeras i församlingarna och distribueras på olika sätt och i kringmaterial av Svenska kyrkan. Men vad står det egentligen i det?

Kairos-dokumentet är författat av palestinska kyrkoledare i regionen (oklart dock vilken representativitet och legitimitet dessa har) och är ett rop på hjälp från människor i nöd. Men det är i huvudsak ett aktivistiskt, hårt polariserat dokument. Det är från Kairos-dokumentet Svenska kyrkan hämtat sin inspiration till julsanktionerna mot Israel (bojkott av varor från ”ockuperade områden” – som tycks innefatta Jerusalem – samt aktivistiskt material) 2013 t ex. Man uppmanar i dokumentet till ”Att börja tillämpa en ordning med sanktioner mot Israel” (sid 21).

Jag ska här reflektera över två linjer i Kairos-dokumentet: det ersättningsteologiska och det bitvis antisemitiska innehållet. Båda företeelserna har Svenska kyrkan tagit avstånd ifrån. Så hur kan man då sprida och propagera för ett dokument med ett sådant innehåll? Inser man inte allvaret? Har ingen expert på dessa områden läst dokumentet och kunnat ge råd? Hur kunde de passera så många ögon i kyrkomötet och gå igenom? Vilka drev fram detta? Frågorna kräver svar.

För ett antal år sedan antog kyrkomötet det genomarbetade dokumentet Guds vägar, som lyfter fram judisk-kristen dialog och avvisar ersättningsteologi. Varför har inte detta dokument istället implementerats?

Ersättningsteologi

Ersättningsteologi är den teologi som på olika sätt svartmålar judendomen och lyfter fram kristendomen som det ljusa alternativet. Antingen genom att anse judendomen obsolet, som ersatt av kristendomen, eller genom att måla upp judendomen som gammal och förstelnad och kristendomen som ny och levande. Eller genom att hårt kontrastera det vi kallar Gamla testamentet (den hebreiska bibeln, judarnas heliga skrift) som krigiskt med hård gudsbild mot Nya testamentet som fredligt och kärleksfullt. En annan ingrediens i ersättningsteologin är att hävda att de egna tolkningar av det vi kallar Gamla testamentet är överordnade de judiska. Dragit till sin spets innebär ersättningsteologin att man inte erkänner judendomens existensberättigande, ett dödsbringande steg till att anse att judarna inte har rätt att existera har också varit en av konsekvenserna. Ersättningsteologin har ställt till det enormt genom historien i en skala från fientlighet, till anti-judaism och antisemitism.

I Kairos-dokumentet gör man genomgående anspråk på att de egna tolkningarna av Gamla testamentet är överordnade, man använder dem mot de judiska tolkningarna. På sidan 9 i dokumentet (punkten 2.2.2) görs exempelvis en sådan ersättningsteologisk tolkning av Gamla testamentet. Det nya ger löften om ”utkorelsen, Guds löften och landet”. Dessa gäller nu de kristna, det är de kristna som kan göra anspråk på löften och land. Nya testamentet används mot Israel/judarna.

De kristna kyrkoledarna tar sig i dokumentet genomgående rätten att använda Bibeln för att legitimera sin av Gud givna rätt till landet, men judarna frånerkänns rätten att göra detsamma utifrån sina heliga skrifter. Judarnas tolkningar är extremistiska och fundamentalistiska medan kyrkoledarnas egna är Guds levande ord.

Kristus kom med en ny undervisning som gav ny förståelse av Gamla testamentet (den hebreiska bibeln), skriver kyrkoledarna i punkten 2.2.2. Den kristna tolkningen av den hebreiska bibeln, alltså judarnas heliga skrift, framställs som överordnad den judiska. Anspråket gäller inte enbart att det är detta för kristna, utan i Kairos-dokumentet görs universella anspråk på tolkningsföreträde. Och det är inte enbart ett tolkningsföreträde, utan det nya ersätter det gamla, alltså ytterst en fråga om judendomens existensberättigande.

Genomgående kontrasteras levande ord (kristendomen) med döda/stelnade bokstäver (judendomen). Detta är en klassisk ersättningsteologisk retorisk figur, där judendomen utgör den mörka fonden mot vilken kristendomen målas upp som det ljusa, levande, som kärlek och liv. Judendom/Israel (som inte hålls isär i dokumentet) associeras med död, det stelnade, förödelse.

Landet ska bli ”uppståndelsens land”, som Jesus segrade över döden och det onda ska man segra över kriget. Här knyts landet och hoppet till de kristnas seger genom kärnfulla kristna metaforer (sid 16).

Medvetenheten om ersättningsteologin och dess konsekvenser finns alltså i ett annat dokument kyrkomötet beslutat om (Guds vägar). Medvetenheten finns också inom Lutherska världsförbundet och inom den romersk-katolska kyrkan t ex. Att Svenska kyrkan och Kyrkornas Världsråd nu följer Kairos-dokumentets spår är oroväckande.

Ensidighet och demonisering

Formuleringar som återkommer om Israel/judar (detta hålls inte tydligt isär) är ”rasistiskt åtskiljande” (sid 3 tre gånger, sid 4, sid 13) och ”apartheid” (sid 3, sid 7) Man menar sig ha varit utsatt för detta rasistiska åtskiljande i över sextio år. Av detta får man dra slutsatsen att man menar att själva staten Israels bildande var startskottet för det rasistiska åtskiljande. Låt mig citera ur FN:s kommitté för mänskliga rättigheter från juli 2005, då man definierar antisemitismens uttryck i vår tid. Man skriver bland annat:

”Denying the Jewish people their right to self-determination, eg by claiming that the existence of the state of Israel is a racist endeavour.”

Demoniseringen av staten Israel är genomgående i dokumentet, och ansvaret ligger helt på Israel för att skapa fred. Det finns en hotfull underton i vissa passager, som att terrorism, som man skriver ”terrorism” och kallar motstånd, kommer att fortsätta om Israels politik inte ändras (sid 18). Man avvisar att palestinskt våld mot Israel är terrorism (sid 7-8, sid 18). Israel har själva dragit på sig våldet och är de enda som kan få slut på våldet. Scapegoat-tematiken är genomgående. Till och med förtrycket av kristna på Västbanken och i Gaza, något som ökat med ökande islamism, skylls Israel för (sid 7.) På den nyligen publicerad listan om kristnas utsatthet i världen, där världens 50 mest hårdföra förtyckarländer av kristna listas, finns de palestinska områden med på plats 34 (Israel finns inte med på listan). Israel anklagas för att avvisa palestiniernas rätt till ”existens” (sid 17).

Man kan uppfatta det som att kyrkoledarnas uppmaning till kristna att göra motstånd mot ockupationen, ”motståndet är en rätt och en plikt som åligger den kristne” (sid 17), inte tar avstånd från våld i motståndets namn. Detta med tanke på att man ser på terrorism som motstånd. Här blir det riktigt allvarligt. Vad är det för motstånd som är den kristnes plikt? ”Motståndet mot ockupationens onda innefattas följaktligen i den kristna kärlek som avvisar ondska och som står emot det.” (sid 18) Man skriver att man respekterar livet, men utsagorna blir motsägelsefulla. ”Vi respekterar och uppskattar var och en som intill denna dag offrat sitt liv för vårt land. Och vi säger att varje landsman måste vara redo att försvarar sitt liv och sin frihet och sitt land.” (sid 18). Vad betyder det, då terrorism ses som motstånd och motstånd som plikt?

Man trivialiserar Förintelsen och parallelliserar Förintelsen med det som händer i dagens Israel-Palestina: Väst ville ”kompensera det man begått mot judarnas rätt i Europa, men kompensationen sattes på vår räkning och drabbade vårt land. När man försökte rätta till ett förtryck åstadkom man ett nytt förtryck.” (sid 11). Förintelsen omskrivs som ett brott mot ”judarnas rätt” och man kallar utrotning av sex miljoner judar i Europa för förtryck, och förtryck möter man själv nu. Denna parallelliserande retorik återfinns i antisemitiska sammanhang.

Gör om, gör rätt

Det finns bara en sak för Svenska kyrkan att göra och det är att skyndsamt ompröva Kairos-dokumentets och kringmaterialets status och tona ned dess betydelse. Ta bort det från Svenska kyrkans hemsida och lyft istället fram dokumentet Guds vägar! Antisemitismen ökar i Sverige och i Europa. I Malmö har två tredjedelar av stadens judiska invånare lämnat staden. Vad vill Svenska kyrkan bidra med? Demonisering av Israel och ersättningsteologi?

Fotnot 1: Svenska kyrkan sprider även felaktiga sakuppgifter kring situation i regionen, som vattensituationen. Uppgiften att Israel berövar palestinierna vatten är inte med verkligheten överensstämmande. Vattenbristen är ett problem i hela regionen. Israel förser regionen, även Jordanien, med vatten i enlighet med Oslo-avtalet, bland annat med hjälp av avancerade avsaltningsanläggningar. Att göra Israel ansvarig för ett problem som har med regionens klimat och miljö att göra är orimligt.

Fotnot 2: Det svenska Kairos-dokumentet är översatt av islamologen Jan Hjärpe. Jag undrade till en början varför han inte reagerat på en del formuleringar, som ju tydligt speglar den klassiska anti-judiska synen på Israel/judar som syndabockar till exempel. Men så drog jag mig till minnes teologernas agerande under rättegången mot Ahmed Rami och Radio islam. Man försvarade Rami och bortförklarade dennes antisemitism. Jan Hjärpe var en av dem som försvarade Rami. Och ansåg han inte att det Rami sysslade med var antisemitism, kanske han heller inte hade den kritiska blicken på det dokument han översatt åt Svenska kyrkan.

Fotnot 3: Detta är inte en uttömmande genomgång, här finns mer att gå igenom på samma tema. En mycket utförlig genomlysning av dokumentet med utgångspunkt i den engelska texten finns HÄR.

Här är bara några av Svenska kyrkans officiella hemsidor (det sprids också i landets församlingar) som sprider dokumenten och kampanjer kring det:

http://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/for-fred-i-israel-och-palestina

https://internwww.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/KPD

http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=1060691

http://www.svenskakyrkan.se/kairospalestina

 https://www.svenskakyrkan.se/internationelltarbete/agera-mot-ockupationen-av-palestina

http://jcpa.org/article/progress-in-the-struggle-against-anti-semitism-in-europe-the-berlin-declaration-and-the-european-union-monitoring-centre-on-racism-and-xenophobias-working-definition-of-anti-semitism/

Annonser

17 reaktioner på ”Att läsa Kairos-dokumentet, några reflektioner

  1. Bra inlägg. Det finns ytterligaren en aspekt av detta. De kristnas lott i livet i Mellanöstern är att svära lojalitet med dem som styr. Det är en fråga om överlevnad. Det är därför kristna i Syrien tyr sig till Assad, hur hårdhänt han än må vara. Alla vet hur det gick för amenierna. Det är viktigt att se Kairos Palestine-dokumentet också i det perspektivet. Det finns inte utrymme för palestinska kristna ledare att kritisera Hamas, Palestinska Myndigheten eller palestinsk extremism i ett sådant dokument. Den som känner till kristnas utsatthet i Mellanötern borde känna till sådant, inte minst eftersom det löper som en röd tråd sedan århundraden av underordning inom det osmanska riket.

    Om du skulle sitta ned med dessa kristna ledare privat, i sammanhang där inga kameror eller bandspelare var på, skulle du förmodligen höra något helt annat.

    De flesta kristna palestinier lever i dag i Betlehem, Ramallah, Nablus och några i Jeriko. Dessa områden kontrolleras av Palestinska Myndigheten sedan Osloprocessen. Israelerna kan påverka negativt – vilket Israel tyvärr också gör – genom ockupationen och en massa hinder för palestinsk ekonomisk utveckling. Detta drabbar också de kristna givetvis, inte minst eftersom många av dem sedan generationer tillbaka varit inriktade på handel och kommers. Men områdena kontrolleras inte av Israel idag. Israel kontrollerar inte heller Gazaremsan, där finns enligt senaste uppgiften jag såg omkring 1000 kristna kvar. Det fanns en kristen bokhandel, men ägaren sköts ihjäl.

    Om Svenska Kyrkan och andra kristna organisationer verkligen engagerade sig för en bättre framtid där nere så måste de förmå att läsa mellan raderna. De måste se att det som en biskop i Palestina säger i en intervju eller skriver i en artikel inte nödvändigtvis är hela sanningen utan kanske i bästa fall halva.

    Dessutom finns den egyptiska faktorn i detta. Militären återinstallerade sig själv i Kario i somras och har därefter gjort rent hus med Brödraskapet och Hamas. Dessa kristna ledare (liksom PLO/Fatah) hoppar förstås jämfota av glädje över detta – men de skulle aldrig våga skriva det i ett dokument eftersom Hamas finns på Västbanken och det finns kristna kvar i Gaza.

  2. Mycket innehållsrikt och viktigt inlägg. Man kan undra vad som gått åt S. K. när man läser Guds Vägar där den praktiskt taget böjer sig bakåt och biktar sig. Någon måste ha somnat vid rodret.
    Spridandet av Kairosdokumentet blir alltmer oroväckande. Att man dessutom anlitat Jan Hjärpe
    som översättare borde få fler med minne att reagera. Annika verkar optimistisk när hon yrkar på ”omprövning” och ”borttagande” men jag håller inte andan. Det ska bli intressant att se hur det hela utvecklar sig.

  3. Fredrik

    Håller med dig att man kan få höra en anan klang i klockan bakom stängda dörrar genom t ex en ”insider” som Khaled Abu Toameh. Men de kristna araberna har valt den muslimska sidan. Kolla länken så ser du var de flesta bor i Israel. http://www.apg29.nu/index.php?artid=7528.
    Vilka var det som satte en käpp i hjulet när 1 miljon pilgrimer väntades till 2000 års jubiléet i Betlehem?

  4. ”Uppgiften att Israel berövar palestinierna vatten är inte med verkligheten överensstämmande.”

    Kommentar:
    Den israeliska journalisten Amira Hass skriver i i den israeliska tidningen Haaaretz den 18 februari under rubriken Water Torture for the Palestinians.
    http://www.haaretz.com/opinion/.premium-1.574735

    En pedagogiskt föredömligt enkel skiss över vattendistributionen:

    http://972mag.com/visualizing-occupation-distribution-of-water/49925/prisoners-5/

    KällorB’Tselem: The Shared Water Sources and the Control Over Them
    Amnesty International: Troubled Waters: Palestinians Denies Fair Access to Water
    United Nations OCHA: The Humanitarian Impact of the Takeover of Palestinian Water Springs by Israeli Settlers

    Alla har rätt till en egen åsikt, men det måste vara grundat på korrekta fakta.

    AnnSofi Danielsson

  5. Tack för ditt svar Annika.
    Problemet när ord står mot ord blir ju vems ord som ska väga tyngst. Regeringens egna organ eller internationella (FN) eller B’tSelem som ju är en israelisk organisation för mänskliga rättigheter. Artikeln i Jerusalem post som hänvisades till av Eva Lande ger ju bara genom sin rubrik inte någon riktig trovärdighet ”Palestinian lies like water”. Hur det har varit alltsedan 1967 har jag inte så stor kunskap om men situationen idag är ju den att situationen förvärras för varje år i takt med att bosättningarna blir fler. Mina vänner har slutat odla grönsaker för vattnet räcker inte till det. Samtidigt finns det konstbevattning i bosättningarna alldeles intill. Bönder i Jordandalen får byta grödor till sådant som tål torka och lägga ner att odla exempelvis bananer som man gjort tidigare. Detta är ju sådant man kan se med egna ögon om man besöker landet. mvh AnnSofi
    PS
    Hur kommer det sig att man som kristen svensk hellre stödjer den israeliska regeringens agerande än alla de israeler som är motståndare till ockupationen och som kämpar i organisationer som icahd, B’tselem, Breaking the silence, m.fl..? Vill vi vara mer israeliska än israelerna själva?

  6. När Du besöker Dina vänner, frågar Du de vad de gör med spillvattnet? Om de gräver illegala brunnar och därmed förorenar systemet? Vet Du att konstbevakningen i ”bosättningarna” sker med återvunnet vatten medan Dina vänner vattnar med färskt vatten? Känner Du till avtal på vattenområdet mellan Israel och PA? Vet Du att samarbetet mellan Israel och PA inom detta område saboteras av organisationer som bekämpar den så kallade ”normaliseringen med judarna”? Organisationer som finansieras med våra skattepengar?

    Här en rolig grej om vattenanvändningen: http://elderofziyon.blogspot.se/2013/08/thirsty-in-west-bank-must-be-all-those.html#.Uwh3G_3vWR8

  7. AnnSofi
    Läste du hela artikeln och tog in den?
    Bosättningarna blir inte fler, deras befolkning ökar, liksom i de arabiska byarna, vilket är helt normalt. Vattenbrist är inte bara Mellanösterns problem men ett världsproblem. Även Sverige har haft vattenbrist då man förbjöds att vattna. Just nu har Kalifornien en torka man inte sett på 100 år med konsekvenser osv. Det kommer grupper av farmare från Gaza till Israel för att lära sig hur och vad man kan odla med lite vattenresurser och det betalar sig. Skördarna ökar och därigenom exporten. Varför inte föra rätt politik på Västbanken och samarbeta med israelerna i stället för att tacka nej till deras erbjudanden. De är efter allt experter på droppbevattning, återanvändning av avloppsvatten osv, expertis som de delar med sig i andra länder.

  8. Eva Lande – du påstår att bosättningarna inte blir fler.

    ”According to a report published on Monday by the Israeli Central Bureau of Statistics, illegal settlement construction in the occupied West Bank has witnessed a dramatic rise, with more than double the number of settlements constructed in 2013 than the previous year.

    Furthermore, Israeli radio is reporting that Israeli Defence Minister Moshe Ya’alon has approved 19 new plans for settlements in the occupied area known as C.

    Annsofi

  9. Ja, ”svartbygge” ( även i Sverige) är naturligtvis olagligt, vilket Israel erkänner. Då och då ser vi soldater som rycker ut och fajtas med religiösa människor som installerat sig på nån kulle med en provisorisk kolonistuga.
    Israel har ansvar för C området och bestämmer vad som ska byggas där. F.ö. är den stora majoriteten där israeler. Judéen och Samarien är omstridda områden som ockuperades och införlivades med Jordanien i 19 år. Jordanien har avsagt sig allt anspråk på den sk västbanken sen flera år tillbaka. Båda sidor i konflikten kan alltså göra anspråk på detta landområde.
    Detta borde enligt min mening vara längst ned på listan av problemen i Mellanöstern där ett blodbad nu har pågått i flera år med miljoner människor i flyktingläger samt uppror i andra arabiska länder och Iran som ett mullrande orosmoln över hela området.
    EL

  10. Verkligt intressant artikel ! Detta om Kairodokumentet!. När jag läser vad det innehåller kommer jag att tänka på vad en tysk nazist, Thyssen, skrev i sina memoarer – kanske hette de ”jag hjälpte Hitler”. Det att Nazisterna bildade Deutsche Christen (Thyssen var katolik) och som bergrepp hade nazisterna ”Positives Christentium”. Det låter väldigt likt ”ersättningsteologi”!. Rymmer Svenska kyrkan gamla nazister (eller nya)? Nazisterna samarbetade med palestinerna (av förklarliga skäl under nordafrika kampanjen, man behöver inte dra för stora växlar på det). Kusligt i varje fall.

  11. Staffan
    Utan att ”dra för stora växlar” skulle jag råda dig till att läsa om vad Jerusalems muftin sysslade med Hitler i Berlin under kriget. Alla (judar såväl som araber) som bodde i området var ”palestinier” innan Israel utropades.
    mvh
    EL

  12. Eva
    Ja, Palestina fanns i internationella sammanhang från 20-talet och framåt ända tills Israel utropades. Det var då den judiska delen av befolkningen det handlade om. Araberna i området var då emot ett självständigt Palestina och såg sig som syrier eller bara som araber. Palestina hade ett av FIFA erkänt landslag på 30- och 40-talet. Man spelade fem landskamper och målen i segermatchen mot Libanon på Maccabia stadion i Tel Aviv 1940 gjordes av Herbert Meitner (2), Avraham Schneiderovitz, Gaul Machlis och Werner Kaspi. Tidigare hade man spelat landskamper mot Egypten och Grekland. Den nationalsång som spelades var den som sedan blev Israels nartionalsång. Det fanns också den Palestinska symfoniorkestern i Tel Aviv som debuterade på 30-talet och Palestina var med på flera världsutställningar. Det var då den judiska delen av befolkningen det handlade om. Sedan 1932 finns The Palestine Post som numera heter The Jerusalem Post. Det finns alltså en kontinuitet från den tidens Palestina till dagens Israel.

Kommentarer inaktiverade.