En vän var bekymrad. ”- Hur ska det gå med min begravning nu när du inte längre är med i Svenska kyrkan Johanna. Vem ska begrava mig?” Sedan visade det sig att vännen talat med en (annan) präst i bekantskapskretsen om problemet. Denne präst hade sagt något trösterikt om att han kunde ju ta de ”kristna” delarna av begravningen och överlåta de andra till mig. Detta gjorde mig naturligtvis rasande. Varför blev jag rasande? Jo, för att jag INTE lämnat Svenska kyrkan för att jag inte längre är kristen. Jag har lämnat för att jag är kristen.
Med kännedom om den tröstande prästen, som ville handha det kristna och överlåta de övriga begravningsbestyren till mig, gör jag följande enkla reflektioner: Jag har hört denne prästs lagiska förkunnelse om vilket ansvar vi som individer har för att agera i frågor om klimat, skapelse, integration, rasism och HBTQ. Viktiga frågor. Men mer lag än evangelium, om vi säger så. Mitt förslag angående vännens begravning blir därför istället följande: Jag tar de kristna delarna. Så kan han ta resten.
Johanna Andersson
Johanna Andersson: Därför lämnade jag Svenska kyrkan.
KRISTEN OPINION 